Starbäcks  laxfiskeplats

Starbäcks laxfiskeplats

På denna plats, ca 300 meter uppströms Hornåns mynning i Vättern, bedrevs ett omfattande ”laxfiske” under många hundra år. Egentligen var det inte lax som fångades utan Vätteröring som under höstarna vandrar upp i ån för lek.

Timmerstockarna som syns än idag är rester av den fångstanläggning som fanns i bruk här under 1900-talet. En äldre typ av fångstanläggning var ett kar byggt i form av en bassäng med lodräta spjälor som vägg. Fångstanläggningen som ibland var förstärkt med stenkistor bildade en V-formig ingång nedströms. Fisken leddes eller tvingades in i den självfångande anläggningen.

Fisket var förr skattelagt och öringen var livligt eftertraktad under medeltid och Vasatid då den gav mycket goda förtjänster. Fisket i Starbäck omnämns redan år 1541 då Gustav Vasa bytte till sig gården. År 1670 såldes Starbäck med fisket till Per Brahe och 1699 donerade Karl XII hemmanet med tillhörande skattelagt fiske som sedan innehades av donationsinnehavarna fram till 1923 då det tillföll kronan.