A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

 

VA Vatten och avlopp.

VA-teknik Vatten- och avloppsteknik.

Vandringshinder Ett vandringshinder är en fysisk anordning eller en fysisk förändring av en miljö som leder till att fisk och bottenfauna mer eller mindre förhindras att förflytta sig inom ett vattendrag. Det kan t.ex. vara en damm, en felaktigt anlagd vägtrumma eller den typ av förändringar i ett vattendrag som sker när vattendraget regleras för att användas för vattenkraft.

Vatten Kemisk förening mellan väte och syre, med den kemiska formeln H2O. Vatten kan förekomma i fast form (som snö eller is), i flytande form och i gasform (som vattenånga). Av allt vatten som finns på jorden är 97,5 procent saltvatten – varav 96,5 procent finns i haven – eller brackvatten och bara 2,5 procent sötvatten.

Vattenanvändning Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) "vattentjänster samt all annan verksamhet som […] anges ha en väsentlig effekt på vattenstatusen."

Vattenbalans Med vattenbalans i ett avrinningsområde menas att nederbörden över området antingen lagras tillfälligt, avdunstar eller rinner av. Inom hydrologin används begreppet vattenbalans för att uttrycka det faktum att vattenmängden är oföränderlig, att tillförseln är lika stor som summan av bortförseln. Vattenbalans kan också vara detsamma som vätskebalans i kroppen, d.v.s. skillnaden mellan det vatten som en levande organism tar upp genom att dricka och äta och det vatten som kroppen gör sig av med genom utsöndring.

Vattenblomning
Se "Algblomning"

Vattenbruk Odling av fisk, skaldjur, blötdjur (musslor och ostron) eller alger. Se även Akvakultur, Havsbruk och Fiskodling.

Vattenburen Transport med vatten av olika ämnen, inklusive föroreningar. All typer av ämnen, partiklar och gaser, inklusive miljöföroreningar, kan transporteras med vindarna eller med rinnande vatten och strömmar från ett ställe till ett annat. Man talar om luftburna eller vattenburna ämnen, gaser eller partiklar. Ett typexempel på vattenburna ämnen är näringsämnen som i olika former transporteras med floder till havet. Detta kallas flodtransport och flodvattnet innehåller såväl humusämnen som näringsämnen som läckt ut från jordbruks- och skogsmark samt från andra marktyper.

Vattencykeln Se Vattnets kretslopp.

Vattendirektivet Ramdirektivet för vatten (Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område) kallas ofta för Vattendirektivet eller Ramdirektivet. Syftet med direktivet är att skapa en helhetssyn på Europas och de enskilda ländernas vattenresurser och att få en enhetlig, sammanhållen och övergripande lagstiftning för vatten. Länderna skall arbeta på ett nytt sätt i sin vattenförvaltning och utgå från avrinningsområden (naturens egna vattengränser) och inte från av människan införda administrativa gränser för att komma till rätta med brister i vattenmiljö och vattenkvalitet. Vattendirektivet omfattar alla typer av ytvatten (sjöar, vattendrag och kustvatten) och grundvatten, men inte öppet hav. Direktivet trädde i kraft den 22 december 2000 och skall vara genomfört i medlemsländerna år 2015.

Vattendelare En vattendelare kan vara en ytvattendelare eller en grundvattendelare . En vattendelare avgränsar ett avrinningsområde – nederbörd som faller på området innanför vattendelaren kommer att bidra till tillrinningen och avrinningen (och grundvattenbildningen) inom området. En vattendelare utgör således också gränsen mellan två avrinningsområden. En ytvattendelare är ofta en höjd, något som syns i terrängen och som inte förändras. En grundvattendelare är en tänkt linje längs grundvattenytans höjdsträckning, alltså avgränsningen av det område från vilket grundvatten strömmar till en viss punkt, t.ex. en brunn eller en punkt i ett vattendrag.  

Vattendrag Sammanfattande benämning på strömmande vatten – allt från en liten bäck till en stor flod. Det finns inga allmänt vedertagna definitioner på vad som skall kallas å, bäck, älv, flod o.s.v. men det som karaktäriserar storleken på ett vattendrag är dess vattenföring (hur mycket vatten som passerar per tidsenhet genom en tvärsektion av vattendraget eller vid dess mynning vid havet).

