Geologi och berggrund

Höga och kullriga, långsmala och knappt synliga ovanför havsytan. Kosterskärgårdens öar skiftar i både färg och form. De avspeglar en händelserik geologisk historia där resultatet är en ovanligt varierad berggrund.
Diabas västra sidan Stora Tenholmen, foto Thomas Eliasson SGU

Här finns mycket litet Bohusgranit, i stället dominerar gnejser av olika slag. Vanligast är en grå glimmerrik gnejs som bildades för omkring 1,6 miljarder år sedan, och en något yngre rödgrå gnejs med inslag av granit, som ofta kallas gnejsgranit. Stora rörelser i jordskorpan har sedan vid flera tillfällen förstört formen på berggrunden. Med tiden har landskapet fått sitt speciella utseende av sprucket och veckat.

Tydliga diabasgångar på Ursholmen, foto Anita Tullrot

Diabasgångar

De mörka diabasgångarna är typiska för Kosterskärgården. Det ser ut som att någon doppat en pensel i färg och dragit långa svarta streck tvärs över öar och skär. Man har räknat till närmare 700 sådana gångar i Kosterskärgården. De bildades när diabasmagma från jordens inre trängde upp i sprickor i jordskorpan för omkring 1,4 miljarder år sedan.

Lättvittrat och kalkrikt

Berggrunden är lättvittrad och ganska varierad. Här finns tydliga geomorfologiska bildningar och stora sedimenterade marker som är påverkade av sand- och skal-kalk. Det är framförallt skalgruset och de öppna, sandiga, torra markerna som gör det möjligt för alla de speciella arter som trivs i Kosterskärgården. Särskilt bra trivs de arter som behöver kalkrika marker. Här skiljer sig Koster från skärgården i mellersta Bohuslän, där den röda svårvittrade graniten dominerar.

Områdets maringeologi

Sveriges geologiska undersökningar, SGU, har utfört de maringeologiska undersökningarna i Kosterhavet. Syftet var att ta reda på:

  • havsbottens uppbyggnad
  • olika bottenmaterials utbredning och sammansättning
  • havsbottenytans struktur
  • innehåll av metaller, näringsämnen och miljögifter i yngre finsediment