A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

  

Gdanskkonventionen Se Fiskerikonventionen (för Östersjön).

Gemensamt genomförande Även om det på många ställen i Vattendirektivet finns relativt detaljerade instruktioner är det ändå inte alltid självklart hur dessa skall tolkas. Därför har EU-länderna, Norge1 och EU-kommissionen tillsammans utarbetat en strategi för gemensamt genomförande, med ett antal icke bindande, vägledande förslag och riktlinjer för hur några av reglerna och definitionerna i direktivet kan tolkas och omsättas i underlag för praktiskt arbete. Strategin omfattar informationsutbyte EU-länderna emellan, utarbetande av gemensamma vägledningsdokument, frågor om datahantering samt frågor om tillämpning och metodtestning i några avrinningsområden. Detta är ett helt nytt sätt att samarbeta för att underlätta genomförandet av ett EG-direktiv. Se även CIS (Common Implementation Strategy).

Giftalg När alger producerar ämnen som kan skada eller döda liv i havet eller skada människors hälsa talar man om dessa toxinbildande alger som "giftalger".

Giftig algblomning Att planktonalger (fytoplankton) blommar är naturligt förekommande fenomen. Ungefär 300 arter mikroalger har rapporterats tidvis bilda massförekomster (blomningar) i havsområden i olika delart av världen. Nästan en fjärdedel av dessa arter är kända för att kunna producera giftiga ämnen. Bland forskarna kallar man mycket stora eller giftiga algblomningar för "skadliga algblomningar" (Harmful algal bloom, HAB). Giftbildande alger kan förorsaka omfattande fiskdöd, förorena skaldjur med gifter, och förändra ekosystem på ett sätt som människor uppfattar som skadligt. I en bred klassificering av HAB skiljer man på två grupper av organismer: sådana som producerar gifter och som kan förorena skaldjur och döda fisk, samt sådana organismer som producerar stora mängder biomassa, vilket kan leda till syrebrist och urskiljningslös död bland marina organismer då man når upp till mycket stora individtätheter. Vissa HAB uppvisar båda egenskaperna

GIS Geografiskt informationssystem. GIS är ett system av hårdvara (datorer) och mjukvara (program) för att lagra, finna, söka, i kartform sammanställa och analysera geografiska data. I Vattendirektivet ställs specifika krav på att en hel del information skall ges i form av kartor och det är därför relevant att säga att Vattendirektivet är en satsning på GIS.

Glaciärsjö Klar, mycket kall och näringsfattig sjö i höglänt område (bergsområde, alpint område, fjällområde) som påverkats av nedisning eller där sjöarna får sitt vatten från smältande glaciärer. Se Fjällsjö.

God ekologisk potential Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) "status hos en kraftigt modifierad eller konstgjord vattenförekomst" klassificerad efter vissa regler i direktivet. För konstgjorda eller kraftigt modifierade ytvatten gäller målet att uppnå det som definieras som ”god ekologisk potential”, vilket innebär att man får ställa lägre krav (än "god ekologisk status" och "god kemisk status") på att växt- och djurliv i sådana vatten skall vara opåverkat. Bestämningen av ekologisk potential skall göras utifrån det som klassas som "maximal ekologisk potential" för sådana vatten. Den maximala ekologiska potentialen är den högsta status som ett konstgjort eller kraftigt modifierat vatten kan uppnå sedan man vidtagit alla restaureringsåtgärder som överhuvudtaget är möjliga och genomförbara. Man skall sålunda ha gjort allt som är möjligt för att underlätta vattnets fria rörelser (undanröja vandringshinder) och för att förbättra livsmiljöerna i fråga om både kvalitet och kvantitet. Miljökravet för de kraftigt modifierade eller konstgjorda vattenförekomsterna, enligt Vattendirektivet, är att de skall uppnå god ekologisk potential, vilket är en liten avvikelse från maximal ekologisk potential.