Vattendistrikt För förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön, i enlighet med Vattendirektivet, har Sverige delats in i fem vattendistrikt. I direktivet används begreppet avrinningsdistrikt, vilket definieras som "huvudenheten för förvaltning av avrinningsområden". Enligt definitionen är ett avrinningsdistrikt ett "land- och havsområde som utgörs av ett eller flera angränsande avrinningsområden tillsammans med deras förbundna grund- och kustvatten." De fem svenska vattendistrikten är Bottenvikens vattendistrikt, Bottenhavets vattendistrikt, Norra Östersjöns vattendistrikt, Södra Östersjöns vattendistrikt och Västerhavets vattendistrikt. Indelningen i vattendistrikt följer vattnets naturliga flöden så att varje distrikt omfattar de landområden varifrån all ytvattenavrinning sker direkt till det angivna havet eller i avrinningsområden som mynnar i det angivna havet. Grundvattnet och kustvattenområdet ut till en nautisk mil utanför den baslinje som avses i lagen om Sveriges sjöterritorium skall ingå i vattendistrikten. Ytvatten, grundvatten, kustvatten och landområden vid kusten som inte kan hänföras till ett visst avrinningsområde skall hänföras till det vattendistrikt som är närmast eller lämpligast.

Vattenförande Med vattenförande menas att ett material (bergart, jordart eller annat fast material) innehåller sprickor eller porer som tillåter transport av vatten. Grundvattenförande jordlager är jord som tillåter bildning och transport av grundvatten.

Vattenförbrukning

Den mängd vatten som används i någon samhällelig verksamhet, främst till hushåll, industri eller odling. Skillnaden mellan vattenuttag – den mängd vatten som pumpas upp ur en vattentäkt för att användas – och vattenförbrukning (vattenkonsumtion) är att en hel del av det uttagna vattnet återgår till vattensystemet i någon form (t.ex. som renat avloppsvatten), medan vatten som inte på något sätt återförs är att betrakta som "konsumerat" och "borta" – även om det ju aldrig försvinner utan bara går vidare i vattnets eviga kretslopp på jorden. Det är dock inte säkert att det förbrukade vattnet återförs till samma område där den en gång togs ut.

Vattenförbund
Vattenförbund är sammanslutningar som är bildade för att främja ett från allmän eller enskild synpunkt ändamålsenligt utnyttjande av vattnet i vattendrag, sjöar eller andra typer av vattenområden. Det gör man genom rensning, reglering eller andra vattenvårdande åtgärder. Man prövar frågan om bildande av vattenförbund vid en förrättning.

Vattenförekomst

  • I dagligt tal menar man med vattenförekomst en specifik vattensamling i naturen, liten eller stor, d.v.s. att det finns vatten på ett visst ställe. En sjö är en vattenförekomst, liksom en liten göl i skogen eller en bäck eller en kustvik.
  • Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) är en ytvattenförekomst "en avgränsad och betydande ytvattenförekomst som till exempel en sjö, ett magasin, en å, flod eller kanal, ett vatten i övergångszon eller en kustvattensträcka." Enligt direktivet är en grundvattenförekomst "en avgränsad volym grundvatten i en eller flera akviferer".
  • En vattenförekomst är också, enligt Vattendirektivet, den minsta storheten för beskrivning och bedömning av vatten. En vattenförekomst är homogen i samtliga indelningar som går att göra. En vattenförekomst tillhör sålunda en typ, har en status (vattenkvalitet) och bedöms utsättas för en specificerad nivå av påverkan. Ett vattendrag eller en sjö kan alltså bestå av flera vattenförekomster.

Vattenföring Storleken på ett vattendrag kan beskrivas genom storleken på vattenföringen, d.v.s. hur många kubikmeter vatten som passerar per sekund genom en tvärsektion av vattendraget eller vid dess mynning vid havet.

Vattenförsörjning Distribution och tillförsel av i första hand dricksvatten (vatten till hushåll och institutioner för användning som dricksvatten, tvättvatten etc.) men även av vatten för bevattning och användning i industrin. I ett vattenförsörjningssystem ingår vattentäkter, vattenverk, vattenreservoarer och vattenledningssystem.

