A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö 

 

Oceanografi Läran om vattnets rörelser och förekomst i haven.

OECD Organisation for Economic Co-operation and Development. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling.

Olagligt oljeutsläpp Ett oljeutsläpp till havs eller i en sjö är olagligt om det görs av fartyg under gång i strid mot gällande regler (t.ex. internationella konventioner om förorening av fartyg). Huvuddelen, men inte alla, av de s.k. operationella oljeutsläpp som görs är olagliga och sker för att man på fartyget enkelt och kostnadsfritt skall bli av med oljerester, trots att det finns strikta regler om hur detta skall gå till för att inte äventyra miljön.

Oligotrof Näringsfattig. Motsatsen är näringsrik (eutrof).

Oljebekämpning De åtgärder som vidtas för att bekämpa oljeutsläpp till havs och åtföljande förorening av strandzonen.

Oljeskadeskydd Gemensam beteckning på de åtgärder som vidtas för att förebygga respektive bekämpa oljeutsläpp till havs och åtföljande förorening av strandzonen.

Omsättningstid Den tid det tar för vattnet i en sjö eller ett havsområde att helt bytas ut.

Omättad zon Markvatten är det vatten som finns i marken ovanför grundvattenyta n. I detta övre område i marken, som kallas den omättade zonen eller markvattenzonen, finns det inte bara vatten utan också luft i porerna mellan jordpartiklarna. När växter tar upp vatten ur marken, vatten avdunstar vid markytan, eller vattennivån sänks genom dränering, minskar vattenfyllnadsgraden i porerna och när vatten rinner ner i marken (infiltreras) så ökar det. Den nedre, mättade zonen, kallas grundvattenzonen. Markvattnet har en nyckelroll i vattnets kretslopp, eftersom det är i den omättade zonen som det avgörs om det infiltrerade vattnet kommer att återgå till atmosfären som vattenånga eller om det kan transporteras vidare till grundvattnet.

Operationellt utsläpp Oljeutsläpp som görs från fartyg eller oljeplattform till havs vid normal drift. Operationella utsläpp kan bestå av förorenat ballastvatten, sköljvatten från tankrengöring, slagvatten från maskinrum och kölar, samt oljerester från tankar.

Operativ övervakning Övervakning enligt Vattendirektivet skall ske i form av kontrollerande övervakning, operativ övervakning respektive undersökande övervakning i ytvatten, grundvatten och skyddade områden. Operativ övervakning syftar till att beskriva vilken status de vatten har som inte uppnår målen för god vattenkvalitet, eller där det finns risk för att målen inte uppnås. Denna typ av övervakning skall även göras av vatten där det förekommer utsläpp av de prioriterade föroreningar som finns med i direktivets Bilaga X. Denna övervakningsform liknar den nuvarande svenska recipientkontrollen för ytvatten, men kommer att gå längre. Vid operativ övervakning skall mätningarna gälla den eller de biologiska kvalitetsfaktorer som är mest känsliga för den påverkan som vattnet utsätts för. Även förorenande ämnen skall mätas, liksom de hydromorfologiska parametrar som bedöms vara viktigast när det gäller påverkan på vattnets kvalitet.

Organiskt material Organiskt material innehåller kol (till skillnad från oorganiskt material som berggrund och metaller). Alla levande organismer har kol i sina vävnader, vilket utgör det organiska materialet. Begreppet organiskt material används som ett gemensamt begrepp för levande och döda organismer på land, i luften eller i vatten. Humus (humusämnen) som är också en del av det vida begreppet organiskt material, är en mörk organisk substans i mark och torv. Det bildas då döda växter och djur bryts ner i marken och humusämnen bildas. I denna process frigörs slutligen näringsämnen som var bundna i det organiska materialet och dessa återcirkuleras i systemet i växttillgängliga former.

OSPAR Konventionen för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten (Convention for the Protection of the Marine Environment of the North-East Atlantic). Enligt OSPAR-konventionen skall staterna "vidta alla tänkbara åtgärder för att förhindra och eliminera förorening, samt vidta nödvändiga åtgärder för att skydda havsområdet mot skadliga effekter av mänsklig aktivitet, i syfte att värna om människors hälsa och bevara de marina ekosystemen samt återupprätta havsområden som utsatts för skadlig påverkan". Förkortningen OSPAR kommer från OS (Oslo) och PAR (Paris). Den nuvarande konventionen ersatte 1992 Oslokonventionen och Pariskonventionen, de tidigare två avtalen för miljön i Nordostatlanten.

Otillfredsställande ekologisk status Målet med Vattendirektivet är att alla ytvatten i EU-länderna skall ha god ekologisk och kemisk status och att alla grundvatten skall ha god kemisk och kvantitativ status. God ekologisk status innebär att ytvattnets växt- och djurliv, vattnets vägar och flöden, struktur på bottnar och stränder, samt de fysikalisk-kemiska förhållandena i vattnet inte får uppvisa mer än små avvikelser från vad som betraktas som naturliga förhållanden (referenstillståndet) för den typen av vatten i det området. Störningarna får således bara vara ringa. För att bedöma vad som kan anses vara referenstillståndet – som motsvarar hög status – för det aktuella vattnet har man redan i sin bakgrundsbeskrivning använt ett antal i direktivet förutbestämda biologiska, hydromorfologiska och fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer – måttstockar att bedöma tillståndet efter. De tre kvalitetskategorierna under "god status" är måttlig status, otillfredsställande status eller, som sämst, dålig status.

Otillfredsställande kemisk status Målet med Vattendirektivet är att alla ytvatten i EU-länderna skall ha god ekologisk och kemisk status och att alla grundvatten skall ha god kemisk och kvantitativ status. God kemisk status innebär att en vattenförekomst inte får ha högre halter av förorenande ämnen än vad som gäller enligt direktivets bilaga IX (förteckning över huvudsakliga förorenande ämnen, indelade i 12 större grupper) samt enligt de miljökvalitetsnormer som föreslås i dotterdirektivet om grundvatten vad gäller halter av prioriterade främmande ämnen. De tre kvalitetskategorierna under "god status" är måttlig status, otillfredsställande status eller, som sämst, dålig status.

Otillfredsställande kvantitativ status För att uppnå god kvantitativ status för grundvatten får man, enligt Vattendirektivet, inte långsiktigt ta ut mer vatten ur en grundvattenförekomst än vad som kan kompenseras genom nybildning av vatten. Grundvattennivån får alltså inte sänkas. Man skall inte heller göra ingrepp som kan leda till ändrade strömförhållanden och därpå följande inträngning av saltvatten i grundvattentäkten. Hög status motsvarar referensförhållandet, d.v.s. opåverkade förhållanden. De tre kvalitetskategorierna under "god status" är måttlig status, otillfredsställande status eller, som sämst, dålig status.