God ekologisk status Målet med Vattendirektivet är att alla ytvatten i EU-länderna skall ha god ekologisk status och god kemisk status och att alla grundvatten skall ha god kemisk status och god kvantitativ status. God ekologisk status innebär att ytvattnets växt- och djurliv, vattnets vägar och flöden, struktur på bottnar och stränder, samt de fysikalisk-kemiska förhållandena i vattnet inte får uppvisa mer än små avvikelser från vad som betraktas som naturliga förhållanden (referenstillståndet) för den typen av vatten i det området. Störningarna får således bara vara ringa. För att bedöma vad som kan anses vara referenstillståndet – som motsvarar hög status – för det aktuella vattnet har man redan i sin bakgrundsbeskrivning använt ett antal i direktivet förutbestämda biologiska, hydromorfologiska och fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer – måttstockar att bedöma tillståndet efter. De tre kvalitetskategorierna under "god status" är måttlig status, otillfredsställande status eller, som sämst, dålig status.

God grundvattenstatus Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) "den status som uppnås av en grundvattenförekomst när både dess kvantitativa status och dess kemiska status åtminstone är god",

God kemisk status Målet med Vattendirektivet är att alla ytvatten i EU-länderna skall ha god ekologisk och kemisk status och att alla grundvatten skall ha god kemisk och kvantitativ status. God kemisk status innebär att en vattenförekomst inte får ha högre halter av förorenande ämnen än vad som gäller enligt direktivets bilaga IX (Gränsvärden för utsläpp och miljökvalitetsnormer) samt de kvalitetsnormer som kommer att tas fram för de ämnen som tagits upp som prioriterade på den lista som följde på Vattendirektivet. Även andra miljökvalitetsnormer enligt relevant gemenskapslagstiftning ska hållas.

God kemisk grundvattenstatus Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) "den kemiska status hos en grundvattenförekomst som uppfyller alla krav som definieras" [i direktivet].

God kemisk ytvattenstatus Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) "den kemiska status som krävs för att uppfylla miljömålen för ytvatten […], d.v.s. den kemiska status som uppnås hos en ytvattenförekomst i vilken koncentrationerna av förorenande ämnen inte överskrider de miljökvalitetsnormer som fastställs [i direktivet]".

God kvantitativ status För att uppnå god kvantitativ status för grundvatten får man, enligt Vattendirektivet, inte långsiktigt ta ut mer vatten ur en grundvattenförekomst än vad som kan kompenseras genom nybildning av vatten. Grundvattennivån får alltså inte sänkas. Man skall inte heller göra ingrepp som kan leda till ändrade strömförhållanden och därpå följande inträngning av saltvatten i grundvattentäkten. Hög status motsvarar referensförhållandet, d.v.s. opåverkade förhållanden. De tre kvalitetskategorierna under "god status" är måttlig status, otillfredsställande status eller, som sämst, dålig status.

God ytvattenstatus Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) "den status som uppnås av en ytvattenförekomst när både dess ekologiska status och dess kemiska status åtminstone är god".

Gradient En matematisk term som anger hur en storhet förändras i rummet. Se Salthaltsgradient.

Grumlighet Turbiditet. Förekomsten av partiklar i vattnet som minskar sikten och möjligheten för ljus att tränga ner i vattnet. Ju mer/fler partiklar det finns i vattnet, inklusive planktonorganismer (växt- och djurplankton), desto grumligare blir vattnet. Ökad grumlighet (turbiditet) leder till att vattnet blir mindre genomskinligt, mindre transparent).

Grundhav Runt kontinenterna ligger kontinentalsockeln, som täcks av de förhållandevis grunda kusthaven – grundhaven. Världshavet har ett medeldjup på nästan 4 000 meter, men kusthaven – eller sockelhaven som de också kallas – är sällan djupare än ca 200 meter och i många fall betydligt grundare än så.

Grundvatten Vatten som fyller hålrummen i berg och jord och som nedåt begränsas av ett ogenomträngligt lager. Det vatten som under en viss nivå utfyller hålrum, porer och öppna sprickor i jordlagren och i berggrunden. Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) "allt vatten som finns under markytan i den mättade zonen och som står i direkt kontakt med marken eller underliggande jordlager".

Grundvattenakvifer En grundvattenakvifer är en underjordisk geologisk bildning som har så stor lagringskapacitet och är så genomsläpplig att grundvatten kan utvinnas ur den i användbara mängder. I en akvifer kan det finnas ett eller flera grundvattenmagasin. En akvifer kan vara en öppen akvifer eller en sluten akvifer.