Vattenförvaltning Planering, skötsel och vård av vattenresurser.

Vattenhalt Vattenhalten anger hur stor andel av den totala volymen eller vikten hos ett material som utgörs av vatten.

Vatten i övergångszon Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) "förekomst av ytvatten i närheten av flodutlopp, som delvis är av salthaltig karaktär till följd av närheten till kustvatten men som på ett väsentligt sätt påverkas av sötvattenströmmar".

Vattenkraft Elproduktion med vattenkraftverk. I ett vattenkraftverk utnyttjar man höjdskillnaden mellan två vattennivåer. Vatten från den högre nivån strömmar genom en turbin som börjar rotera. Turbinen driver en generator som omvandlar vattnets energi till elektricitet. I en transformator ökas spänningen i elektriciteten så att den kan transporteras ut på ledningar till konsumenterna.

Vattenkonsumtion Se Vattenförbrukning.

Vattenmagasin I regel en konstgjord vattensamling, som dämts upp i en flod (älv). Kan även kallas vattenreservoar eller regleringsmagasin.

Vattenmättad Markvatten är det vatten som finns i marken ovanför grundvattenytan.I detta övre område i marken, som kallas den omättade zonen eller markvattenzonen, finns det inte bara vatten utan också luft i porerna mellan jordpartiklarna. När växter tar upp vatten ur marken, vatten avdunstar vid markytan, eller vattennivån sänks genom dränering, minskar vattenfyllnadsgraden i porerna och när vatten rinner ner i marken (infiltreras) ökar den. Den nedre, mättade zonen kallas grundvattenzonen. Markvattnet har en nyckelroll i vattnets kretslopp, eftersom det är i den omättade zonen som det avgörs om det infiltrerade vattnet kommer att återgå till atmosfären som vattenånga eller om det kan transporteras vidare till grundvattnet. Begreppet vattenmättnad används också när mark fått ta emot mycket vatten, från nederbörd eller bevattning eller genom översvämning, och det inte kan sjunka ner mer vatten i marken.

Vattenområde

Ett område som täcks av vatten vid högsta förutsebara vattenstånd (definitionen kommer från Miljöbalkens 11 kapitel som handlar om vattenverksamhet).

Vattenomsättning Vattnet i en sjö eller ett havsområde byts gradvis ut när nytt vatten flödar in och befintligt vatten strömmar vidare eller transporteras till ett utlopp. Cirkulationen av vatten – vattenutbytet – kallas vattenomsättning.

Vattenpelare Vattenmassan från ytan till bottnen. Att något finns i hela vattenpelaren betyder sålunda att det finns vertikalt i hela vattenmassan.

Vattenreglering Ingrepp i ett naturligt vattensystem för att ändra vattennivån i en sjö (sjöreglering, oftast för att få mer odlings- eller betesmark) eller vattenföringen i ett vattendrag (för att utnyttja vattenkraft). Sjöar och floder regleras för produktion av vattenkraft, för att få vatten till bevattning, för att underlätta för sjöfarten eller för att minska risken för översvämningar. Sjöar kan också regleras t.ex. för att underlätta vattenförsörjning.

Vattenreservoar Se Vattenmagasin.

Vattensjuk Ett gammalt uttryck som använts om våtmarker, t.ex. försumpad mark eller annan mark som var "våt", sumpig, dyig eller på annat sätt permanent dominerad av vatten och därmed inte användbar för t.ex. odling.

Vattenskyddsområde Ett avgränsat område för skydd av dricksvattenförekomst. Vattenskyddsområden för yt- eller grundvattentäkter kan indelas i olika zoner: Vattentäktszon, primär skyddszon, sekundär skyddszon och tertiär skyddszon. Beslutas med stöd av 7 kap. 21 § miljöbalken.

Vattenstånd Vattenytans höjd i sjöar och floder eller vid havskuster i förhållande till en referenspunkt på land.

Vattentjänst Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) "alla tjänster som tillhandahåller hushåll, myndigheter eller någon slags ekonomisk verksamhet: a) uttag, uppdämning, lagring, rening och distribution av ytvatten eller grundvatten, b) insamling och rening av avloppsvatten, som senare släpps ut till ytvatten."

