A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

EEA European Environment Agency. Europeiska miljöbyrån.

EG Europeiska gemenskaperna. Nästan alla lagar inom Europeiska unionen (EU) stiftas och antas inom ramen för EG, som är EU:s s.k. första pelare av tre. EG är alltså en del av EU. Inom EG, där bl.a. miljöpolitiken ligger, fattar ministerrådet vanligtvis beslut med kvalificerad majoritet. Ett medlemsland kan därför tvingas följa lagstiftning som det har röstat emot. Inom EG har dessutom betydande befogenheter förts över till EU:s överstatliga institutioner, inklusive kommissionen, Europaparlamentet och EG-domstolen (som har befogenhet att tolka lagarna). EU:s andra två pelare inrymmer mellanstatligt samarbete för gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, respektive för polisiärt och straffrättsligt samarbete. Ministerrådet, som består av en minister från varje medlemsland (miljöministrarna när det handlar om miljöfrågor), är EU:s högsta beslutande organ. Rådet beslutar om lagstiftning, efter förslag från kommissionen. I många frågor, men inte alla, delar Rådet och Europaparlamentet på lagstiftningsmakten. Förslag till ny lagstiftning kommer dock alltid från kommissionen, ibland efter önskemål från rådet. Beträffande förslag som gäller utrikespolitik, polisiära och straffrättsliga frågor samt asyl- och invandringspolitik har även medlemsländerna rätt att väcka förslag till ny EU-gemensam lagstiftning.

Efterfällning När man i den kemiska reningen av avloppsvatten tillsätter fällningskemikalier – flockningsmedel – till det biologisk renade vattnet kallas det efterfällning. Fällningskemikalier kan vara metalljoner som aluminium eller järn i olika föreningar, eller annan medel, t.ex. polymer. Syftet med flockningen är att få mindre partiklar att klumpa ihop sig till större partiklar, som kan bilda slam. 

Egentliga Östersjön Östersjön består av havsområdena Bottniska viken, Finska viken, Rigabukten och Egentliga Östersjön. Egentliga Östersjön består, från norr till söder, av Norra Östersjön, Centrala Östersjön, Södra Östersjön och Gdanskbukten.

Ekologisk status Enligt definitionen i Vattendirektivet (Artikel 2) ett uttryck för kvaliteten på strukturen och funktonen hos akvatiska system som är förbundna med ytvatten.  

Ekonomisk analys Enligt Vattendirektivet skall en ekonomisk analys göras av den ekonomiska betydelsen av vattenanvändningen inom ett avrinningsområde. Den ekonomiska analysen skall bana väg för utformningen av kostnadseffektiva kombinationer av åtgärder för att förbättra kvaliteten på vattnet. I ett senare skede i arbetet med att uppnå målen skall analysen även ligga till grund för beräkning av ett eventuellt system för vattenavgifter (kostnadstäckning för vattentjänster). Den ekonomiska analysen skall således göras för att visa vad olika användning av vatten egentligen är värd samt vilka ekonomiska styrmedel som kan brukas för att få till stånd en effektiv användning av vattenresurserna.

Ekonomisk zon Enligt reglerna i FN:s havsrättkonvention har varje kuststat rätt att fastställa sitt territorialhav ut till en gräns av högst 12 nautiska mil från den baslinje man bestämt sig för. Territorialhavet är i alla bemärkelser kuststatens eget havsområde, där man har suverän bestämmanderätt om vad som får göras och av vem. Kuststatens ekonomiska zon ligger utanför territorialhavet och skall också beräknas utifrån samma för kuststaten fastställda baslinje. Den ekonomiska zon som kuststaten har rätt till får inte ha en utsträckning utöver 200 nautiska mil från baslinjen. En kuststat har inte absolut suveränitet över allting i sin ekonomiska zon, men har vissa specificerade suveräna rättigheter "i syfte att utforska och utvinna, bevara och förvalta naturtillgångarna, vare sig dessa är levande eller icke levande". Samtidigt är alla stater tillförsäkrade de grundläggande s.k. fria havsrättigheterna, såsom "friheter till sjöfart och överflygning, utläggande av undervattenskablar och rörledningar samt annan enligt folkrätten legitim användning av havet". Generellt sett har en kuststat omfattande befogenhet att utfärda lagar för att bl.a. förhindra, begränsa och kontrollera föroreningar från fartyg i den ekonomiska zonen. Förkortningen EEZ står för exklusiv ekonomisk zon, vilket är samma sak som ekonomisk zon.  

Ekoregion I Vattendirektivet anges ett antal bestämda ekoregioner (områden med vissa gemensamma ekologiska förhållanden och förutsättningar) för floder och sjöar respektive för kustvatten. Ekoregionerna för floder och sjöar är Iberisk-makaronesiska regionen, Pyrenéerna, Italien+ Korsika+Malta, Alperna, Dinariska västra Balkan, Grekiska västra Balkan, Östra Balkan, Västra högländerna, Centrala högländerna, Karpaterna, Ungerska lågländerna, Pontiska regionen, Västra slätten, Centralslätten, Baltiska regionen, Östra slätten, Irland+Nordirland, Storbritannien, Island, Boreala högländerna, Tundran, Fennoskandiska skölden, Tajgan, Kaukasus samt Kaspiska sänkan. De i direktivet angivna ekoregionerna för kustvatten och övergångsvatten är Atlanten, Norska havet, Barents hav, Nordsjön, Östersjön och Medelhavet.  

Ekosystem Ett avgränsat område som hyser ett visst antal grupper eller arter av organismer. Kan också definieras som en funktionell enhet som består av ett antal samverkande organismer (växter, djur och mikroorganismer) i en gemensam miljö samt deras fysiska omgivning (jord, vatten, luft). Ekosystem kan vara relativt små (t.ex. en damm, ett fält, en skog) eller stora (t.ex. ett hav). 

Enskild anläggning En anläggning som distribuerar vatten till en en- eller tvåfamiljsfastighet (Socialstyrelsens definition).

Kan också avse en avloppsanläggning för en sådan fastighet.

Enskilt avlopp Fastigheter utanför områden med kommunalt avlopp, där avloppsvattnet leds till ett kommunalt reningsverk, måste ha sin egen anläggning för avlopp – enskilt avlopp. Det är mycket viktigt att en sådan avloppsanläggning byggs på rätt plats och på ett sådant sätt att avloppet påverkar miljön så lite som möjligt. För att anlägga enskilt avlopp utanför områden med kommunalt avlopp erfordras tillstånd.

Enskilt vatten Ett lands sjöterritorium – landets inre vatten och landets territorialvatten – delas fiskerättsligt in i enskilt vatten och allmänt vatten. Enskilt vatten omfattar inre vattenområden där strandägaren har ensam rätt till fiske, medan det i allmänt vatten är staten som bestämmer över fiskerättigheterna.

Epifauna Bottendjur som lever ovanpå bottnarna (till skillnad från infarna, bottendjuren som lever större delen av sitt liv nedgrävda i bottnen).  

Epifyt Växt som växer på andra växter. Exempel på epifyter i Östersjön är kortlivade, trådformiga och grenade gröna, bruna och röda makroalger.

Epilimnion Ytvattenskikt i en sjö. Inom limnologin (läran om sötvatten) används benämningen epilimnion på "en skiktad sjös övre vattenmassa".

Epilitoral Bältet ovanför den egentliga stranden (eulitoralen), alltså den strandzon som vid högsta vattenstånd enbart påverkas av vågskvalp. Epiliptoralen påverkas enbart av exceptionellt högvatten eller mycket höga vågor. Området påverkas dock av vattenstänk vid stormar. Ovanför havsstränder kan området påverkas av saltpartiklar från havsvattnet.

Erosion Nötning och skulptering av berggrund och jordtäcke genom påverkan av rinnande vatten, vind, vågor eller glaciäris. Erosion kan vara naturlig, men också (jorderosion) orsakas av mänskliga verksamheter som skyndar på och förstärker processer som nöter bort jorden och då leda till markförstöring. Att ta bort växttäcket och lämna marken öppen för påverkan av vind och vatten, utan att växtrötter binder jord eller sand, är ett exempel på mänskligt orsakad erosion. Vattenerosion kan ske i bäckar och floder (fluvial erosion) eller i branta eller flacka sluttningar (sluttningserosion). Floderosion kan ske som sidoerosion i flodbrinkar eller som djuperosion i bottnen på vattendragsfåran. Vågerosion (abrasion) sker vid öppna stränder, särskilt när det är hårda stormar eller högt vattenstånd. Vågorna kan då skära eller gröpa ur strandmaterialet eller berggrunden. Raukarna på Gotland är ett exempel på erosionsformationer. Glaciärerosion sker under rörliga ismassor, som slipar och flyttar på (omfördelar) det material de rör sig över. Alla områden som varit nedisade, som t.ex. Skandinavien, präglas av glaciärerosion och deposition.

