A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

 

Ackumulation Haltökning. Upplagring av ett ämne så att halten av det ökar i en organism eller ett material.

Ackumulationsbotten Den del av en sjö- eller havsbotten där sedimenterat material (partiklar som sjunker till bottnen) blir liggande kvar. Ackumulationsbottnarna är "slutstationen" för det sedimenterade materialet. Sedimenterat material förflyttas successivt utmed bottnen, från grunt liggande erosionsbottnar via transportbottnar, och ansamlas slutligen på de djupast liggande bottnarna, ackumulationsbottnarna.

Aerob Med närvaro av luft. En aerob miljö är en miljö där det finns luft och därmed syre. En aerob process förutsätter tillgång till syre. Normal nedbrytning av organiskt material (döda växter och djur) är ett exempel på en aerob, syrekrävande process. Nitrifiering i ett reningsverk är också en aerob process. Motsatsen till aerob är anaerob.

Agenda 21 Det globala handlingsprogram för hållbar utveckling som antogs vid FN:s konferens 1992 om miljö och utveckling. Det är långsiktigt och som sträcker sig in på 2000-talet (21:a århundradet). Nationella och lokala Agenda 21 har utarbetats med utgångspunkt från principerna i det globala handlingsprogrammet. Agenda 21 innehåller 40 kapitel, som i sin tur omfattar ett eller flera programområden. Programmet är uppdelat i fyra olika avsnitt: Sociala och ekonomiska dimensioner, Att bevara och förvalta resurser, Att stärka viktiga samhällsgrupper samt Medel för genomförande.

Aggregat, Aggregering  - Aggregering kan betyda "bildning av aggregat". Aggregat är en term som används i olika sammanhang för att beskriva att olika element eller delar samlas ihop i en större helhet, en anhopning, sammangyttring. Termen aggregat används inom geologin (mineralsamlingar eller klumpar av mineral), inom markläran (jordpartiklar som hålls ihop som resultat av olika processer), inom kemin (sammanhållna, ofta oregelbundna strukturer av molekyler, joner eller partiklar), inom tekniken (två eller flera samverkande maskiner), inom statistik och nationalekonomi (sammanslagning av uppgifter från flera individer, grupper etc. vid redovisning), samt allmänt om grupper av människor som tillfälligt men av samma orsak samlats på ett ställe.
  - Enligt definitionen i Vattendirektivet innebär aggregering av vattenförekomster att man, om flera vattenförekomster utsätts för samma storskaliga påverkan men ingen av dem utsätts för särskild lokal påverkan, kan behandla dem på samma sätt inom ramen för ett åtgärdsprogram. Aggregerade vattenförekomster behöver inte tillhöra samma vattentyp.
 - Aggregat kan också betyda "kolonier av algceller". När mikroskopiska planktonalger klumpar ihop sig till större ansamlingar (klumpar eller mattor av alger) benämns det aggregat.

Aktivt kol Små, mycket porösa (rika på porer) kolkorn som tillsammans får en mycket stor absorberande yta. Aktivt kol används bl.a. som material för vattenrening. Vatten som filtreras genom aktivt kol renas genom att förorenande och smakförsämrande ämnen fastnar på kolkornens yta.

Aktivt slam Biologisk rening av avloppsvatten liknar den naturliga rening som sker i ett vattendrag, men nedbrytningen av avfallet (det organiska materialet) går mycket fortare i reningsverket, eftersom man där kan upprätthålla en hög halt av nedbrytande mikroorganismer, s.k. aktivt slam, och samtidigt blåsa in luft som tillför syre. Det aktiva slammet, som består av bakterier och encelliga djur, används i reningsverkets luftningsbassänger. Aktivslamprocesser är syrekrävande, alltså aeroba.

Akvakultur Vattenbruk, alltså odling av fisk, skaldjur, blötdjur (musslor och ostron) eller alger. Se även Havsbruk och Fiskodling.