Vattentäkt Bortledande av grund- eller ytvatten för vattenförsörjning och de tekniska anordningar som krävs för vattenuttag (Socialstyrelsens definition). Beteckningen används också om grundvattenmagasin, sjö eller vattendrag där vattenverk hämtar sitt råvatten.

Vattentäktområde Ett område med en eller flera vattentäkter.

Vattentäktszon Vattenskyddsområde för yt- eller grundvattentäkter indelas i olika zoner: Vattentäktszon (vattentäktområde), primär skyddszon , sekundär skyddszon och tertiär skyddszon. Vattentäktszonen är området närmast uttagspunkten.

Vattenutbyte Se Vattenomsättning.

Vattenuttag Den mängd (rå)vatten som pumpas upp ur grundvattenakviferer eller ytvattensamlingar (sjöar, vattendrag eller kustvattenområden) för att användas i samhället som vatten till hushåll eller institutioner, vatten för bevattning, vatten för industriproduktion etc. är uttaget av vatten. Vattenuttag kan vara kommunalt eller enskilt. Kommunala vattenuttag är vattenuttag som görs till kommunala vattenverk. Enskilda vattenuttag är vattenuttag från en egen vattentäkt, vanligtvis en privat brunn (för hushåll), men också t.ex. när en industri tar upp havsvatten för att använda t.ex. som kylvatten i en industriprocess. Man talar om vattenuttag för ett helt land (allt vatten som pumpas från en vattenkälla till olika användningsområden i ett land under en viss tidsperiod) eller vattenuttag per person i ett land (hur mycket vatten per person som tas från olika vattenkällor).

Vattenverk En anläggning dit råvatten leds från ett eller flera vattentäktområden. "Del av anläggning för dricksvattenförsörjning för uppfodring, beredning eller liknande hantering av dricksvatten samt tillhörande reservoarer eller liknande anordningar för förvaring av dricksvatten" (Socialstyrelsens definition).

Vattenvård
Åtgärder för att i ett helhetsperspektiv skydda ytvatten och grundvatten och vattenberoende miljöer från skadlig påverkan (främst förorening och alltför stora uttag) är vattenvård. Ofta talar man om vattenplanering och vattenvård, d.v.s. att se helheten i planering av markanvändning och vattenanvändning tillsammans med åtgärder för att direkt skydda, vårda och klokt använda vattenresurser.

Vattenvårdsförbund
Vattenvårdsförbund organiserar som regel kommuner, industrier etc., som utnyttjar vattendragen som täkt, recipient eller för kraftproduktion. Verksamheten består som regel av övervakning av vattenkvalitén (samordnad recipientkontroll) och kontroll av flöden och nivåer. Vissa förbund tar även upp och prioriterar mellan olika vattenvårdsåtgärder. Deltagandet är frivilligt. Det finns andra namn på sammanslutningar som påminner om vattenvårdsförbund t.ex. vattendragsförbund eller kustvattenförbund.

Vattnets kretslopp Vattnet på jorden går runt i ett evigt kretslopp och det sker ett ständigt utbyte av vatten mellan havet, luften, sjöarna, vattendragen, marken, isarna och glaciärerna och växtligheten. Det är vattnets kretslopp, som också kallas den hydrologisk cykel eller hydrologiskt kretslopp.

Vertebrat Djur med ryggrad. Ryggradslösa djur kallas evertebrater.

Vittring När bergarter sönderdelas genom mekaniska eller kemiska processer kallas det vittring. Områden med lättvittrade bergarter är mer skyddade mot försurning än områden med urberg. Det beror på att naturliga vittringsprocesser frigör vätekarbonatjoner, som neutraliserar försurande vätejoner.

VOC Volatile organic compounds. Flyktiga organiska ämnen. VOCs är en samlingsbeteckning för många olika ämnen, som har gemensamt att de innehåller kol och väte och lätt kan förångas. Exempel på VOCs är bensen, propan, toluen, styrén, trikloretylen, alkoholer och metan. Flyktiga organiska ämnen avgår t.ex. när råolja och olika förädlade oljeprodukter förångas i olika led av hanteringen. Flyktiga organiska ämnen förekommer också i bl.a. lösningsmedel och lacker samt är en restprodukt vid förbränning. Med NMVOC (Non-methane volatile organic compounds) m enas de föreningar som huvudsakligen släpps ut från djurhållning. Biltrafiken är en mycket stor källa till utsläpp av VOCs. Flyktiga organiska ämnen bidrar vid bildningen av fotokemiska oxidanter, ämnen som bildas i atmosfären genom kemiska reaktioner mellan luftföroreningar (kvävedioxid och kolväten) under inverkan av solljus. Ozon är den mest kända av de fotokemiska oxidanterna.

