Miljön

Hur mår Vänern och vilka är de största miljöfrågorna? Vänern är ett av de områden i landet som har speciellt värdefull natur. Vänerns värden utgörs även av landskapet runt sjön.

Förändringar av landskapet som exempelvis nya bryggor, master och vindkraftverk kan påverka Vänern negativt. Därför bör man planera långsiktigt för att hindra att samhällets förändringar skadar Vänerns stora natur- och kulturvärden.

Vänern har på grund av sin storlek många ovanliga arter och en del av dem är hotade. Vi behöver veta mer om var dessa arter finns och hur vi ska skydda dem. Vänern är också en enorm dricksvattenresurs. Vattnet är i dag så rent att det går att dricka utan rening mitt ute i sjön. Att vattenkvaliteten är förhållandevis stabil beror på att sjön innehåller väldigt mycket vatten, faktiskt en tredjedel av landets sötvatten. Om Vänern skulle vara helt tom skulle det ta åtta till nio år att fylla den igen. Trots att vädret på senare tid har växlat mellan kallt och varmt, och torka har avlösts av extremt mycket regn har vattenkvaliteten i Storvänern varit förhållandevis stabil.

Förr fanns stora utsläpp från skogsindustrin och städerna som gick orenat ut i sjön. Många åtgärder har genomförts sedan 1960- och 1970-talen då det var som värst. Punktutsläppen av föroreningar har kraftigt minskat. Kvar att åtgärda är de mer svåråtkomliga utsläppen som näringsläckage från jordbruksmark, luftföroreningar från bland annat trafiken och kemikalieanvändningen i samhället.

Aktuella miljöfrågor

Många fiskar behöver grunda, syrerika vikar för att leka och växa upp i. Dessa områden har minskat eftersom vassen har ökat på grundområden i Vänern. Tidigare kala skär och öar har dessutom förbuskats och allt fler fågelskär har övergivits av häckande sjöfåglar. Framför allt tärnor och skrattmåsar vill ha öppen sikt när de häckar och de behöver flytta längre ut i skärgården för att finna kala skär.

Kväve är ett växtnäringsämne som finns naturligt i Vänern. För höga halter gynnar bland annat vassväxterna i Vänern. På västkusten orsakar kvävet övergödning, igenväxning av alger, syrebrist och bottendöd. Detta leder bland annat till att fisken inte mår bra. Drygt 60 % av kvävetillförseln till Skagerrak kommer från Vänern och Göta älv. Därför är det viktigt att vi minskar kvävehalterna i Vänern.

I dag är fosforhalterna ute i själva sjön nära Vänerns naturliga tillstånd, vilket är låga halter. Under 1960- och 1970-talet var fosforhalterna högre. Halterna har alltså minskat i Vänern. Men en del skärgårdsområden och vikar har fortfarande för höga fosforhalter (och för höga kvävehalter). Främst gäller det Dättern, Brandsfjorden, Kållandssundet, Kolstrandsviken, Varnumsviken, Ölmeviken och Ekholmssjön. Åar från jordbruksmark till Vänern har också för höga halter av både kväve och fosfor.

Miljögifter och kemikalier

Vänern har blivit mycket renare, men gamla utsläpp finns bevarade i förorenade områden runt Vänern och i feta fiskar. Många av miljögifterna är svårnedbrytbara och finns kvar i sjön under en lång tid. Även små halter kan medföra stor skada. Vänern är naturligt näringsfattig och därför mer känslig för miljögifter än mer näringsrika sjöar. Vi har, liksom många andra sjöar, fortfarande kostrekommendationer för hur ofta man bör äta en del feta fiskar från Vänern. Därför behöver all kemikalieanvändning som medför utsläpp i Vänern ses över.

Finns det andra medel eller metoder som inte påverkar Vänern? Gamla synder med förorenade områden måste saneras.