A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

 

Makroalg Alg som växer på bottnen och som kan ses med blotta ögat.

Makrobentos Större bottenlevande organismer (synliga för blotta ögat).  

Makrofytobentos Större bottenlevande växter (alger och blomväxter).

Makrozoobentos Större bottenlevande djur.

Marin Marin forskning handlar om studiet av de öppna haven, randhaven och dessas saltvattensmiljöer. Det används också för samma fenomen i brackvattensområden och miljöer. Ordet kommer från latin och gammal franska (marin, marinus och mare = hav).

Marinbiologi Läran om livet i havet.

Marin våtmark Våtmarksområde vid kusten, som påverkas av salt eller bräckt vatten. Till marina våtmarker och kustvåtmarker hör permanent grunda havsområden (mindre än sex meter djupa vid ebb), vilket inkluderar havsvikar och sund. Dit hör också havsområden med växtlighet under vattenytan, t.ex. tångskogar och sjögräsängar. Korallrev, klippiga stränder, sand- eller grusstränder (t.ex. sandrevlar, sandiga bukter och sanddyner) är andra exempel, liksom flodmynningsområden och deltan och områden av ler- eller sandbottnar i tidvattenzonen. Andra exempel på marina våtmarker och kustvåtmark er är marsklandsområden i brackvatten- eller saltvattenområden, skogsbevuxna områden i tidvattenzonen (t.ex. mangroveskogar eller sumpskogar) lagunområden längs kusten med en smal förbindelse med havet utanför, deltalaguner med sötvatten men belägna längs kusten, samt karstområden och andra underjordiska hydrologiska system.

Markbädd Se Infiltrationsanläggning och Markinfiltration.

Markfuktighet Se Markvatten, Markvätska.

Markinfiltration När vatten (nederbörd eller vatten från översvämmade vattendrag eller sjöar) sjunker ner i marken är det markinfiltration. Infiltration av avloppsvatten (från ett mindre antal personer) i markbäddar som består av jord är också en metod för avloppsvattenrening (se Infiltrationsanläggning).

Markvatten. Markvätska Markvatten är det vatten som finns i marken ovanför grundvattenytan. I detta övre område i marken, som kallas den omättade zonen eller markvattenzonen, finns det inte bara vatten utan också luft i porerna mellan jordpartiklarna. När växter tar upp vatten ur marken, vatten avdunstar vid markytan, eller vattennivån sänks genom dränering, minskar vattenfyllnadsgraden i porerna och när vatten rinner ner i marken (infiltreras) så ökar det. Den nedre, mättade zonen, kallas grundvattenzonen. Markvattnet har en nyckelroll i vattnets kretslopp, eftersom det är i den omättade zonen som det avgörs om det infiltrerade vattnet kommer att återgå till atmosfären som vattenånga eller om det kan transporteras vidare till grundvattnet.

Markvattenzon Markens omättade zon. Se Markvatten.

MARPOL Internationell konvention om förhindrande av havsförorening från fartyg (International Convention for the Prevention of Marine Pollution from Ships (MARPOL 73/78). Syftet med konventionen är att avsiktliga och otillåtna utsläpp av olja, kemikalier, toalettavfall, fast avfall och luftföroreningar från fartyg till havs eller i hamn skall förebyggas och slutligen helt upphöra. Likaså skall utsläppen av olja och kemikalier i samband med olyckor minimeras. Konventionen omfattar utsläpp av föroreningar från fartygens normala drift liksom utsläpp som sker i samband med olyckor.

Marskland Kustvåtmark som huvudsakligen återfinns i tidvattenzoner. De bildas genom att slam avlagras upp till högvattennivån och bildas på låglänta kuster. Marsklandsområden är biologiskt mycket produktiva och därför värdefulla. De har ofta unika populationer av växter och djur. Marskområdena är också mycket viktiga fågelområden. Vadehavet (Waddenzee) längs den danska, tyska och holländska nordsjökusten är ett vidsträckt marklandsområde av internationell betydelse.