Akvatisk Något som hör samman med eller är bildat i vatten och vattenmiljöer (aquaticus = som avser vatten). Ordet akvatisk återfinns i begrepp som t.ex. akvatisk miljö, akvatiska arter och akvatiska förhållanden. En akvatisk miljö kan vara lotisk (i rinnande vatten), limnisk (i sötvatten), brackvatten miljö eller saltvattensmiljö (i saltvatten i hav [marina miljöer] eller saltvattensjöar).

Akvifer En geologisk bildning som har så stor lagringskapacitet och är så genomsläpplig att grundvatten kan utvinnas ur den i användbara mängder. I en akvifer kan det finnas ett eller flera grundvattenmagasin. Enligt definitionen i Vattendirektivet är en akvifer "ett eller flera lager under ytan, av berggrund eller andra geologiska skikt, med tillräcklig porositet och genomsläpplighet för att medge antingen en betydande ström av grundvatten eller uttag av betydande mängder grundvatten". En akvifer kan vara en öppen akvifer eller en sluten akvifer. I en öppen akvifer sammanfaller grundvattenytan med grundvattenzonens övre gräns. En sluten akvifer kan uppkomma om t.ex. sandjord överlagras av lera, som då fungerar som ett lock.

Alg Växter av olika storlek som lever fritt flytande eller fastsittande i vatten, eller som fastsittande även på fuktiga ytor på land. Alger kan i storlek vara allt från mycket små mikroskopiska organismer (enbart någon tusendels millimeter stora) till mer än 50 meter långa (de stora brunalger som heter kelp). Alger innehåller klorofyll och kan därför utföra fotosyntes. Alger kan vara bruna, gröna eller röda. Mikroalger, som är encelliga organismer, kan vara fritt svävande i vatten (kallas planktonalger eller fytoplankton) eller leva fastsittande på större alger, på andra växter eller på bottnen. Mikroalger, tillsammans med särskilda bakterier, utgör tillsammans med större alger eller blomväxter på de solbelysta delarna av bottnen basen för det mesta av livet i en vattenmiljö. De svarar för en betydande primärproduktion som utgör den första byggstenen i den akvatiska näringsväven. Makroalger, större brun-, grön- eller rödalger (makroalger), är inte fritt svävande (kelp är ett undantag), utan sitter fast på hårda bottnar. De har inga rötter utan tar upp näring direkt från vattnet. De fleråriga makroalgerna är mycket viktiga som livsmiljö för vattenlevande djurarter. Trådformiga, grenade, kortlivade (ettåriga) och snabbväxande epifyter är en annan sorts makroalger. De växer på eller ofta över stora alger eller andra växter och benämns då påväxtalger.  

Algblomning Stora mängder cyanobakterier eller alger som är synliga på vattenytan eller i vattenmassan. När stora mängder mikroskopiska, fritt svävande alger (fytoplankton) fotosyntetiserar, delar sig och klumpas samman ser vi dem som grön-, gul-, brun- eller rödaktiga lager på vattenytan eller som en tjock "soppa" i vattnet. Begreppet algblomning eller vattenblomning används för tillfällen då cyanobakterier eller algerna växer till och delar sig mycket kraftigt under en begränsad tidsperiod på grund av den rika tillgången på växttillgängliga näringsämnen i vattnet. Algblomningar är en normal och viktig företeelse i vattenmiljöer(primärproduktionen, den första byggstenen i den akvatiska näringsväven), men blir ett problem när de inträffar alltför ofta, är mycket stora, pågår under en lång tid och eventuellt också bildar giftiga ämnen. Se även Cyanobakterier.

Alkalinitet Ett mått på halten buffrande ämnen i en vattenlösning, d.v.s. ämnen som neutraliserar syra. I försurningssammanhang betyder detta att alkalinitet är ett mått på vattnets eller markens förmåga att skydda sig mot försurning (sänkt pH på grund av stor tillförsel av försurande vätejoner). Ju kalkrikare marken eller vattnet är, desto större är motståndskraften (buffringsförmågan eller buffertkapaciteten) mot försurning.

Alkalisk Basisk, vilket är motsatsen till sur. En alkalisk eller basisk lösning har ett pH-värde (halten vätejoner i en lösning) som är högre än 7. Vid pH 7 är lösningen neutral, pH lägre än 7 är lösningen sur och pH högre än 7 är lösningen basisk.

Alkalisering  - När dricksvatten, för att minska korrosionen i vattenledningarna, görs alkaliskt (basiskt) före distributionen ut till konsumenterna. I denna process tillsätts kalk, lut eller soda så att dricksvattnets pH-värde höjs till ca 8 och kolsyran i vattnet neutraliseras.

 - Den process där tillförseln av neutraliserande ämnen ökar vattnets eller markens alkalinitet så att vattnet eller marken blir mer basisk (får högre pH-värde).  

Allmänhetens deltagande KOMMER

Allmänt vatten Ett lands sjöterritorium – landets inre vatten och landets territorialvatten – delas fiskerättsligt in i enskilt vatten och allmänt vatten. Enskilt vatten omfattar inre vattenområden där strandägaren har ensam rätt till fiske, medan det i allmänt vatten är staten som bestämmer över fiskerättigheterna.  

Alluvial Något som hör till eller bildats genom rinnande vatten. Termen används t.ex. om lösa sedimentära avlagringar, sediment som förts vidare med ett vattendrag. En alluvialslätt är en svagt slutande slätt som uppkommit i en dalgång genom avsättning av sediment som transporterats med rinnande vatten.

Ammoniak, Ammonium Ammoniak (NH3) är den viktigaste och vanligaste kväveföreningen. Ammoniak är en gas. När ammoniak löses i vatten, t.ex. när gasen löses i nederbörd i luften, och drar till sig ytterligare en vätejon bildas ammonium i jonform (NH4+). En ammoniumlösning är svagt sur (pH-värde ca 5).  

ANC Acid neutralisation capacity. Ett mått på förmåga att neutralisera syra och därmed motverka försurning. ANC inbegriper även organiska anjoner, som kan binda vätejoner och därmed bromsa en minskning av pH-värdet vid försurning. ANC beräknas som skillnaden mellan baskatjoner och starka anjoner.

Anaerob Utan närvaro av luft. En anaerob miljö är en miljö där det saknas luft och därmed saknas syre. En anaerob process kan bara ske där det saknas syre. Utvecklingen av den giftiga gasen svavelväte på "döda" (helt syrefria) bottnar är ett exempel på en anaerob process, en process som bara kan ske om inget syre finns. Också rötning av avloppsslam, då organiskt material bryts ner och det skapas metangas (biogas), koldioxid och vatten, är en anaerob process. Denitrifikation, när bakterier omvandlar nitratjoner till kvävgas, är ett annat exempel på en anaerob process. Motsatsen till anaerob är aerob.  

Anjon Negativt laddad jon. En jon är en atom som blivit positivt eller negativt laddad. Positivt laddade joner kallas katjoner.

Angränsande zon Enligt FN:s havsrättskonvention är en kuststats angränsande zon det område som gränsar till statens territorialhav. Den angränsande zonen får inte sträcka sig utöver 24 nautiska mil från de baslinjer varifrån staten har beräknat utsträckningen av sitt territorialhav. Inom den angränsande zonen får kuststaten "utöva nödvändig kontroll för att hindra överträdelser av dess lagar och andra författningar rörande tullar, skatter, invandring eller hälsovård inom sitt territorium eller territorialhav".

Anlagd våtmark Ett av människan skapat våtmarksområde (område med vattensamlingar). Våtmarker kan nyskapas eller återskapas i syfte att få livsmiljöer för vattenlevande djur och växter för att främja biologisk mångfald. Syftet kan också vara att efterhärma naturens egna "reningsverk" och med hjälp av en anlagd våtmark rena avloppsvatten från kväve och fosfor, som våtmarkens växter kan ta upp.

Anläggningsavgift Vatten- och avloppssystemen i Sverige finansieras genom anläggningsavgifter och brukningsavgifter. Anläggningsavgiften, som betalas av fastighetsägaren, skall täcka kommunens kostnader för att ansluta fastigheten till det kommunala vatten- och avloppsledningsnätet. Brukningsavgiften består vanligen av en fast del och en rörlig del. Den rörliga delen tas ut per levererad mängd vatten och ökar alltså ju mer vatten vi använder. Den fasta delen är lika stor hela tiden.

