Särskilda förorenande ämnen

Alla ämnen som släpps ut i vattnet i betydande mängd och som inte är utpekade som prioriterade ämnen, ska klassificeras under ekologisk status som särskilda förorenande ämnen (SFÄ). Betydande mängd bedöms vara en sådan mängd av ett ämne som kan hindra att den ekologiska statusen uppfylls.

När det gäller ämnen som släpps ut till vattenmiljöer och kan vara miljöfarliga, klassificeras de som har EU-gemensamma miljökvalitetsnormer under kemisk ytvattenstatus. Men även andra ämnen kan orsaka problem nationellt eller lokalt. Dessa ämnen klassificeras under ekologisk status för de vattenförekomster som påverkas och kallas för särskilda förorenande ämnen. I Sverige är drygt 30-talet ämnen eller ämnesgrupper identifierade som särskilda förorenande ämnen. Vilka av dessa ämnen som övervakas och bedöms för en vattenförekomst är beroende av påverkansanalysen.

Särskilda förorenande ämnen kan både vara sådana som naturligt förekommer i vatten eller syntetiska ämnen. För de syntetiska ämnena är utgångspunkten att de gränsvärden som används vid statusklassificeringen är nära noll eller under gränsen för vad aktuella mätmetoder kan upptäcka. För de ämnen som förekommer naturligt behöver hänsyn tas till de naturliga bakgrundshalterna.

För metallerna koppar och zink har tidigare den totala koncentrationen använts vid bedömningar, men från och med den statusklassificering som gjordes för åtgärdsprogram och miljökvalitetsnormer 2018-2021 förfinades metoden så att man istället bedömde de biotillgängliga halterna. Anledningen till detta är att metaller som koppar och zink förekommer i många former i vatten, till exempel bundet till organiskt material, som fasta faser, adsorberat till partiklar och som fria joner och komplex. Eftersom det främst är de fria jonerna som anses giftiga för livet i vatten så är inte den totala koncentrationen ett bra mått på miljöpåverkan av dessa metaller. Den biotillgängliga andelen av metallerna beror på andra vattenkemiska variabler som till exempel vattnets hårdhet och pH. Därför har miljödata och modeller använts för att bedöma biotillgänglig halt av koppar och zink.

Mer information

Vilka ämnen som berörs, vilka halter som utgör klassgräns mellan god och måttlig och kort information om beräkningar finns i Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2013:19) om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten. Vägledning till hur föreskriften ska tillämpas finns i Havs- och vattenmyndighetens rapport 2016:26: Miljögifter i vatten – klassificering av ytvattenstatus.

Mer om de reviderade klassificeringarna av koppar och zink finns att läsa i vattenmyndigheternas rapporter: