A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

FAO Food and Agriculture Organization of the United Nations. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation.

Farliga ämnen Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) "ämnen eller grupper av ämnen som är toxiska, beständiga och har benägenhet för bioackumulering, samt andra ämnen eller grupper av ämnen som ger upphov till motsvarande farhågor". Begreppet farliga ämnen används ofta i stället för miljöfarliga ämnen, eftersom ämnena också kan vara hälsofarliga och därmed inte enbart är en fara för livet i naturmiljön.

Filamentös Se Fintrådig.

Filterbrunn En vattenbrunn för att utnyttja grundvatten kan vara en (berg) borrad brunn eller en grävd brunn. Brunnen kan också vara en filterbrunn eller rörspetsbrunn. Filterbrunnar anläggs i huvudsak i grova porösa jordlager som sand och grus. I vissa fall kan de även anläggas i uppsprucket ytberg eller sedimentära bergarter med god vattentillgång. Brunnskonstruktionen har fått sitt namn av att intaget av vatten sker genom slitsade plaströr eller rostfria stålrör vilka benämns filter eller sil. Man brukar skilja mellan filterbrunn och filterbrunn med förlorat filter.

Filtrerare Organism som filtrerar vatten och "äter" partiklarna (de små organismerna) i vattnet. Vissa bottenlevande organismer lever av material som finns i sedimenten, medan andra filtrerarna skiljer ut födopartiklar ur vattnet. Typiska exempel på filtrerare i Östersjön är blåmusslan och olika arter av havsborstmaskar.

Filtrering En del av processen att bereda drickvatten från råvatten Vid filtrering silar man bort föroreningar ur vattnet. Det vanligaste filtermaterialet är sand.

Det sätt på vilket vissa bottenlevande djur, filtrerare , skiljer ut födopartiklar ur vatten eller sediment.

Finska viken Östersjön består av havsområdena Bottniska viken, Finska viken, Rigabukten och Egentliga Östersjön.

Fintrådig. Trådformig När begreppet fintrådig (filamentös) eller trådformig används om större alger menas att algerna bildar trådar. Grenade epifyter, växter som växer på andra växter, är exempel på trådformiga växter. De är kortlivade (ettåriga), snabbväxande, frodas i näringsrika miljöer och växer på eller ofta över stora alger som blåstång. Grönslick är ett på en trådformig grönalg, ullsleke är ett exempel på en trådformig rödalg och trådslick är ett exempel på en trådformig brunalg.

Fiskekvot Se Fångstkvot.

Fiskerikonventionen Genom Konventionen rörande fisket och bevarandet av de levande tillgångarna i Östersjön och Bälten (Gdanskkonventionen, Convention on Fishing and Conservation of the Living Resources in the Baltic Sea and the Belts) skall östersjöstaterna samarbeta med målsättningen att bevara och öka de levande resurserna i området och för att nå största avkastning. Den viktigaste uppgiften för det verkställande organet (kommissionen, IBSFC) är att varje år fastställa fångstkvoter för de kommersiellt viktigaste fiskarterna i Östersjön och Bälten. Kommissionen beslutar också om särskilda regler för fisket. Eftersom alla östersjöstater utom Ryssland nu är EU-medlemmar kommer EU:s gemensamma fiskeripolitik allt mer att överta den roll som Gdanskkonventionen hittills haft.

Fiskevattendirektivet Direktivet om kvaliteten på sådant sötvatten som behöver skyddas eller förbättras för att upprätthålla fiskbestånden (Fiskevattendirektivet, 78/659/EEG). Detta direktiv kommer att upphöra att gälla år 2013, som en konsekvens av genomförandet av Vattendirektivet.

Fiskodling Anordning för att under kontrollerade förhållanden föda upp fisk för försäljning och konsumtion. I hav och sjöar odlas fisk i kassar ("nätbur"), medan fiskodling på land bedrivs i dammar.

Fjällsjö Sjö i fjällområdena, med mycket klart, kallt och näringsfattigt vatten. Det mesta av vattnet i en fjällsjö är regnvatten och smältvatten från glaciärer. Vattnet i många fjällsjöar blir aldrig mer än ca tio grader på sommaren ens i ytvattnet. Siktdjupet i dessa sjöar är ofta mycket stort. Svenskt rekord är Rissajaure nära Abisko, med ett siktdjup på 37 meter.

