A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

 

Ramdirektivet Ramdirektivet för vatten (Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område) kallas ofta för Vattendirektivet eller Ramdirektivet. Det finns emellertid fler Ramdirektiv inom EG-rätten (EU:s lagstiftning) så det kan vara något missvisande att bara säga "Ramdirektivet".

Ramdirektivet för vatten Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område) kallas ofta för Vattendirektivet eller Ramdirektivet. Syftet med direktivet är att skapa en helhetssyn på Europas och de enskilda ländernas vattenresurser och att få en enhetlig, sammanhållen och övergripande lagstiftning för vatten. Länderna skall arbeta på ett nytt sätt i sin vattenförvaltning och utgå från avrinningsområden (naturens egna vattengränser) och inte från av människan införda administrativa gränser för att komma till rätta med brister i vattenmiljö och vattenkvalitet. Vattendirektivet omfattar alla typer av ytvatten (sjöar, vattendrag och kustvatten) och grundvatten, men inte öppet hav. Direktivet trädde i kraft den 22 december 2000 och skall vara genomfört i medlemsländerna år 2015.

Randhav Oceanerna har ett antal bihav, som i sin tur kallas medelhav eller randhav. Medelhaven omges nästan helt av landmassor och är "vikar" av oceanerna, medan randhaven ligger längs kontinenterna och deras fastlandskuster och skiljs från oceanerna av öar, ögrupper eller halvöar.  

Recipient Vattenområde som används som mottagare av orenat eller renat avloppsvatten eller dagvatten.

Recipientkontroll Den s.k. samordnade recipientkontrollen i Sverige görs i ett 80-tal program i mer än 2 000 sjöar och vattendrag. Enligt miljöbalken är miljöstörande anläggningar skyldiga att känna till den påverkan de står för. Det är vanligt att flera parter samordnar denna miljöövervakning till ett samordnat recpientkontrollprogram.

Referensförhållande Det tillstånd som råder om ett vatten är relativt opåverkat av mänskliga verksamheter. Det som enligt Vattendirektivet betraktas som hög ekologisk status, hög kemisk status eller hög kvantitativ status motsvaras av referensförhållandet, d.v.s. ett vatten i nästan "naturtillstånd".

Regleringsmagasin En uppdämd vattendragssträcka eller sjö, där vatten förvaras för att användas i vattenkraftverk för kraftproduktion.

Rening av avloppsvatten från tätbebyggelse Direktivet om rening av avloppsvatten från tätortsbebyggelse, 91/271/EEG.

Reningsverk Anläggning som på olika sätt behandlar avloppsvatten och dagvatten för att rena det från olika föroreningar så att det renade vattnet kan släppas ut i en mottagande sjö eller vattendrag (recipient) och avloppsslammet skall kunna användas som t.ex. gödningsmedel i odling.

Restvatten Behandlat avloppsvatten ("renat avloppsvatten"). Det renade avloppsvatten som släpps ut i en recipient.

Rinnande vatten Rinnande vatten är bäckar, åar, floder och älvar (lotiska miljöer) till skillnad från sjöar och dammar (lentiska miljöer).

Rotzonsanläggning En ytlig markbädd som används för att rena avloppsvatten. Ytan är bevuxen med växter, huvudsakligen vass, och reningen sker i växternas rotzon (växterna tar upp näringsämnen ur avloppsvattnet).

Råvatten Obehandlat grund- eller ytvatten avsett för användning för dricksvattenframställning.

Rörspetsbrunn En vattenbrunn för att utnyttja grundvatten kan vara en (berg) borrad brunn eller en grävd brunn. Brunnen kan också vara en filterbrunn eller rörspetsbrunn. Rörspetsbrunnen består av ett rör med en perforerad spets i botten som slås ner i vattenförande jordlager, vanligen sand och grus. Rörspetsbrunnen är endast lämplig när grundvattenytan inte ligger djupare än 5–6 m under markytan eftersom det är svårt att hämta upp vatten när sugpump är det enda pumpalternativet.

Rötning, Rötslam Avloppsslam från reningsverk måste behandlas på olika sätt (förtjockning, stabilisering och avvattning). Rötning är ett sätt att stabilisera slammet, vilket minskar risken för att det skall lukta. Vid rötningen, som är en nedbrytningsprocess i syrefri miljö, bildas metan (biogas) och koldioxid. Slammet som behandlats genom rötning kallas rötslam.