Harr (Thymallus thymallus)

harr
  • Svenskt sportfiskerekord 2 850 gram (Harrejaure i Norrbottens län, 1986-07-14)

Harren i Vättern och dess tillflöden

Vätterharren är Sveriges sydligaste naturliga harrbestånd. Harren eller ”valer” som den också kallas i Vättern, kännetecknas framförallt av dess stora "segel" till ryggfena och dess silverblågrå långsmala kropp. I Vättern når harren vanligtvis en storlek på cirka 40-45 cm, vilket motsvarar cirka 5-8 hg. Enstaka individer kan dock nå en storlek upp till 1,5 kg, men de harrar som fångas i samband med sportfiske är normalt betydligt mindre (25-45 cm).

Harren i Vättern är sjölevande förutom under det första yngelstadiet och under lekperioden då delar av beståndet stiger i Vätterns tillrinnande vattendrag för att leka. Det förekommer även att harren leker på strömsatta och renspolade stenbottnar på grundområden och längs steniga stränder i framförallt Vätterns norra delar. I vattendragen sker leken på bottnar med sand, grus och sten då temperaturen i vattendragen överstiger 4°C, majoriteten av leken sker dock i intervallet 7-12°C, vilket normalt brukar inträffa från slutet av april till slutet av maj. Ett tjugotal av Vätterns tillflöden, främst längs den sydvästra sidan av Vättern, utnyttjas av harren som reproduktionsområden. Harren i Vättern blir könsmogen vid 3-4 års ålder, vilket motsvarar en längd på cirka 30–35 cm. Vid leken sker ingen nämnvärd nergrävning av romkornen utan de något klibbiga befruktade äggen får falla ner mellan stenar och grus. Kläckningen sker i början/mitten av juni beroende på vattentemperaturen. Livet i Vättern tillbringar harren relativt strandnära och på grundområden. Födan består huvudsakligen av insekter, kräftdjur, snäckor och sötvattengråsuggor, men större harr kan även övergå till fiskdiet.

Figur 1. lekande harrpar i Gagnån våren 2013 (foto: Jan Åke Fritszon)Figur 1. lekande harrpar i Gagnån våren 2013 Foto: Jan Åke Fritszon

Fisket

Harren i Vättern hittar man oftast vid långgrunda stränder med grus/sand och stenbotten. Fisken går ofta nära land, vilket gör den åtkomlig för bland annat flugfiske från land. Många fiskare föredrar ändå att använda flytring för att nå de intressantaste fiskeplatserna. En iakttagelse många säger sig uppleva vid fiske med flytring är att fisken inte verkar vara lika lättskrämd som annars - kanske uppfattar fisken det simmande, nedsänkta ekipaget som en mera naturlig företeelse? Om Du vill pröva flytringsfiske, så var försiktig - håll koll på väderprognosen och fiska aldrig ensam!

Bra fiskeplatser finns runt om hela sjön och det är därför svårt att ge en täckande information om detta. Några kända platser för harrfiske i norra sjön är exempelvis öarna vid Medevi, St. Röknen, Tokanäset. Söderut på ostsidan vid Omberg kan Stocklycke hamn och Älvarums udde vara bra. Runt Gränna/Visingsö finns det även harr och längs hela västsidan av sjön finns många bra platser. En del fiskare framhåller strandområdena i sydvästra Vättern mellan Jönköping och Hjo som mycket "heta" platser! Det kan även vara bra att prova vid Rosenlundsbankarna i södra änden av Vättern. Men för ett givande fiske måste Du med egna erfarenheter lära känna sjön!

Flugor som visat sig gångbara är bl.a. Superpuppan, Black Gnat, E12 och Haröra. Imitationer av sländor som Gul Forsslända, Åsandslända är tidvis mycket gångbara, likaså diverse mönster som imiterar myror, skalbaggar, bärfisar och nattsländor. Bra fiske brukar man kunna ha under tiden juli till oktober, men när det gäller fiske är ingenting givet! Ut och prova själv!

Sedan år 2007 gäller 35 cm som minimimått för fångst av harr. Det finns däremot ingen begränsning i antalet harrar som får behållas, men eftersom beståndet bedöms vara svagt rekommenderar vi att du inte behåller mer än max 2 fiskar per fisketur.

Beståndsstatus

I början av 2000-talet fick Vätternvårdsförbundet och länsstyrelserna runt Vättern in allt fler rapporter från samtliga kategorier av fiskande i Vättern som tydde på att harrbeståndet hade minskat. Därför inleddes arbetet med att undersöka tillståndet för harren i Vättern, samt ta fram förslag på övervakningsmetoder och åtgärder (Rapport 97 Vätternvårdsförbundet).  

