Sensorer ett bra komplement i miljöövervakningen

Tekniken med sensorer för att mäta vattenkvalitet i vattendrag har blivit bättre och billigare. Men hur användbar är den egentligen? Det har Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) och IVL Svenska miljöinstitutet undersökt och presenterar nu sina slutsatser i en ny rapport. Rapporten sammanfattar praktiska erfarenheter av installationer och mätningar med sensorer som har finansierats inom LIFE IP Rich Waters, men även från sensorer som används i andra projekt.

Inom miljöövervakningen av vattendrag görs idag månadsvisa provtagningar för att följa upp effekter av åtgärder mot övergödning och för att studera halter av metaller och näringsämnen över tid. Mätningarna görs även för att beräkna hur mycket av dessa ämnen som transporteras genom vattendragen och vidare ut i sjöar och kustvatten. Ett problem med provtagningen är att den inte fångar upp korta episoder av mycket höga halter av så kallade partikelbundna ämnen. Dessa följer med när lera och annat material spolas ut i vattendragen vid höga vattenflöden, till exempel i samband med vårfloder. Alternativa metoder eller tätare provtagningar blir dyrt och tidsödande.

Kan sensorer vara en kostnadseffektiv lösning för att få bättre mätdata och därmed ett bättre underlag för åtgärder? I rapporten Sensorer för vattenkvalitet i miljöövervakning av vattendrag - Hur användbara är de i praktiken? redovisar SLU och IVL Svenska miljöinstitutet resultat från två delprojekt inom LIFE IP Rich Waters. Dels handlar det om mätningar med sensorer i tre åar som rinner genom jordbruksmark och dels mätningar i två dagvattenbrunnar i ett industriområde i Västerås.

- Vi hittat fler användningsområden än vi hade förväntat oss, säger Emma Lannergård, doktorand på Institutionen för vatten och miljö på SLU.

Bättre och billigare teknik

Sensorer kan användas för att mäta vattenkvaliteten upp till flera gånger per timme, vilket ger en möjlighet att få stora mängder mätdata. Sådana sensorer har tidigare varit känsliga och krävt mycket underhåll för att fungera. Nu finns dock ny teknik med strömsnåla och lättanvända sensorer som kan ligga ute i flera månader. Detta, i kombination med sjunkande priser, har gjort att sensorer har börjat bli ett alternativ för att komplettera den ordinarie provtagningen i miljöövervakningen.

Sensorer kan användas för att mäta bland annat vattennivåer, salthalter, pH-värden och turbiditet (grumlighet). Huvudfokus för projektet är att undersöka om det går att använda just grumlighetsmätningar för att uppskatta främst fosforhalter och tungmetaller. Det finns inget entydigt svar, men i de undersökta fallen har turbiditet fungerat som ett bra mått på fosfor.

- De viktigaste lärdomarna är kopplade till praktiska erfarenheter kring installation och underhåll. Vi vet att resultatet av sensoranvändning är användbart, men det gäller att hantera det praktiska på rätt sätt för att i möjligaste mån undvika problem. Med rapporten hoppas vi underlätta för andra potentiella sensoranvändare så de slipper en del av de problem vi hanterat, säger Emma Lannergård.

Slutsatsen är att de sensorer som nu finns på marknaden är väl lämpade som komplement till miljöövervakningens regelbundna provtagning. De är robusta och kräver förhållandevis lite tillsyn och underhåll. Sensorerna ger värdefull information som inte kan fås på annat sätt, skriver forskarna i rapporten. De ger till exempel säkrare uppskattningar av hur mycket fosfor som sköljs ut i vattendragen vid olika typer av flöden.

Resultaten kan användas av den som överväger att använda sensorer inom miljöövervakning eller för att följa upp åtgärder.

 

Läs mer

>> Mätning av grumlighet analyserar föroreningar i dagvatten

>> Vattnets grumlighet ger svar om fosforläckage