Fjärd Bred vik, flodmynning eller öppen vattenyta i en skärgård. Benämningen används längs den svenska östkusten och även i sjöar. En fjärd består av en eller flera relativt djupa bassänger, som har fördjupats genom landisens erosion.

Flockning. Flockar Syftet med flockning som en del av behandlingen av avloppsvatten är att få mindre partiklar att klumpa ihop sig till större partiklar, som kan bilda slam. När man i den kemiska reningen tillsätter fällningskemikalier – flockningsmedel – till det biologisk renade vattnet kallas det efterfällning. Fällningskemikalier kan vara metalljoner som aluminium eller järn i olika föreningar, eller annan medel, t.ex. polymer. Flockar är de snöflingeliknande partiklar som bildas vid fällningen.

Flod Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) är en flod "en förekomst av inlandsvatten som till största delen strömmar på markytan men som kan strömma under jorden en del av sitt lopp". Enligt andra definitioner är en flod ett vattendrag som är större än en bäck eller en å.

Flodburen tillförsel Transport av olika ämnen med flodvatten från ett avrinningsområde till havet och därav följande miljöbelastning.

Flodmynningsområde Området där en flod mynnar i havet. Det kan vara en flodslätt, ett deltaområde eller annan sorts relativt vidsträckt, grunt område. Kallas också estuarium.

Flotation En del av processen att bereda dricksvatten från råvatten . Vid flotation blåser man in luft i vattnet så att mikroskopiskt små luftblåsor fäster vid flockarna (hopklumpade partiklar), som då flyter upp till ytan och kan skummas av och tas bort.

Flottled Vattendrag som är lämpligt att transportera timmer på. Med flottning menas att transportera lösa timmerstockar i rinnande vatten (strömflottning eller lösflottning) eller att transportera virkesbuntar över sjöar eller längs en kust (sjöflottning, havsflottning eller buntflottning).

Fluvial Något som har med vattendrag att göra. En fluvial miljö är miljön i och kring ett vattendrag, fluviala sediment är sediment som avsatts i ett vattendrag. Ordet kommer från latinets fluvius (flod) och fluvialis ("som lever i eller vid en flod").

Fors Ett snabbt strömmande vattendrag eller en serie av vattenfall i flera trappsteg.

Forsande vatten Vatten som rör sig med mer än 0,7 meter per sekund. Där vattnet forsar blir bottnen stenig, eftersom finare material förs bort med vattnet.

Fosfat Om växter som alger skall kunna utnyttja näringsämnen i sin fotosyntes måste dessa finnas tillgängliga i rätt kemisk form. För fosfor gäller att detta är tillgängligt för växter om det förekommer som fosfatjoner.

Fosfor Ett av de viktigaste näringsämnena för växter.

Fosforbegränsning När tillgången på fosfor i t.ex. en sjö eller ett havsområde bestämmer möjligheterna för algtillväxt. Begränsning betyder att om det finns lite eller inget alls kvar av fosfor i vattnet i för växterna/algerna tillgänglig form så omöjliggörs vidare tillväxt. Dessutom måste näringsämnena kväve och fosfor finnas tillgängliga i rätt förhållande till varandra (16 kväveatomer för varje fosforatom). Vanligtvis anser man att det är kväve som är det tillväxtbegränsande näringsämnet i havsmiljöer, men i vissa kustområden, och i de flesta sjöar, så är det tillgången på fosfor som begränsar tillväxten av växter.

Främmande art Arter, eller genpopulationer av växter, djur, bakterier, virus eller andra organismer som genom människans försorg har flyttats till en plats som ligger utanför deras naturliga geografiska utbredningsområde. Risken för att främmande arter skall spridas och etablera sig anses i allmänhet vara större i akvatiska miljöer än i landmiljöer. Introduktion av främmande arter kan ske avsiktligt eller oavsiktligt.

Fungicid Svampbekämpningsmedel. Kemiskt eller biologiskt bekämpningsmedel (biocider) för att förebygga eller motverka att djur, växter eller mikroorganismer ställer till materiell skada eller orsakar sjukdom delas in i pesticider (alla kemiska bekämpningsmedel), bakteriecider (bakteriebekämpningsmedel), herbicider (växtbekämpningsmedel), fungicider (svampbekämpningsmedel) och insekticider (insektsbekämpningsmedel).