Vårblomning När stora mängder mikroskopiska, fritt svävande alger fotosyntetiserar, delar sig och klumpas samman ser vi dem som grön-, gul-, brun- eller rödaktiga lager på vattenytan eller som en "soppa" i vattnet. Begreppet algblomning används för tillfällen då algerna växer till och delar sig mycket kraftigt under en begränsad tidsperiod på grund av den rika tillgången på växttillgängliga näringsämnen i vattnet. Algblomningar är en normal och viktig företeelse i vattenmiljöer (primärproduktionen, den första byggstenen i den akvatiska näringsväven), men blir ett problem när de inträffar alltför ofta, är mycket stora, pågår under en lång tid och eventuellt också bildar giftiga ämnen. Den helt naturliga och nödvändiga algtillväxt som sker på våren, när det finns näring i vattnet och solljuset är tillräckligt starkt, kallas vårblomning. Många arter av växtplankton blommar helt naturligt också en gång på hösten (höstblomning).

Vårflod. Vårflöde Särskilt stor vattenföring i vattendrag på våren till följd av snö- och issmältningen.

Våtkompostering Ett sätt att behandla organiskt avfall, som t.ex. avloppsvatten från toaletter (svartvatten) och källsorterat matavfall. Våtkompostering (aerob termofil slamstabilisering) innebär att det insamlade materialet luftas under omrörning. Avloppsvattnet sambehandlas med organiskt hushållsavfall i en reaktor. Energi frigörs i form av värme. För att slutprodukten skall kunna användas som gödsel måste materialet hygieniseras. Det åstadkommer man om temperaturen i reaktorn kommer upp i minst 55 grader under en längre tid (flera dagar).

Våtmark Mark där vattnet under en stor del av året finns nära under, i eller strax över markytan. Även växtlighetstäckta vattenområden och långgrunda stränder är våtmarker. Enligt den internationella våtmarkskonventionen (Ramsarkonventionen) är våtmarker "sumpmarker, kärr, torvmossar eller vattenområden, vare sig de är naturliga eller konstgjorda, permanenta eller tillfälliga eller har ett vatten som är stillastående eller rinnande, sött, bräckt eller salt. I detta innefattas sådana havsområden vilkas djup vid lågvatten icke överstiger sex meter".

Världshavet Allt det vi kallar hav på jorden, alltså havet som fenomen och företeelse. Världshavet delas sedan in i de tre oceanerna Stilla havet, Atlanten och Indiska oceanen. Enligt vissa definitioner räknas även Norra Ishavet och Södra Ishavet (Antarktiska Oceanen) till oceanerna. Oceanerna har i sin tur ett antal bihav, som i sin tur kallas medelhav eller randhav och som i sin tur är indelade i olika kategorier.

Västerhavet Formellt sett finns inte "Västerhavet" som namn på något havsområde, men det område som vi i Sverige kallar Västerhavet omfattar Kattegatt och Skagerrak. Ibland används "Västerhavet" också används som beteckning på Kattegatt, Skagerrak och hela Nordsjön, alltså "havet väster om Sverige".

Växtplankton Små växter (alger) som flyter fritt i havens och sjöarnas övre vattenlager. Kallas även fytoplankton eller planktonalger.

Växtsamhälle Växtarter som påverkar varandra och varandras livsförhållanden.

Växttillgänglig Ett tillstånd då näringsämnen som kväve och fosfor finns tillgängliga i en kemisk form som växter, inklusive alger, kan tillgodogöra sig. Växter kan inte utnyttja näringsämnen om dessa finns i organisk form. Enbart i oorganisk form – som nitrat-, ammonium- och fosfatjoner – kan dessa näringsämnen tas upp av växter och användas i deras fotosyntes.