Ekoräkning av fisk

Vänerns vanligaste fiskarter är nors och siklöja. Varje år räknas fiskbestånden med hjälp av ekolodning och provtrålningar. Resultaten från ekolodningarna redovisas i den årskrift som ges ut årligen av Vänerns vattenvårdsförbund.

Fisksamhället ute i Vänern, det så kallade pelagiska beståndet, övervakas genom årliga ekoräkningar. Ekoräkning innebär att man genom ekolodning får ett kvantitativt mått på mängden siklöja, nors och spigg i hela sjövolymen. För att bestämma vilka fiskarter som registrerats av ekolodet genomförs provtrålningar på olika djup och i olika områden. Vid ekolodningen delas Vänern in i 17 parallella linjer i väst-ostlig riktning. Undersökningarna utförs nattetid under 2-3 veckor i augusti månad.

Metoden ger framför allt ett mått på den mängd mindre fisk (siklöja, nors och spigg) som finns totalt i Vänern. Man får ett mått på antalet fiskar och storleksfördelningen i bestånden. Metoden ger en mindre god uppfattning om mängden av stor fisk (lax, öring, gös och abborre), på grund av att dessa är så få i relation till de små, att de "försvinner i mängden". 

Delad finansiering

Ekoräkningarna finansieras av Havs- och vattenmyndigheten. Ett bidrag lämnas från den nationella miljöövervakningen vilket omfattar bidrag till bearbetning och ett årligt kapitel/ rapport till Vänerns vattenvårdsförbunds årsskrift.