A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

 

Natesjö En kransalgssjö är en grund, rätt näringsfattig sjö i kalkrikt område. Den utmärks av att kransalger (Chara-arter) breder ut sig, ofta heltäckande, på sjöns mjuka botten. Om en sådan sjö tillförs mycket näringsämnen och göds konkurreras kransalgerna ut av andra växter, särskilt nate. Då övergår en kransalgssjö till att bli en natesjö.  

Nedbrytning Dött organiskt material (djur och växter) på land, och dött organiskt material som inte konsumeras av djurplankton eller större djur i vattenmassan, bryts ner. I vattenmiljöer inträffar detta i vattenmassan eller efter det att materialet fallit ner på bottnen. Bakterier, bakterieätande organismer och svampar är de mikroorganismer som sköter nedbrytningen, en process som kräver syre. Vid nedbrytningen frigörs näringsämnen som varit bundna i det organiska materialet och återcirkuleras till ekosystemet i för växterna tillgänglig form.

Nederbörd Regn, snö och hagel.

Nederbördsområde Se Avrinningsområde och Tillrinningsområde.

Nipa Om det förekommer aktiv erosion i finkorning material i en terassbrant kallas branten för nipa. Det är ett typiskt inslag i norrländska älvdalar.

Nitrat Kväve, fosfor och kisel är mycket viktiga näringsämnena för växter. Om växter skall kunna använda näringsämnena i sin fotosyntes måste de finnas tillgängliga i rätt kemisk form. Kväve är detta tillgängligt för växterna om det förekommer som nitratjoner eller ammoniumjoner.

Nitratdirektivet EG-direktivet om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket (Nitratdirektivet), 91/676/EEG.

Nitrifikation Omvandling av ammoniak till nitrit och därefter till nitrat. Det första steget i nedbrytningen av organiskt material, då den omvandling då näringsämnen frigörs i form av ammoniumjoner och växttillgängliga fosfatjoner (även koldioxid frigörs) kallas mineralisering. I nästa steg, som kallas nitrifikation, omvandlas ammoniumjonerna först till nitritjoner och slutligen till nitratjoner. Detta kan endast ske om det finns syre tillgängligt.

Nitrit Den kemiska form som kväve omvandlas till i processen nitrifikation.

Notblomstersjö En näringsfattig sjö med klart vatten och mager hårdbotten kan präglas av stor förekomst av notblomster. När notblomster bildar bestånd med blomsterställningar ovanför vattenytan kallas sjön för notblomstersjö.

Näringsämne En av de viktiga komponenterna i gröna växters fotosyntes. Kväve och fosfor är viktiga näringsämnen för växter. För alger kan också kisel vara ett mycket viktigt näringsämne. I fotosyntesprocessen behöver de gröna växterna, inklusive alger, klorofyll, solljus, koldioxid och näringsämnen för att producera biomassa och syre. Många andra kemiska grundämnen som svavel, järn och molybden (mikronäringsämnen), behövs också, men kan inte fungera som tillväxtbegränsande ämnen på samma sätt som de tre de övriga.

Näringsämnesbegränsning Eftersom kväve och fosfor är så viktiga (essentiella näringsämnen) talar man om kväve- respektive fosforbegränsning i sjöar och hav. Näringsämnesbegränsning betyder att om det finns lite eller inget alls kvar av dessa ämnen i vattnet i en för växterna/algerna tillgänglig form så omöjliggörs vidare tillväxt för algarterna i fråga. Dessutom måste näringsämnena finnas tillgängliga i rätt förhållande till varandra (16 kväveatomer för varje fosforatom). Vanligtvis är det kväve som är det tillväxtbegränsande näringsämnet men i vissa kustområden, och i de flesta sjöar är det tillgången på fosfor som begränsar algtillväxten.

Närsalt Se Näringsämne.