Grundvattenbildning Tillförsel av vatten till grundvattenzonen. Grundvatten bildas i inströmningsområden, där vatten strömmar från markvattenzonen till grundvattenzonen. Grundvattenbildningen (hur snabbt grundvattnet fylls på) avgör hur stort grundvattenuttag man kan göra i en akvifer eller inom ett område utan att grundvattenytan sänks på lång sikt.

Grundvattendelare Gränslinje mellan två grundvattenområden. En vattendelare kan vara en ytvattendelare eller en grundvattendelare. En vattendelare avgränsar ett avrinningsområde – nederbörd som faller på området innanför vattendelaren kommer att bidra till tillrinningen och avrinningen (och grundvattenbildningen) inom området. En vattendelare utgör således också gränsen mellan två avrinningsområden. En ytvattendelare är ofta en höjd, något som syns i terrängen och som inte förändras. En grundvattendelare är en tänkt linje längs grundvattenytans höjdsträckning, alltså avgränsningen av det område från vilket grundvatten strömmar till en viss punkt, t.ex. en brunn eller en punkt i ett vattendrag. En grundvattendelares läge kan vara olika vid olika tidpunkter, bl.a. beroende på variationer i grundvattennivån.

Grundvattendirektivet Direktivet om skydd för grundvatten mot förorening genom vissa farliga ämnen (Grundvattendirektivet, 80/68/EEG) upphävs 2013. Frågor om skydd av grundvatten tas upp i ett nytt dotterdirektiv till Vattendirektivet (Direktiv 2006/118/EG om skydd för grundvatten mot föroreningar och försämring). Syftet med det nya dotterdirektivet är att komplettera vattendirektivets bestämmelser om skydd av grundvatten med kriterier för bedömning av god kemisk grundvattenstatus och kriterier för att upptäcka och vända uppåtgående trender. Stigande föroreningskoncentrationer eller sjunkande grundvattennivåer är exempel på sådana trender.

Grundvattenförekomst Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) "en avgränsad volym grundvatten i en eller flera akviferer". Grundvattenförekomst kan också definieras som grundvatten i ett grundvattenmagasin. Se även ytvattenförekomst.

Grundvatteninfiltration När vatten tränger ner i marken kallas det infiltration. Naturligt grundvatten bildas när nederbördsvatten tränger ner i markens mättade zon (se Grundvattenzon). Om ytvatten från t.ex. floder tränger ner i marken och fyller på grundvattnet kallas det inducerad infiltration.  

Grundvattenmagasin En grundvattenakvifer är en underjordisk geologisk bildning som har så stor lagringskapacitet och är så genomsläpplig att grundvatten kan utvinnas ur den i användbara mängder. I en akvifer kan det finnas ett eller flera grundvattenmagasin.

Grundvattenmiljö Även inom en och samma geografiska region kan grundvattnet ha vitt skilda egenskaper beroende på i vilken geologisk miljö det uppehåller sig. Fem olika sådana miljöer i Sverige är kristallin berggrund, sedimentär berggrund, morän och svallsediment, isälvsavlagringar samt slutna akviferer.

Grundvattennivå Se Grundvattenyta.

Grundvattenområde Område med grundvattenförande geologiska bildningar så avgränsat att det kan betraktas som en hydrologisk enhet (avgränsas av grundvattendelare ).

Grundvattenstatus Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) "allmän benämning på statusen hos en grundvattenförekomst, som bestäms av dess kvantitativa status eller dess kemiska status, beroende på vilkendera som är sämst".

Grundvattentäkt Akvifer eller magasin ur vilket man tar grundvatten för att antingen leda vattnet vidare till ett vattenverk, för kommunal vattenförsörjning, eller för att genom en brunn ta upp vatten för enskild vattenförsörjning. Se även Vattentäkt och Ytvattentäkt.

Grundvattenuttag Med vattenuttag menas att man leder bort (genom rörledningar till vattenverk) eller på annat sätt (flyttar med tankbilar, pumpar upp i brunnar) utnyttjar en vattentäkt för att få råvatten till olika ändamål, såsom att försörja en befolkning med dricksvatten, använda för bevattning, använda i industriprocesser eller för energiproduktion etc. Grundvattenuttag är sådant bortledande av grundvatten från en grundvattentäkt.

