Hotade arter och stammar av fisk i tillflöden

I delprogrammet ingår övervakning av de naturligt lekande stammarna av lax och öring i Gullspångsälven och Klarälven samt öring  i Tidan. Undersökningarna finansieras av fiske-vårdsmedel.

På sikt kan programmet behöva utvecklas för att omfatta fler hotade fiskarter som vandrar upp för att leka i Vänerns tillflöden och utloppet Göta älv. Exempel på en sådan art är asp.

I Gullspångsälven inventeras lekområden för lax och öring i övre och nedre Åråsforsarna. Elfiskena startade 1986 och räkningen av lekgropar och spår av lek 1988. Gullspångs kommun är ansvarig och SLU genomför undersökningarna. I Klarälven ansvarar Länsstyrelsen i Värmland för elfisket i biflödena, vilket i huvudsak sker inom kalkeffektuppföljningen. Övervakningen av naturligt lekande Tidanöring sker av Mariestads sportfiskeklubb på ideel basis. 

Syftet med inventeringarna är:

  • att skapa underlag för bedömning av stammarnas rekrytering
  • att översiktligt följa eventuella biotopförändringar på reproduktionslokalerna och stammarnas reaktion på dessa.
  • att tjäna som aktuellt underlagsmaterial vid regional och kommunal vattenvårdsplanering samt vid miljökonsekvensutredningar.
  • att tjäna som aktuellt underlagsmaterial för övervakning av biologisk mångfald, områden av riksintresse för naturvård och naturreservat.

I Gullspångsälven och Tidan sker undersökningarna årligen under september-oktober månad. Klarälven undersöks vartannat år under juli-september månad.

Undersökningsmetoder

Lax och öring leker och växer upp i ett område som ligger alldeles uppströms mynningen. Det går inte att direkt räkna antalet laxar och öringar som stiger för lek på hösten, istället karteras och räknas antalet platser med spår av lek. Lekplatserna går att upptäcka eftersom båda arterna gräver ned sin rom i grus- och stenbotten.

Lekfiskarna rör om i bottnen och sopar bort alger och annat organiskt material som sedimenterat på botten. Lekplatserna framträder som stora ljusare områden än den övriga botten. Räkningarna görs vanligtvis vid några tillfällen under hösten fram till sista delen av december. Anledningen är att leken är utdragen i tid och att ett nylekt område är lättare att se än ett gammalt, som börjat sedimenteras över.

Karteringen blir inget absolut mått på antalet lekfiskar och det går inte heller att avgöra vilken art som lekt. Både lax och öring lägger rom på flera platser, varför samma hona kan skapa flera lekplatser, men å andra sidan kan flera par ha lekt på samma plats, utan att det går att avgöra. Antalet platser med spår av lek kan därför endast användas som ett indirekt mått på beståndsutvecklingen sett över åren.

Undersökningar sker även med hjälp av elfiske. Mer om denna metodik går att finna i handboken för miljöövervakning med elfiske på Havs- och vattenmyndigheten. I handboken beskrivs undersökningstyper inom programområdet för Sötvatten.

Mer information

Vänern har kvar två ursprungliga stammar av lax, Gullspångslaxen och Klarälvslaxen. Dessa laxstammar har sina lek- och uppväxtområden i Gullspångsälven och Klarälven. Stammarna är unika då de lever i sötvatten under hela sitt liv. Förr lekte lax och öringar i flera av Vänerns vattendrag, men utbyggnaden av vattenkraftverk har gjort att flertalet av stammarna dött ut. En av orsakerna är bland annat korttidsreglering, som gör att få fiskyngel kan överleva. Mest hotad är laxen och öringen i Gullspångsälven. Åtgärder planeras för att förbättra lax- och öringbestånden.

 Summary Links