Maximal ekologisk potential Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) är god ekologisk potential "status hos en kraftigt modifierad eller konstgjord vattenförekomst" klassificerad efter vissa regler i direktivet. För konstgjorda eller kraftigt modifierade ytvatten gäller målet att uppnå det som definieras som ”god ekologisk potential”, vilket innebär att man får ställa lägre krav (än "god ekologisk status" och "god kemisk status") på att växt- och djurliv i sådana vatten skall vara opåverkat. Bestämningen av ekologisk potential skall göras utifrån det som klassas som ”maximal ekologisk potential” för sådana vatten. Den maximala ekologiska potentialen är den högsta status som ett konstgjort eller kraftigt modifierat vatten kan uppnå sedan man vidtagit alla restaureringsåtgärder som överhuvudtaget är möjliga och genomförbara. Man skall sålunda ha gjort allt som är möjligt för att underlätta vattnets fria rörelser (undanröja vandringshinder) och för att förbättra livsmiljöerna i fråga om både kvalitet och kvantitet. Miljökravet för de kraftigt modifierade eller konstgjorda vattenförekomsterna, enligt Vattendirektivet, är att de skall uppnå god ekologisk potential, vilket är en liten avvikelse från maximal ekologisk potential.

Meander. Meandring Lugnt flytande vattendrag i områden med lätteroderade sediment kan bilda regelbundna bågar, s.k. meandrar. Meanderlopp är mycket spektakulära former i älvlandskap. På grund av processerna i meanderlopp bildas typiska former, såsom erosionsbranter i vattendragets yttersvängar och älvvallar i innersvängarna. Om erosionen skär igenom ett smalt näs och en meanderbåge snörs av bildas en korvsjö.

Medelhav Oceanerna har ett antal bihav, som i sin tur kallas medelhav eller randhav. Medelhaven omges nästan helt av landmassor och är "vikar" av oceanerna, medan randhaven ligger längs kontinenterna och deras fastlandskuster och skiljs från oceanerna av öar, ögrupper eller halvöar.

Mekanisk rening Mekanisk rening av avloppsvatten sker vanligtvis i reningsverkets sedimentationsbassäng. Partiklar faller till botten och bildar ett slamlager. En enklare form för mekanisk behandling kan ske om vattnet får passera genom ett galler, en sil eller någon annan typ av grovt filter som kan fånga stora partiklar och föremål. Se även Biologisk rening, Kemisk rening, Kväverening.

Metalimnion Språngskikt (mellan vattenmassor av olika täthet) i en sjö.

Mikroalger Mikroskopiska alger. Se även fytoplankton.

Mikrobentos Mikroskopiska bottenlevande organismer.

Mikrofytobentos Mikroskopiska bottenlevande alger.

Mikrozoobentos Mikroskopiska bottenlevande djur.

Mikrosil Om ytvatten som används som råvatten för beredning av dricksvatten innehåller för mycket alger silar man bort algerna innan vattenreningen börjar. En mikrosil är en finmaskig sil som vattnet får rinna igenom, och där algerna fastnar.

Miljöatlas En miljöhandbok där länsstyrelsen anger vilken skyddsstatus olika områden har, skyddsmotiv för områden med särskilt skydd, känslighetsklass beroende på årstid samt anvisningar om hur miljöskador skall förebyggas eller åtgärdas. Varje länsstyrelse skall också, inom ramen för sitt miljöskyddsansvar, utarbeta en miljöatlas för sitt område.

Miljöbalken Miljöbalken, som trädde i kraft 1999, är den svenska ramlag som syftar till att främja en hållbar utveckling och till att modernisera och uppdatera svensk miljölagstiftning i enlighet med de förändringar som skett under de senaste årtiondena. Regler från femton gamla miljölagar infogades i den nya miljöbalken. Balken tar även sin utgångspunkt i ett antal av de grundläggande principer som nu genomsyrar det internationella arbetet om miljö och naturresursanvändning. Till dessa allmänna hänsynsregler hör bl.a. försiktighetsprincipen, principen om att förorenaren skall betala, produktvalsprincipen samt principer om hushållning, kretslopp och lämplig lokalisering av verksamhet och åtgärder. Enligt miljöbalken har den som driver verksamhet eller vidtar åtgärder skyldighet att skaffa sig kunskaper om ingreppens miljöeffekter.

Miljögift Begreppet miljögift omfattar främst långlivade organiska ämnen (POPs), en grupp ämnen som är stabila mot nedbrytning (persistenta), har förmåga att anrikas i näringskedjan (bioackumulerbara) och är giftiga. Också vissa metaller (tungmetaller) räknas in bland miljögifterna, eftersom inte heller dessa metaller, som är grundämnen, bryts ner i levande organismer utan vandrar vidare i näringskedjan från bytesdjur till rovdjur.

