Spinnet

Hökesån

Hökesån är ett värdefullt vattendrag för både fiske och naturvård och utmed med ån finns flera kulturhistoriska lämningar. Hökesån är lek- och uppväxtområde för vätteröring och reproduktionsområde för vätterharr. Även de sällsynta arterna flodpärlmussla och flodnejonöga förekommer i ån. I ravinen växer bland annat karaktärsarter som klibbal, kabbeleka och gullpudra. På några ställen förekommer också strutbräken, skogsstarr, lundarv och vätteros.  

Kalkning påbörjades 1980 i den övre delen av Hökesån. Eftersom ån har återhämtat sig från tidigare försurning har den inte kalkats sedan 2005. Kalkningen har bidragit till att bevara bland annat den försurningskänsliga öringen och flodpärlmusslan i ån.  

I Hökesån finns det ett antal vandringshinder som människan skapat. Dessa hinder gör det svårt för öringen att nå sina gamla lekplatser. Idag pågår därför arbete med att skapa fria vandringsvägar till öringens ursprungliga lek- och uppväxtområden. Även vattenförbättrade åtgärder har genomförts. I sin tur bidrar åtgärderna till bättre fiske i Vättern, då produktionen av öringungar (smolt) ökar.

Habo ullspinneri

Dammen vid Spinnet, som låg drygt 5 kilometer uppströms Hökesåns utlopp i Vättern, byggdes i början av 1900-talet och lagligförklarades 1934. Dammen användes förr som regleringsdamm i syfte att utvinna vattenkraft till nedströms belägna Habo ullspinneri (1882–1966). Ullspinneriet har en bevarad industrimiljö av högt kulturhistorisk värde. Merparten av byggnaderna härstammar från tiden 1915-1945, men det finns även äldre byggnader. Kraftverket, som försåg verksamheten i de gamla träbyggnaderna på södra och västra sidan av fabriksområdet med el, togs ur drift i samband med att ullspinneriet lade ner. Sedan dess har dammen inte använts till något, men dammen har ända sedan den byggdes utgjort ett vandringshinder för bland annat lekvandrande öring från Vättern.

Tid för åtgärder

Under 2006 gjordes en utredning som kom fram till att det bästa alternativet var att riva ut dammen och kraftverket permanent. Detta blev också startskottet på arbetet med att bilda naturreservat av Hökesån. Sommaren 2007 inträffade ett extremt högt flöde i Hökesån som medförde att Färgeridammen svämmade över, vilket skadade delar av det nedströms belägna fabriksområdet. På grund av detta sänktes dammen genom att spettluckorna öppnades helt och sättarna i överfallen togs bort. När dammen sänkts av eroderade den naturliga åfåran i den forna dammbotten fram igen. Fina sten- och grusbottnar framträdde som skulle bli utmärkta uppväxtområden för öring om vattnet åter fick strömma fritt utan indämning.  

Ett intensivt skede följde med värdering, planering, utredningar och överväganden av olika slag. Det visade sig då att det även krävdes rivning av en byggnad inne på fabriksområdet för att minimera framtida risker för översvämning. Ett år senare, på våren 2008, påbörjades så en förhandling med markägaren om bildande av reservat med damm, kraftverk, delar av byggnad och åfåran. I juni 2009 var förhandlingen och hela affären klar. Naturvårdsverket stod nu som ägare.  

I juni 2010 fick man tillstånd av Miljödomstolen för att permanent sänka av dammen och ta bort kraftverket. Nu var tiden kommen för åtgärder och arbetet med att öppna dammen, ta bort kraftverket och byggnaden över ån samt lägga ut sten och lekgrus i själva åfåran drog igång.

Pågående arbete med att bredda öppningen i den forna dammen.

Pågående arbete med att bredda öppningen i den forna dammen.

Öringleken under hösten är ett verkligt skådespel.

Öringleken under hösten är ett verkligt skådespel.

På hösten 2010 var alla åtgärder klara och fisken kan återigen vandra förbi den före detta Färgeridammen som utgjort hinder i mer än 100 år.

En bit uppströms den forna dammvallen kan man se vätteröringen i fullt lekbestyr om man besöker området i slutet av oktober. Området kommer att ingå i det blivande naturreservatet Hökesån.