Försurning

Försurning av mark och vatten beror i huvudsak på nedfall av svavel- och kväveföreningar. Dessa försurande luftföroreningar har sitt ursprung i transporter, energianläggningar, industri och jordbruk i Sverige och övriga Europa.

Utbredning av försurning i Sverige

I storleksordningen en femtedel av sveriges yta är påverkad av försurning. Det är i huvudsak nedfall av svavelföreningar som orsakat försurningen i Sverige. Arbete med att begränsa användningen av svavelhaltiga bränslen och med att minska utsläpp av svavelföreningar har minskat nedfallet av surt regn. I gengäld har utsläpp av kväveföreningar fått ökad betydelse för försurningen.

När en vattenförekomst anses vara försurad

I vissa samanhang skiljer man på försurad och försurningspåverkad. Ett försurat vatten har påverkats så mycket att det har blivit surt. Motståndskraften (buffertkapaciteten) har tagit slut. Försurningspåverkade vatten har buffrande förmåga kvar och har inte blivit sura än.

Metod att bedöma miljöproblemet

Många gånger är det inte bara pH, vattnets surhet, som är ett problem. De jonbytesprocesser som försurningen medför i marken frigör metaller som ofta är skadliga.

I statusklassningen, under fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer, är försurningsläget i vattenförekomsten bedömt. Om hela eller delar av vattenförekomsten ingår i ett åtgärdsområde för kalkning är den sannolikt försurad.