Trots att historiska data över Vätterns harrbestånd saknas bedöms beståndet ha minskat sedan 1980- och 1990-talet och anses i dagsläget vara svagt. Orsakerna till nedgången är inte helt klarlagda, men troligtvis handlar det om en kombination av ett flertal olika faktorer som samverkar. Exempel på tänkbara faktorer som har lyfts fram är ökad födokonkurrens, högre vattentemperaturer sommartid i Vättern, ökad rompredation på lekplatserna, samt att Vättern har blivit näringsfattigare. En tendens till återhämtning har dock kunnat urskiljas sedan år 2012. Någon tydlig förklaring till denna återhämtning finns inte, vilket förmodligen beror på att det föreligger en fördröjning från det att en förändring sker till dess att den får genomslag i harrbeståndet.

Övervakning och undersökningar

En löpande övervakning av harren i Vätterns tillflöden i samband med dess lek har pågått sedan år 1997 (Filmer harrleksinventering i sex Vätterbäckar) och våren 2013 genomfördes den hittills störts inventeringen av harr i Vätterbäckarna sedan slutet av 1980-talet (Vättern-FAKTA 6:2013). Under år 2012 och 2013 har en tendens till ökning i antalet lekfiskar kunnat urskiljas. Sedan hösten 2009 övervakas harren även ute i Vättern via så kallat flugutterfiske. (Vättern-FAKTA 2:2013). Fångsterna vid fluguttringen har visat en uppåtgående trend sedan övervakningen påbörjades.  Även rapporter från sportfiskare tyder på en uppgång under år 2013.

Trots att harrfisket i Vättern historiskt har varit av stort intresse för framförallt sportfisket finns det förhållandevis lite information dokumenterad åtminstone om man jämför med de övriga laxfiskarterna i Vättern såsom röding, öring, lax och sik.  Det har dock i olika omgångar genomförts riktade undersökningar av harren i Vättern och dess tillflöden. Dels utförde Fiskeriverkets utredningskontor i Jönköping ett antal utredningar och inventeringar under 1980- och 1990-talet, dels pågår ett omfattande arbete sedan år 2008. Bland annat har harrens kondition (Vättern-FAKTA 3:2012 ) och tillväxt (Vättern-FAKTA 1:2013) undersökts. Vid dessa två undersökningar konstaterades bland annat att den harr som fångades år 2007 inte hade sämre kondition jämfört med år 1987, samt att tillväxten för harr i Vättern var sämre under perioden 2009-2012 i förhållande till perioden 1987-2001. Med andra ord tog det längre tid för en enskild harr att uppnå en given längd år 2012 jämfört med en harr som levde cirka 20 år tidigare, men harren år 2012 var inte smalare än tidigare. Vidare har studier av öringtätheterna i de nedre delarna av Vätterns tillflöden (Vättern-FAKTA 6:2012) och romöverlevnaden (Vättern-FAKTA 4:2014) genomförts för att studera konkurrens och predationsförhållanden. Någon ökning i öringtätheterna kunde inte konstateras och underlaget i rompredationsstudien var för litet och vissa stödparametrar saknades även för att kunna dra några långtgående slutsatser.

Figur 2. Boxar med befruktad rom från harr i Gagnån våren 2013 Foto: Sandra Nordquist.Figur 2. Boxar med befruktad rom från harr i Gagnån våren 2013 Foto: Sandra Nordquist.

Genomförda åtgärder

Eftersom orsakerna till Vätterharrens nedgång inte är klarlagda är det dessvärre svårt att genomföra riktade åtgärder för att gynna och/eller hjälpa arten. Vidare tillbringar Vätterharren större delen av sitt liv ute i Vättern, något som innebär att riktade insatser ute i sjön främst består i regleringen av fiskets bedrivande. Ett antal åtgärder riktade mot harr har därför genomförts under de senaste åren i några av Vätterns tillflöden som harren utnyttjar för sin reproduktion.

Sommaren 2010 genomfördes biotopvårdande åtgärder i två av Vätterns tillflöden (Gagnån och Hornån) i syfte att öka antalet lekrevir för harren. Tanken bakom åtgärderna att skapa fler lekrevir var att öka antalet lekande harrpar, vilket i sin tur skulle kunna ge ett större tillskott av harryngel till Vättern varje år. Den samlade bedömningen av de genomförda åtgärderna i Hornån och Gagnån är hittills att de inte påtagligt har inneburit vare sig en förbättring eller försämring av förutsättningarna för harrens lekmöjligheter eller utfallet av leken (Vättern-FAKTA 7:2013).

Figur 3. Utläggning och förankring av stockar i Hornån sommaren 2010 Foto: Daniel Brelin.Figur 3. Utläggning och förankring av stockar i Hornån sommaren 2010. Foto: Daniel Brelin.

I ett försök att öka antalet harryngel som når Vättern genom att minska rompredationen genomfördes våren 2013 test med att reducera tätheterna av signalkräfta på harrens lekplatser i sex av Vätterns tillflöden. Några tendenser till utfiskning kunde dock inte konstateras och slutsatsen drogs att decimeringsfisken av signalkräfta i harrens lekvattendrag inte är en effektiv metod för att gynna harren i Vättern (Vättern-FAKTA 2:2014).