Anoxisk Mycket syrefattig eller helt syrefri. När det inte finns något syre kvar i djupt bottenvatten eller i sediment, vilket i sin tur leder till att organiskt material (döda djur och växter och annat material) som faller ner mot bottnen inte kan brytas ner, är tillståndet anoxiskt. När det finns mycket lite syre i bottenvattnet och det övre sedimentlagret, men fortfarande tillräckligt mycket för att vissa högra livsformer nätt och jämnt skall kunna överleva, kallas tillståndet hypoxiskt.  

Anrikning Koncentrering. En process som ökar halten av en viss beståndsdel, t.ex. ett visst ämne i en blandning. Termen används i många olika sammanhang.

 - Inom mineralteknik betyder anrikning att man separerar olika mineral från varandra för att förändra egenskaper och värde. Inom kärnteknik är anrikning en process där halten av en viss isotop ökas över den i grundämnet naturliga halten. Inom radioekologi är anrikning en ökning av koncentrationen av ett radioaktivt ämne i en näringskedja.

 - I miljösammanhang är anrikning den process som leder till att halten av t.ex. ett miljögift ökar i en näringskedja. Tillförseln av ämnet till organismen är större än vad organismen kan eller hinner bryta ner eller utsöndra.

Antifouling, Antifoulingsystem Antifouling betyder "mot påväxt". Begreppet används om den behandling med olika medel eller metoder (antifouligsystem) som man använder på fasta ytor som båtskrov, hamnkonstruktioner och redskap för vattenbruk för att hindra påväxt av vattenorganismer (djur och alger).   

Antropogen Av människan eller mänskliga handlingar framställd eller förorsakad. Antropogena föroreningskällor är mänskliga verksamheter/aktiviteter (till skillnad från naturliga processer) som ger upphov till utsläpp av luftburna eller vattenburna föroreningar eller näringsämnen. Antropogen kommer från ordet anthropos = man, mänsklig varelse.  

Annuell Årlig eller ettårig. En annuell växt är ettårig, till skillnad från fleråriga växter som är perenna.

Arkipelag Vidsträckt grupp eller örikt hav. Skärgård.

ARV Avloppsreningsverk. Se också KARV, kommunalt avloppsreningsverk.

Atmosfärisk deposition När luftburna ämnen, t.ex. luftföroreningar, faller till marken kallas detta nedfall för atmosfärsikt nedfall eller atmosfärisk deposition.

Avdunstning När ett ämne övergår i gasform och kan spridas vidare med luften. När vatten avdunstar övergår det i vattenånga.

Avhärdning Om ett vatten innehåller större mängder kalk (kalcium) och magnesium betraktas det som hårt och kan ge sådana problem som avlagringar och att ledningar sätter igen. Ett hårt vatten bör därför avhärdas för att göra det mindre hårt. Avhärdning görs genom s.k. jonbyte i ett särskilt jonbytesfilter. Processen innebär att kalciumjoner byts ut mot natriumjoner. 

Avloppsslam De fasta restprodukter som avskiljs när man renar avloppsvatten i ett avloppsreningsverk. Avloppsslammet måste behandlas på olika sätt ( förtjockning, stabilisering, avvattning) för att bli smittfritt och även bättre kunna hanteras och återanvändas.

Avloppsvatten Vatten som har använts i hushåll, olika samhällsfunktioner och industrier och där blivit förorenat. Som avloppsvatten räknas spillvatten från hushåll (gråvatten eller BDT-vatten), dagvatten (regn- och smältvatten som rinner av från hårda ytor som byggnader, gator och hård mark), dräneringsvatten (vatten som avleds från utdikning av mark) och spillvatten från industier.  

Avloppsvattenrening Den behandling som sker i ett avloppsreningsverk (reningsverk) för att minska eller helt ta bort avloppsvattnets innehåll av fasta partiklar, näringsämnen, smittämnen och miljögifter. Avloppsvatten kan renas genom mekanisk rening, biologisk rening, kemisk rening och kväverening , eller genom en kombination av två eller flera av dessa reningssteg.

Avrinning  - Vattenflöde från ett område orsakat av regn eller snösmältning. Avrinning kan ske som ytavrinning på markytan, som grundvattenavrinning och som avrinning i vattendrag. Vattnet från såväl ytavrinning som grundvattenavrinning samlas i vattendragen. Den överväldigande delen av avrinningen från ett större område utgörs därför av avrinning i vattendrag.

 - Ämnen som kommer med flodvattnet till havet från olika källor inom avrinningsområdet via flodtransport.

 - Transport från olika källor inom ett avrinningsområde. Nederbörd (regn och snö) är början på markavrinningen. Detta vatten kan antingen bli kvar på markytan eller sjunka ner i marken. Markavrinning är en kombination av vatten som rinner över markytan och som då för olika ämnen med sig, vatten som sjunkit ner i marken och bildat markvatten och som slutligen rinner ut i en sjö eller flod och som för lösta ämnen med sig samt vatten som sjunkit ännu längre ner i marken och bildat grundvatten, vilket också kan transporteras vidare och rinna ut i en sjö eller havsområde, och då föra lösta ämnen med sig.

Avrinningsområde Kan också kallas dräneringsområde eller nederbördsområde. Ett avrinningsområde kan bestå av delavrinningsområden. Ett avrinningsområde omfattar både markytan och ytan av områdets sjöar. Om man däremot räknar endast markytan, varifrån vatten avrinner till sjöar och vattendrag i området, så benämns detta tillrinningsområde.

 - Enligt definitionen i Vattendirektivet är avrinningsområde "ett landområde från vilket all ytvattenavrinning strömmar genom en sekvens av åar, floder och möjligen sjöar till havet vid ett enda flodutlopp eller vid en enda flodmynning eller ett enda delta".

 - Ett sammanhängande markområde som avgränsas av vattendelare, där ytvattenavrinningen har en huvudriktning. Avrinningsområdet för ett vattendrag är det markområde där ytvatten direkt eller via diken, bäckar etc. tillförs vattendraget.

 - Ett område varifrån vatten avrinner till ett vattendrag.

 - Det område från vilket vatten dräneras till ett vattendrag uppströms punkten. Avrinningsområdet begränsas av höjdryggar, som delar flödet från regn och smältvatten åt olika håll. Gränsen för avrinningsområdet utgörs av vattendelaren.

 - Det område som från nederbörden samlar det vatten som rinner fram till en viss plats. Avrinningsområdet av en vattendelare, som följer höjdryggar.

 - Den totala landyta kring en sjö eller ett havsområde från vilken avrinning sker och från vilken direkta utsläpp transporteras med dess floder till den mottagande vattenmassan. Ju större område, desto mer substanser kan samlas upp för vidare transport till en mottagande vattenmassa.

Avrinningsdistrikt Kallas också vattendistrikt. Avrinningsdistrikt är enligt Vattendirektivet "huvudenheten för förvaltning av avrinningsområden". Enligt definitionen i direktivet är ett avrinningsdistrikt ett "land- och havsområde som utgörs av ett eller flera angränsande avrinningsområden tillsammans med deras förbundna grund- och kustvatten."

Avsaltning En behandling som tar bort mineralsalter, bl.a. klorid, ur havsvatten eller salt grundvatten och gör det användbart som dricksvatten. Man destillerar vattnet eller behandlar det genom s.k. omvänd osmos.

Avvattning En process där vatten tas bort ur ett fast material eller ur en gas. Begreppet används i många industriella sammanhang (t.ex. inom pappers- och massaindustrin), men även i miljösammanhang för att torrlägga mark eller torka avloppsslam

 - Dränering genom utdikning eller andra sätt att leda bort vatten från ett våtmarksområde kallas markavvattning. Syftet är att kunna använda marken till odling eller andra ändamål.

 - Ett steg i behandlingen av avloppsslam i ett reningsverk är att genom pressning eller centrifugering ta bort vatten och göra slammet mer hanterligt (mindre tungt och svårttransporterat).