Erosionsbotten Den del av en sjö- eller havsbotten där sedimenterat material (partiklar som sjunker till bottnen) snabbt passerar för vidare transport nedåt. Materialet ligger så löst att det kan eroderas, slammas upp och föras vidare. Sedimenterat material förflyttas successivt utmed bottnen, från grunt liggande erosionsbottnar via transportbottnar, och ansamlas slutligen på de djupast liggande bottnarna, ackumulationsbottnarna.

Esbokonventionen Konventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang (Esbokonventionen, Convention on Environmental Impact Assessment in a Transboundary Context) handlar om att samarbeta över gränserna och se längre än miljö- och hälsoeffekterna i det egna landet av vissa verksamheter, inklusive sådana som påverkar yt- och grundvattenmiljöer och ytterst också havsmiljön. Länderna skall vidta åtgärder i ett tidigt skede vid planeringen av en verksamhet för att förhindra framtida skadliga miljöeffekter av verksamheten. Man skall meddela och konsultera varandra om alla större projekt som övervägs och som kan förutses kunna orsaka gränsöverskridande miljöeffekter. I vattensammanhang kan det t.ex. röra sig om miljökonsekvenser av oljeborrningsplattformar och oljeraffinaderier, anläggningar för kärnkraft, kemisk industri, hamnar och uttag av grundvatten (större än 10 miljoner kubikmeter per år).

Estuarium Se Flodmynningsområde.

EU Europeiska unionen. Fördraget om Europeiska unionen. (EU) undertecknades av medlemsländerna i Maastricht 1992 och kallas därför Maastrichtfördraget. Det innebar att samarbetet mellan EG-länderna förändrades och utökades med nya områden. Bl.a. slogs fast att de länder som uppfyllde vissa ekonomiska villkor skulle införa den gemensamma valuta euro. Europeiska unionen, som etablerades den 1 november 1993 då EU-fördraget trädde i kraft, brukar illustreras med tre pelare. Den första pelaren består av det tidigare samarbetet inom Europeiska gemenskapen, EG (inklusive EG-rätten, den gemensamma lagstiftningen) samt reglerna för den ekonomiska och monetära unionen. Den andra pelaren utgörs av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och den tredje pelaren omfattar samarbetet i polisiära och straffrättsliga frågor.

Eutrof Näringsrik. Motsatsen är näringsfattig (oligotrof).

Eutrofiering En serie sammanlänkade processer som börjar med för stort tillskott av näringsämnen eller produktion av organiskt material och som leder till långtgående effekter i vattenmiljöer eller marker. Tillförsel av näringsämnen – främst kväve, fosfor och kisel – till en vattenmiljö är en naturlig och nödvändig förutsättning för livet, inte ett miljöproblem. Det blir ett problem bara när tillförseln ökar i sådan omfattning att det ekosystemets ursprungliga karaktär, egenskaper och funktioner förändras. Då använder man begreppet eutrofiering (övergödning). I strikt mening betyder eutrof enbart övergödning med näringsämnen. I praktiken används begreppet eutrofiering för att beskriva en series sammanlänkade processer som inleds med överskottstillförseln av växttillgängliga näringsämnen eller av organiskt material, vilket leder till ökade koncentrationer av näringsämnen i vattnet och som resulterar i olika fysikaliska, kemiska och biologiska förändringar i växt- och djursamhällena, förändringar i processer i och på bottensedimenten samt förändringar i tillgången på syre.

Evaporation När vatten avgår till luften (atmosfären) från mark, vattenytor och växtlighet kallas det evapotranspiration, som i sin tur är summan av två delflöden: evaporation och transpiration. Evaporation sker från våta ytor (våta blad, snö, sjöar, vattendrag etc.) och mark. Transpiration sker genom växternas klyvöppningar i bladen. Begreppet avdunstning används ofta för att beteckna evapotranspirationen, det sammanlagda flödet av vattenånga till atmosfären.

Evapotranspiration När vatten avgår till luften (atmosfären) från mark, vattenytor och växtlighet kallas det evapotranspiration, som i sin tur är summan av två delflöden: evaporation och transpiration. Evaporation sker från våta ytor (våta blad, snö, sjöar, vattendrag etc.) och mark. Transpiration sker genom växternas klyvöppningar i bladen. Begreppet avdunstning används ofta för att beteckna evapotranspirationen, det sammanlagda flödet av vattenånga till atmosfären.

Evertebrat Ryggradslöst djur. Djur med ryggrad kallas vertebrater.