Miljöhandlingsprogram Begreppet miljöhandlingsprogram används allmänt om handlingsprogram som är inriktade på att åtgärda vissa miljöproblem, lokalt, nationellt, regionalt eller globalt. Inom EU utarbetar kommissionen förslag till miljöhandlingsprogram för hela unionen. Förslaget behandlas och antas sedan på samma sätt som andra rättsakter på EU-nivå. Miljöhandlingsprogrammen blir därmed rättsligt bindande för länderna. Det sjätte miljöhandlingsprogrammet, som nu gäller fram till 2010, antogs 2002 och är fastlagt i ett rättsligt bindande beslut. EU:s miljöhandlingsprogram innehåller principer, målsättningar och prioriteringar. I den mån det förutsätts ny lagstiftning för att förverkliga programmen kan man säga att programmen bidrar till att driva på EU:s gemensamma miljölagstiftning.

Miljökonsekvensbeskrivning Syftet med en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) är att ta reda på och beskriva såväl direkta som indirekta effekter som en planerad verksamhet eller åtgärd kan få för miljön och människors hälsa. Det är effekter som direkt kan påverka mark, vatten, luft, klimat, landskap, kulturmiljö, människor, djur och växter och har betydelse för hushållningen med mark och vatten och den fysiska miljön i övrigt. En MKB ska bidra till ett så bra beslutsunderlag som möjligt från miljö- och hälsosynpunkt. En MKB ska upprättas av den som skall genomföra en verksamhet eller uppföra en anläggning. En MKB ska upprättas för verksamheter eller projekt som är tillståndspliktiga verksamheter.

Miljökvalitetsmål Ett delvis nytt sätt att arbeta introducerades när riksdagen 1999 antog 15 nationella miljökvalitetsmål. Miljökvalitetsmålen är uttryck för den kvalitet och det tillstånd för Sveriges miljö, natur- och kulturresurser som är ekologiskt hållbara på lång sikt. Syftet med miljömålsarbetet är att komma fram till ett tillstånd som främjar människors hälsa, värnar den biologiska mångfalden och naturmiljön, tar till vara kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena, bevarar ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga samt tryggar en god hushållning med naturresurserna Miljömålen skall nås inom tidsrymden av en generation och varje mål är konkretiserat i ett antal delmål.

Miljökvalitetsnorm En miljökvalitetsnorm kan anges som en viss halt av ett ämne, eller som ett värde, eller beskrivas i ord. Normen kan utfärdas för kemiska ämnen (tillämpligt på vatten och luft), i vissa fall för levande organismer vars tillstånd signalerar hur det står till i miljön (bioindikatorer; tillämpligt bara på vattenmiljöer), för effekter av buller, ljus eller strålning samt flöden eller nivåer (tillämpligt på vatten). Miljökvalitetsnormer kan utformas på olika sätt (se 2 § 5 kap. miljöbalken), men i normalfallet rör det sig om bindande gränser för miljötillstånd vilka inte får överträdas efter ett visst datum. I vissa fall används miljökvalitetsnormer i betydelsen av riktvärden och är då ett värde som inte bör över-/underskridas.

Miljömål Se Miljökvalitetsmål. Miljömål enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) är de mål som sätts upp för vatten, d.v.s. att alla ytvatten inom EU skall uppnå god ekologisk och kemisk status och att alla grundvatten skall uppnå god kvantitativ och kemisk status.

Miljöövervakning Med hjälp av miljöövervakning skall man kunna beskriva tillståndet i miljön, bedöma hotbilder, få fram underlag för åtgärder, följa upp beslutade åtgärder, få fram underlag för analys av olika utsläppskällors nationella och internationella miljöpåverkan. Miljöövervakningsdata utgör en väsentlig del av underlaget för officiell statistik och för internationell rapportering samt används för att utveckla och följa upp miljökvalitetsmål och indikatorer.

Millenniemål Inför det nya årtusendet anordnade FN:s generalförsamling år 2000 ett särskilt toppmöte om fattigdomen i världen. Där antogs Millenniedeklarationen med ett antal s.k. millennieutvecklingsmål, som är milstolpar som världens länder skall nå till år 2015. Det övergripande millenniemålet är att fram till år 2015 halvera den andel människor i världen som lever i absolut fattigdom och hunger. Ett av delmålen är att halvera andelen människor i världen som saknar rent dricksvatten.

Mineralisering Omvandling till ammonium och fosfat av näringsämnen bundna till organiskt material.

Mjukbotten Mjuka bottnar eller substrat i sjöar och havsområden består nästan helt av lösa, mjuka sedimentavlagringar. Cirka 98 procent av alla havsbottnar i oceanerna är mjukbottnar. Förenklat kan sediment på mjuka bottnar vara av två olika typer. Den ena typen är sten, sand, lera, muddermassor, organiskt material från samhällen och industrier, och annat liknande material som sköljts eller aktivt släppts ut i havet via floder, markavrinning eller via andra processer. Den andra typen är resterna av marina orgasmer och annat organiskt material som producerats i havet eller i floder som rinner ut i havet.

Modifierat vatten Ett modifierat vatten har genomgått fysiska förändringar orsakade av mänsklig verksamhet och därmed på ett väsentligt sätt har ändrat karaktär. Modifierade vatten är således vattenområden och vattenmiljöer som människan förändrat för att man velat nyttja dem på ett speciellt sätt, för ett speciellt ändamål.

Mosse Torvbildande våtmark. Se Myr.

Myr Torvbildande våtmark, som inte väsentligt påverkas av sjövatten, havsvatten eller vatten från vattendrag. I stället får myrarna sitt vatten från nederbörd eller avrinning från omgivande mark. Myrar i Sverige delas in i tre klasser: mossar, kärr och blandmyrar.

Måttlig ekologisk status Målet med Vattendirektivet är att alla ytvatten i EU-länderna skall ha god ekologisk och kemisk status och att alla grundvatten skall ha god kemisk och kvantitativ status. God ekologisk status innebär att ytvattnets växt- och djurliv, vattnets vägar och flöden, struktur på bottnar och stränder, samt de fysikalisk-kemiska förhållandena i vattnet inte får uppvisa mer än små avvikelser från vad som betraktas som naturliga förhållanden (referenstillståndet) för den typen av vatten i det området. Störningarna får således bara vara ringa. För att bedöma vad som kan anses vara referenstillståndet – som motsvarar hög status – för det aktuella vattnet har man redan i sin bakgrundsbeskrivning använt ett antal i direktivet förutbestämda biologiska, hydromorfologiska och fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer – måttstockar att bedöma tillståndet efter. De tre kvalitetskategorierna under "god status" är måttlig status, otillfredsställande status eller, som sämst, dålig status.

Måttlig kemisk status Målet med Vattendirektivet är att alla ytvatten i EU-länderna skall ha god ekologisk och kemisk status och att alla grundvatten skall ha god kemisk och kvantitativ status. God kemisk status innebär att en vattenförekomst inte får ha högre halter av förorenande ämnen än vad som gäller enligt direktivets bilaga IX (förteckning över huvudsakliga förorenande ämnen, indelade i 12 större grupper) samt enligt de miljökvalitetsnormer som föreslås i dotterdirektivet om grundvatten vad gäller halter av prioriterade främmande ämnen. De tre kvalitetskategorierna under "god status" är måttlig status, otillfredsställande status eller, som sämst, dålig status.

Måttlig kvantitativ status För att uppnå god kvantitativ status för grundvatten får man, enligt Vattendirektivet, inte långsiktigt ta ut mer vatten ur en grundvattenförekomst än vad som kan kompenseras genom nybildning av vatten. Grundvattennivån får alltså inte sänkas. Man skall inte heller göra ingrepp som kan leda till ändrade strömförhållanden och därpå följande inträngning av saltvatten i grundvattentäkten. Hög status motsvarar referensförhållandet, d.v.s. opåverkade förhållanden. De tre kvalitetskategorierna under "god status" är måttlig status, otillfredsställande status eller, som sämst, dålig status.

Mättad zon Markvatten är det vatten som finns i marken ovanför grundvattenyta n. I detta övre område i marken, som kallas den omättade zon en eller markvattenzonen, finns det inte bara vatten utan också luft i porerna mellan jordpartiklarna. När växter tar upp vatten ur marken, vatten avdunstar vid markytan, eller vattennivån sänks genom dränering, minskar vattenfyllnadsgraden i porerna och när vatten rinner ner i marken (infiltreras) så ökar det. Den nedre, mättade zonen, kallas grundvattenzonen. Markvattnet har en nyckelroll i vattnets kretslopp, eftersom det är i den omättade zonen som det avgörs om det infiltrerade vattnet kommer att återgå till atmosfären som vattenånga eller om det kan transporteras vidare till grundvattnet.