Grundvattenyta Den nivå där man får en vattenyta om man gräver en grop i marken eller driver der ett perforerat rör. Det är den nivå där vattnets tryck är detsamma som lufttrycket (atmosfärens tryck). Under grundvattenytan, i den markens mättade zon (grundvattenzonen) har vattnet högre tryck än luften och alla porer är fyllda med vatten. Ovanför grundvattenytan, i den omättade zonen (markvattenzonen) har vattnet lägre tryck än luften.

Grundvattenzon Markens mättade zon. Markvatten är det vatten som finns i marken ovanför grundvattenytan. I detta övre område i marken, som kallas den omättade zonen eller markvattenzonen, finns det inte bara vatten utan också luft i porerna mellan jordpartiklarna. När växter tar upp vatten ur marken, vatten avdunstar vid markytan, eller vattennivån sänks genom dränering, minskar vattenfyllnadsgraden i porerna och när vatten rinner ner i marken (infiltreras) så ökar det. Den nedre, mättade zonen , kallas grundvattenzonen. Markvattnet har en nyckelroll i vattnets kretslopp, eftersom det är i den omättade zonen som det avgörs om det infiltrerade vattnet kommer att återgå till atmosfären som vattenånga eller om det kan transporteras vidare till grundvattnet.

Gruppering Ett begrepp som används i arbetet med att genomföra Vattendirektivet. Länderna själva får avgöra huruvida syftet med direktivet kan uppnås ”utan att identifiera varje mindre enskilt eller avgränsat ytvatten som en vattenförekomst”. Man måste således inte beskriva och övervaka alla yt- eller grundvattenförekomster var för sig, utan grupper av likartade t.ex. sjöar eller grundvattenförekomster kan beskrivas tillsammans och en för den gruppen representativ sjö eller grundvattenförekomst kan övervakas vad gäller vattenkvaliteten. Vatten grupperas så att vatten med likartade förutsättningar hamnar i samma grupp.

Gråvatten Spillvatten (avloppsvatten) från bad, disk och tvätt i främst hushåll. Detta vatten är i allmänhet att betrakta som mindre förorenat än svartvatten, det avloppsvatten som är spolvatten från toaletter. Gråvatten kallas också för BDT-vatten (Bad-, Disk- och

Gränsvärde Gränsvärde för utsläpp är, enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) "massa, uttryckt i vissa specifika parametrar, i koncentration och/eller i utsläppsnivå, som inte får överskridas under en eller flera tidsperioder. Gränsvärden för utsläpp får också bestämmas för vissa grupper, familjer eller kategorier av ämnen".

Gränsöverskridande vatten Ett gränsöverskridande vatten kan vara en sjö, en flod, ett havskustområde eller en grundvattenakvifer. Med gränsöverskridande menas att detta vatten delas av två eller flera länder. Vattenresursen delas alltså av flera och därför måste man samarbeta om förvaltningen av den.

Grävd brunn En vattenbrunn för att utnyttja grundvatten kan vara en (berg) borrad brunn eller en grävd brunn. Brunnen kan också vara en filterbrunn eller rörspetsbrunn. Grävda brunnar förutsätter att det finns grundvattenförande jordlager på måttliga djup (5–6 m). Om grundvattnet ligger på större djup är det svårt att nå ner till grundvattnet med en konventionell grävmaskin. När en grävd brunn anläggs i relativt ytliga grundvattenmagasin är den utsatt för yttre påverkan som avlopp, jordbruk, sur nederbörd osv. Det är därför extra viktigt att vidta skyddsåtgärder vid anläggning av en sådan brunn. Brunnens placering är också av stor betydelse. Det finns alltid en viss risk att en grävd brunn sinar under längre torrperioder. Särskilt utsatta är grunda brunnar i morän.

Grönalg Makroalger kan vara gröna, röda eller bruna.

Grönslick En art av trådformig, kortlivad makroalg (Cladophora glomerata). Grönslick är en epifyt.

Göl En typ av småvatten, som i sin tur kan ha mycket olika egenskaper. Typiskt för gölar är att de inte har några arter av fisk, vilket gör livet lugnare för diverse småkryp som lever i dem. Det finns t.ex. skogsgölar