Hjoån

Hjoån – från öringparadis till vattenkraftsutbyggnad

För länge sedan vandrade öringen från Vättern troligtvis hela vägen upp i Hjoån, vidare genom Mullsjön och upp i de tillrinnande bäckarna för att leka. Efterhand som människan började använda vattnet som kraftkälla för att driva kvarnar, sågar och stampar började man successivt skära av öringens uråldriga vandringsvägar. När man sedan i slutet på 1800-talet sänkte och började reglera Mullsjön och i början av 1900-talet anlade stora dammar i dalgången för att utvinna genom elkraft begränsades öringens möjligheter att kunna reproducera sig kraftigt. De dammar som fanns första halvan av 1900–talet var från mynningen och uppåt: Hammarsdammen, Strömsholmsdammen, Grebbans Kvarn, Andersforsdammen, Herrekvarn och Stampens Kvarn samt, Stämmorna (regleringen vid utloppet från Mullsjön).

Grebbans kvarn – ett av alla tidigare hinder för öringens passage uppströms i Hjoån

Bildtext: Grebbans kvarn – ett av alla tidigare hinder för öringens passage uppströms i Hjoån

På 70–talet fanns det bara en liten spillra kvar av beståndet i Hjoån. Uppskattningsvis 50 – 100 öringar vandrade upp i ån för att leka varje höst. I mitten på 80-talet bestämde sig några fiskeintresserade öringfantaster för att försöka att rädda stammen av öring i Hjoån.  Med hjälp av håvar fångade man varje år ett tiotal leköringar som lyftes förbi resterna av, den sedan slutet på 60-talet raserade, Hammarsdammen för att de skulle leka uppströms. Det var mycket spännande att i skydd av mörkret studera fiskarnas beteende. På platser så långt uppströms hade inte öring från Vättern lekt på många, många år.

Håvning av leköring vid Hammarsdammen för transport uppströms (mitten av 80-talet).

Bildtext: Håvning av leköring vid Hammarsdammen för transport uppströms (mitten av 80-talet).

En ljusning

Åren gick och fler och fler fick upp ögonen för de stora fiskarna som besökte ån under de mörka höstarna.  Kommunen tillsatte i mitten av 80-talet en arbetsgrupp, Arbetsgruppen för Hjoåns Dalgång, som skulle ta fram förslag på hur dalgången skulle förvaltas. Gruppen bestod dels av kommunala tjänstemän och dels av representanter för några ideella föreningar. Ett resultat av gruppens arbete var att resterna Hammarsdammen revs ut i augusti 1991 så att öringen nu kunde passera hindret av egen kraft.  Vid öringens vandring uppströms uppstod problem vid nästa damm, Strömsholmsdammen, men lite omflyttning av större sten i åfåran avhjälpte problemet. Nu kunde öringen för egen kraft ta sig hela vägen upp till Grebbans Kvarn. Genom räkning av antalet lekfiskar nattetid med hjälp av ficklampa uppskattades antalet lekvandrande öringar nu till ungefär 1000 stycken. Den kraftiga ökningen berodde på de fiskevårdsåtgärder som genomfördes för att öka öringens reproduktionsområde och för att förbättra öringens lekmöjligheter i ån.

Under mitten av 90-talet var Arbetsgruppen för Hjoåns dalgång färdig med en plan för dalgångens framtid. Bland åtgärderna fanns bland annat förslag att bilda naturreservat över delar av området samt att anlägga en fiskväg förbi Grebbans Kvarn. Arbetet inleddes och under senhösten 2001 var reservatsbildningen klar och en fiskväg, i form av ett omlöp, var färdig. Ett omlöp är en konstgjord bäckfåra runt ett vandringshinder och är näst efter utrivning den effektivaste typen av fiskpassage. Omlöpet förbi Grebbans kvarn var det första omlöpet som byggdes i någon av Vätterbäckarna.  Omlöpet blev omdiskuterat, bland annat på grund av den delvis branta lutningen (12 %). Vissa menade att öringen inte skulle klara av att passera. Efter att landshövdingen på försommaren 2002 invigt fiskvägen så kom hösten och öringarna började sin lekvandring. Det visade sig snart att det inte var några som helst problem för fiskarna att passera genom den 183 meter långa fiskvägen med en fallhöjd på 9 meter. I dagsläget passerar årligen hundratals öringar fiskvägen för att leka uppströms Grebbans Kvarn.

Omlöpet förbi Grebbans kvarn, strax efter färdigställandet 2002, syns närmast i bild.

Bildtext: Omlöpet förbi Grebbans kvarn, strax efter färdigställandet 2002, syns närmast i bild.

Öringsafari

Sedan 1995 anordnas så kallad Öringsafari® i Hjoån för att intresserade besökare ska kunna ta del av det fascinerande skådespel som höstarnas öringlek utgör. Besökarna samlas i Grebbans Kvarn för en presentation av genomfört och planerat fiskevårdsarbete i ån. Under guidningen får deltagarna också lära sig mer om livet i ån. Öringsafari har blivit ett vida känt begrepp och lockar årligen hundratals besökare från när och fjärran. Länsstyrelsen i Jönköpings län har hämtat inspiration från arrangemanget och har tillsammans med Jönköpings och Habo kommun anordnat ”Öringens dag” de senaste två åren.

 

 Uppvandrande vätteröring i Hjoån.  Öringsafari

Bildtext: Uppvandrande vätteröring i Hjoån.

Projekt "Öring i hela Hjoån"

Sedan 2006 pågår projekt ”Öring i hela Hjoån”, vars mål är att återskapa stora delar av öringens forna reproduktionsområde i Hjoån och i bäckarna uppströms Mullsjön. Projektet genomförs för att än mer öka antalet utvandrande öringungar. Detta bidrar till att öka beståndet av öring i Vättern och trygga beståndet för framtiden. Inom ramen för projektet kommer fiskvägar att byggas i form av omlöp vid Herrekvarn, Stampens Kvarn och vid Hjoåns utlopp ur Mullsjön. Det kommer även att göras en del mindre åtgärder i bäckarna. Projektet är finansierat genom ett bidrag på 2,7 miljoner kronor från Svenska Naturskyddsföreningens miljöfond och kommer att genomföras under 2012 – 2013 med Hjo kommun som huvudman. Projektet kommer att gå att följa på Hjo kommuns hemsida (www.hjo.se/oring).

Karta

Bildtext: Gula punkter visar tidigare vandringshinder i Hjoån som åtgärdats. Från Vättern och uppströms är det Hammarsdammen, Strömsholmsdammen och Grebbans kvarn. Röda punkter är vandringshinder där åtgärder är planerade. Längst nedströms syns Herrekvarn, därefter följer Stampens kvarn och Stämmorna (regleringen vid utloppet från Mullsjön).

Diagram - Öringproduktion i Vätterbäckar

Bildtext: När samtliga Vätterbäckar är restaurerade kommer årsproduktionen av öring att öka med 37%, vilket motsvarar ca 20 000 individer.

 

 

 

 

Hans-Göran Hansson, Hjo kommun och Hjoåns fiskevårdsområdesförening har  bidragit med text och bilder till denna sida.

För information om fiskeregler i Vättern och Vätterbäckarna, se regelblad (pdf).