Vätternharren

Löpnummer:
97 (2009)
Diarienummer:
 
ISBN/ISSN-nr:
 
Publiceringsår:
2000-2010
Sidantal:
62
Under senare år har länsstyrelserna runt Vättern fått in rapporter från samtliga kategorier av fiskande som tyder på att harrbeståndet i Vättern har minskat. Mot bakgrund av detta inleddes arbetet med att undersöka tillståndet och ta fram förslag på övervakningsmetoder för Sveriges sydligaste naturliga harrbestånd. Denna rapport är en sammanställning av befintligt material om Vätterharren, analyser av de fångstdata som sportfiskaren Mikael Hedin insamlat sedan 1982, samt en utvärdering av den enkätundersökning och de intervjuer som genomfördes bland yrkes-, fritids- och sportfiskare runt Vättern sommaren 2008.

Det går inte med säkerhet att belägga att harrbeståndet i hela Vättern faktiskt har minskat eftersom underlagsmaterialet inte är heltäckande och historiska data över Vätterns harrbestånd saknas. Dock finns det en tydlig tendens då man ser till olika informationskällor såsom Mikael Hedins material, enkätundersökningar, muntliga uppgifter och lekfiskräkningar som tyder på att harrbeståndet uppvisar en nedåtgående trend i Vättern. Detta trots att det finns faktorer, så som den förbättrade vattenkvaliteten i Vätterbäckarna, som talar för att harren snarare borde öka än att minska. Det finns flera möjliga förklaringar till denna för harren förmodade negativa utveckling. Vätterns återgång till sin naturligt låga näringsstatus, klimatförändringar, ökad rompredation och konkurrens från signalkräftor, ökad predation från storskarv, ökad predation och konkurrens från öring i de tillrinnande vattendragen samt ökad konkurrens från mört och abborre på tillväxtområdena är några exempel.

För att kunna genomföra relevanta åtgärder i syfte att skydda och stärka harrbeståndet krävs information och metoder för att göra beståndsuppskattningar. Dagens lekfiskräkningar och information från fiskande i sjön är en del i detta, men måste standardiseras för att ge jämförbara resultat mellan olika år. Vidare borde ytterligare informationskällor användas. Ett exempel på detta skulle vara att en liknande typ av fångstrapportering som fanns för fritidsfiskets fångster fram till 1993 återinfördes. Även yrkesfisket borde om möjligt redovisa sina fångster av harr tydligare. Utöver detta borde förutsättningarna att ta fram nya metoder undersökas. Snorkling med stereovideo, standardiserade drag med flugutter och elfiskebåt med horisontell ekolodning är några exempel på detta.

Förslagsvis bör försiktighetsprincipen tillämpas till dess att tillförlitligare data tagits fram gällande harrbeståndets status i Vättern. En åtgärd som kan ge relativt snabb effekt och inte förvärrar situationen är att se över fiskets bedrivande. Exempel på detta kan vara rekommendationer till sportfiskare att begränsa sitt uttag av harr samt att införa skyddszoner och fredningstider på kända lek- och uppehållsplatser för harren i Vättern.
Kommentar: