Signalkräfta (Pacifastacus Leniusculus)

Signalkräftan är en art som introducerades i Sverige från Nord Amerika i slutet på 1960-talet för att kompensera kräftpestens härjningar bland de värdefulla bestånden av vår ursprungliga flodkräfta. Signalkräftan är mycket lik flodkräftan både till utseende och beteende varför den bildat täta bestånd i mängder av Svenska vatten. Den har dock en stor nackdel genom att den sprider kräftpest, en sjukdom som den bär med sig men själv är resistent mot.
kräfta

Förr fanns flodkräfta i Vättern även om bestånden aldrig var särskilt omfattande. Enligt äldre uppgifter verkar norra delen av sjön drabbats av kräftpest på 1930-talet.

Signalkräftan sattes ut i Vättern för första gången redan 1969 i den avsnörda nordligaste fjärden Alsen, vilket dock inte gav något tydligt resultat. Fortsatta utsättningar, främst från enskilda fiskerättsägare, i slutet på 1980-talet samt utvandring från tillrinnande vattendrag har medfört att signalkräftorna ökat mycket kraftigt under 1990-talet. Idag finns i vissa områden mycket täta och storvuxna bestånd, främst i norra och östra delarna av Vättern.

Signalkräftan är idag den viktigast arten för yrkesfisket.

klicka här för större karta med förklaringBiomassa signalkräfta i Vättern

Kräftorna uppehåller sig över stenbottnar på ansenliga djup. Statistik visar att bäst fångster erhålls på 6 - 30 meters djup, men att kräftor fångats så djupt som ned till 80 meter!

Regler för kräftfisket i Vättern finns här.

Läs mer:

Frågor och svar om signalkräftan - EU-regleringen