Fysikalisk-kemisk kvalitetsfaktor De allmänna förhållandena i vattnet samt graden av påverkan av föroreningar.

Fysisk planering Långsiktig planering för användning av mark och vatten som naturresurser. Den fysiska planeringen kan gälla ett helt land (fysisk riksplanering) eller ett mindre område, t.ex. en kommun.

Fytobentos Växer som lever på bottnen av en sjö, ett vattendrag eller ett havsområde. Bentalen (bentiska zonen) består av den nedre delen av strandzonen, där solljuset fortfarande kan tränga ner men som gränsar till den icke solbelysta bottnen, samt hela den icke solbelysta delen av sjö- eller havsbottnen. Bentos är beteckningen på bottenlevande organismer, alltså bentiska organismer. Bottenlevande växter kallas fytobentos, bottenlevande djur kallas för zoobentos och mikroskopiska bottenlevande organismer kallas mikrobentos.

Fytoplankton Små växter (alger) som flyter fritt i havens och sjöarnas övre vattenlager. Kallas också för växtplankton eller planktonalger. Fytoplankton äts av zooplankton som i sin tur äts av större djur.

Fällning När man i den kemiska reningen tillsätter fällningskemikalier – flockningsmedel – till det biologisk renade vattnet kallas det efterfällning. Om fällningskemikalien tillsätts i början av reningsprocessen i reningsverket kallas det förfällning. Fällningskemikalier kan vara metalljoner som aluminium eller järn i olika föreningar, eller annan medel, t.ex. polymer. Syftet med flockning som en del av behandlingen av avloppsvatten är att få mindre partiklar att klumpa ihop sig till större partiklar, som kan bilda slam. Flockar kallas de snöflingeliknande partiklar som bildas vid fällningen.

Fågeldirektivet Direktivet om bevarande av vilda fåglar (Fågeldirektivet, 79/409/EEG). Direktivet innebär att det inom EU gäller särskilda regler för skydd av fåglar. Direktivet berör totalt 200 fågelarter som förekommer i medlemsländerna. Varje medlemsland skall vidta åtgärder som är nödvändiga för att bibehålla fågelarter i livskraftiga populationer (exempelvis reglera fågeljakten) samt vidta särskilda åtgärder för vissa fågelarter. Bland annat skall länderna peka ut särskilda skyddsområden. Skyddet kan också handla om att återställa viktiga livsmiljöer för fåglar. Direktivet innehåller regler som styr ländernas möjligheter att jaga och handla med fåglar. Skapandet av nätverket Natura 2000, som är EU:s bidrag till att i praktiken genomföra det som sätts upp som mål i den europeiska Bernkonventionen och i den globala Konventionen om biologisk mångfald, bygger på Fågeldirektivet och Habitatdirektivet.

Fångstkvot Fiskekvot. Den totala mängd fisk eller skaldjur som ett lands fiskeflotta eller enskilda fiskare tilldelas och tillåts fånga under en viss period. Varje år sätter kommissionen för Fiskerikonventionen för Östersjön fiskekvoter (TAC, total allowable catch, total tillåten fångstmängd) av för östersjöstaterna för tillåtna fångster per land av torsk, lax, strömming och skarpsill i Östersjön. EU bestämmer på samma sätt, inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken, fångstkvoter för olika arter av fisk och skaldjur i de havsområden som ligger inom EU.

Färskvatten Se Sötvatten.

Förorenande ämne Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) "varje ämne som kan orsaka förorening".

Förorening Beteckning för såväl verksamheten att förorena som själva det ämne som förorenar (en förorening). Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) är förorening "direkt eller indirekt tillförsel genom mänsklig verksamhet av ämnen eller värme till luft, vatten eller mark, som kan skada människors hälsa eller kvaliteten på akvatiska ekosystem eller på terrestra ekosystem som är direkt beroende av akvatiska ekosystem, som medför skada på materiell egendom eller försämrar eller hindrar möjligheterna att utnyttja de fördelar naturen erbjuder eller annan legitim användning av miljön.

Föroreningskälla Den verksamhet eller det material varifrån ett förorenande ämne härstammar eller som orsakar förorening. I miljötermer är en föroreningskälla en verksamhet eller installation som ger upphov till utsläpp av ämnen som förorsakar miljöeffekter eller problem. Man skiljer mellan antropogena och naturliga källor, mellan punktkällor och diffusa källor , samt mellan landbaserade och vattenbaserade källor. En antropogen källa är en utsläppskälla som beror på mänsklig verksamhet. Punktkällor kan vara såväl stationära som rörliga; punktkällor har något slags konstruerat utsläpp ( avloppsrör, skorsten) och är klart urskiljbara. Exempel på diffusa källor år läckage av näringsämnen från jordbruks- och skogsmark, läckage av olika ämnen från avfallstippar och gruvavfall, de gemensamma utsläppen från trafiken och annan förbränning (även om varje enskilt fordon eller kraftverk är en punktkälla) etc.

Försaltning Begreppet försaltning används för flera tillstånd där mark eller vatten har fått kraftigt ökad salthalt. Försaltning har alltid med vatten att göra. Försaltning, eller saltanrikning, av mark uppkommer i torra eller halvtorra områden, med konstant lite nederbörd eller mycket varierande nederbördsmängder samt kraftig vattenavdunstning. Låg luftfuktighet, höga temperaturer och höga vindhastigheter i ett område gör att markvattnet rör sig uppåt mot markytan och salter fälls ut och koncentreras vid markytan, i matjordsskiktet. Sjöar kan försaltas till följd av att uttaget av vatten är alltför stort, oftast för konstbevattning av odlad mark. Om vattenflödet i en flod minskar, t.ex. genom att uttaget av vatten uppströms är alltför stort, kan saltvatten från havet tränga in i en flodmynning och orsaka försaltning av flodmynningsområdet. När man i och runt tätorter, turistorter och industriområden i kustzonen konstant överutnyttjar grundvattenmagasin så kraftigt att grundvattennivåerna sänks och nybildningen av vatten inte hinner hålla jämna steg med uttaget händer samma sak som i flodmynningar – saltvatten från havet hålls inte tillbaka utan kommer in i grundvattenförande skikt (saltvatteninträngning).

Försiktighetsprincipen Det internationella miljöarbetet bygger på ett antal grundläggande principer, varav försiktighetsprincipen (precautionary principle) är en. Enligt denna skall försiktighetsmått vidtas så snart det finns skäl till att anta att en åtgärd kan skada människors hälsa eller miljön. Verksamhetsutövare kan inte ursäkta sig med att det saknas full vetenskaplig bevisning för att skada uppkommer. Försiktighetsprincipen finns också inskriven i den svenska miljöbalken som en av de allmänna hänsynsreglerna (förutom försiktighetsprincipen också principen att det är förorenaren som skall betala, produktvalsregeln samt regler om hushållning, kretslopp och lämplig lokalisering av verksamheter och åtgärder. Försiktighetsprincipen innebär här att alla som skall vidta en åtgärd skall utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att åtgärden inte skall skada hälsan eller miljön.

Försurning Mark, grundvatten och ytvatten (sjöar och vattendrag) blir försurade om de utsätts för ett stort nedfall av luftburna svavel- och kväveoxider utan att samtidigt ha tillräckligt stor naturlig förmåga att neutralisera de syror som bildas. Buffertförmågan är högre i kalkrika områden än i områden med svårvittrade mineraler. Försurning uppkommer när halten fria vätejoner i en vattenlösning är alltför hög. När svavel- eller salpetersyra (som bildas när svaveldioxider och kväveoxider löses i vatten) kommer ut i vatten kan mängden fria vätejoner öka i markvattnet (vattnet i markens omättade zon), grundvattnet (vattnet i markens mättade zon) och ytvattnet (sjöar och vattendrag).

Förvaltningsplan Enligt Vattendirektivet skall det upprättas en förvaltningsplan för varje vattendistrikt.Förvaltningsplanen är en sammanfattning av hur det står till med vattnen i distriktet, vad man har gjort och vad man planerar att göra. Planen blir en översiktlig och lättillgänglig sammanfattning av all den information som ställs samman inom distriktet. Den skall tjäna som ett planeringsunderlag för alla berörda myndigheter, liksom som ett fortlöpande verktyg för kommunikation med allmänheten och intressenter om vatten och vattenvård. Planen blir även den verksamhetsberättelse som lämnas till EU-kommissionen som rapportering om genomförandet av direktivet. Förvaltningsplaner skall göras på den nivå som motsvarar indelningen i vattendistrikt. Man får emellertid avgöra från fall till fall om det även kan behövas utarbetas detaljerade planer för delavrinningsområden – delförvaltningsplaner.