Våren 2013 genomfördes även en romtäckt i Hjoån. Den befruktade rommen användes dels till en rompredationsstudie, dels till att kläcka fram harryngel och odla fram harrungar för återutsättningsförsök. Den första utsättningen av harryngel i Sjöhamrabäcken som mynnar till Motalavikens sydsida skedde sommaren 2013. Ytterligare en utsättning av 1-somriga harrungar som fettfeneklippts skedde hösten 2013 i Sjöhamrabäcken (Vättern-FAKTA 5:2014). Om utsättningarna visar sig fungera kan fler av Vätterns tillflöden där harrlek tidigare har förekommit vara aktuella för återutsättning av harryngel/-ungar.

Figur 4. Nybefruktad rom från harr som fångades och kramades vid romtäckten i Hjoån våren 2013 Foto: Beatrice Alenius.Figur 4. Nybefruktad rom från harr som fångades och kramades vid romtäckten i Hjoån våren 2013 Foto: Beatrice Alenius

Figur 5. Inmatade harryngel från fiskodling före utsättning i Sjöhamrabäcken sommaren 2013 Foto: Alf Hultquist.Figur 5. Inmatade harryngel från fiskodling före utsättning i Sjöhamrabäcken sommaren 2013 Foto: Alf Hultquist.

Framtidsutsikter och hot

Även om en tendens till återhämtning för harren i Vättern har kunnat urskiljas de senaste åren är det för tidigt att ropa faran över. Positivt inför framtiden är dock att harrens situation har lyfts fram och fått ett större fokus de senaste åren, vilket har inneburit att medvetenheten om arten och dess behov har ökat hos privatpersoner, företag, organisationer och myndigheter. Värt att notera i sammanhanget är även den växande grupp av bland annat sportfiskare runt Vättern som på olika sätt engagerar och intresserar sig för harren.  Dessa personer bidrar mycket genom sitt ideella arbete vid inhämtning och spridning av information om harren i Vättern, samt vid genomförandet av åtgärder.

Är ni intresserade av att delta kontakta Beatrice Alenius på Fiskeenheten vid Länsstyrelsen i Jönköpings län!

Mycket jobb kvartsår emellertid innan hoten mot harren i Vättern har kartlagts, undersökts och i möjligaste mån åtgärdats. Det faktum att det med största sannolikhet är många olika faktorer som påverkar harren i Vättern och dess tillflöden, samt att påverkan troligtvis varierar mellan olika år och områden i Vättern innebär att det inte finns någon patentlösning att tillgripa. Som exempel kan nämnas att bland annat signalkräftan har förts fram som ett tänkbart hot mot harren i Vättern och dess tillflöden. Det finns dock inga entydiga samband mellan harrens generella tillbakagång och signalkräftans ökning under 2000-talet. I de sydvästra delarna av Vättern där harren är vanligt förekommande är till exempel tätheterna av signalkräfta förhållandevis låga, medan mycket höga tätheter av signalkräfta förekommer i områdena runt Motalaviken (Rapport 106 Vätternvårdsförbundet). Nedgången i harrbeståndet har däremot varit likartad i de båda områdena. När det gäller de vattendrag som harren utnyttjar för sin reproduktion föreligger inte heller några tydliga samband. I vissa vattendrag med mycket signalkräfta har antalet observerade harrar både minskat respektive varit oförändrat eller ökat. Vidare har antalet observerade harrar i samband med leken minskat i vattendrag med både höga respektive låga tätheter av signalkräfta (Vättern-FAKTA 2:2014). Slutsatserna från hittills genomförda inventeringar och undersökningar (Vättern-FAKTA 4:2014) är att det vare sig går att utesluta eller påvisa att signalkräftornas närvaro på harrens lekplatser i vattendragen utgör ett hot mot Vätterharrens rekrytering.

Fortsatt läsning

Vätternvårdsförbundet publicerar fortlöpande rapporter om Vättern och dess flora och fauna i sin tryckta rapportserie (Vätternvårdsförbundets publikationsarkiv) och via sin digitala rapportserie FAKTA (Vätternvårdsförbundets FAKTA-serie). Det finns även mycket information att hitta på Vätternvårdsförbundets webbsida, samt webbsidorna för länsstyrelserna runt Vättern (Länsstyrelsernas gemensamma webbsida). 

Kontaktuppgifter Måns Lindell, Vätternvårdsförbundet Telefon: 010-2236408 E-post: mans.lindell@lansstyrelsen.se

Beatrice Alenius, Länsstyrelsen i Jönköpings län Telefon: 010-2236351 E-post: beatrice.alenius@lansstyrelsen

Niklas Nilsson, Jönköpings Fiskeribiologi AB Telefon: 0730-538 523 E-post: niklas@fiskeribiologi.se