I havet

Fotbollsvampar, armfotingar och piprensare. Vattnen runt Koster gömmer många unika och sällsynta naturtyper och havsdjur som inte förekommer någon annanstans i svenska hav. Och här finns också Sveriges enda korallrev!
En stensnultra bland läderkorallen Död mans hand, foto Tomas Lundälv/Lisbeth Jonsson

Kosterhavet består av allt från grunda ålgräsängar till djupa hårdbottnar och är ovanligt rika på havsdjur och alger. I de långgrunda vikarna, på de klippiga stränderna, och i alla de miljöer vi förknippar med bohuskusten lever omkring 6 000 olika arter. Drygt 200 av dem finns inte någon annanstans i Sverige. Artrikedomen beror på att vattnet är tillräckligt salt för att många havsväxter och havsdjur ska trivas. De djupa och brant sluttande klippväggarna i Kosterfjorden liknar dessutom miljöerna långt ute i Atlanten, vilket gör att många arter som annars bara finns där även lever i Kosterfjorden.

Djup kontakt med Atlanten

I Kosterfjordens djupränna har vattnet hög salthalt och låg temperatur, precis som mitt i de stora oceanerna. Djuprännan är mellan 100 och 250 meter djup, och står i kontakt med den Norska rännan, som i sin tur sitter ihop med Atlantens flera tusen meter djupa bottnar. Ibland pressas vatten från Atlantens stora djup in mot kusten och då följer larver av djur som lever där med. Eftersom Kosterfjorden har branta klippväggar, hög salthalt och låg och jämn temperatur i bottenvattnet kan arter som normalt lever på tusen meters djup överleva även här.

På de djupa klippväggarna

Vid till exempel Berggylteskär finns:

  • Fotbollssvampen, Geodia baretti, som kan bli en halvmeter i diameter och 24 kg tung. Kosterområdet är Sveriges bästa svampställe – under vattnet. Omkring 60 arter har sin enda kända förekomst här. Undervattenssvamparna, eller spongierna, är ett slags djur.
  • Armfotingen, Macandrevia cranium, som bara finns i Kosterfjorden. Armfotingar är en sorts musselliknande djur som lever fastsittande på klippor och andra hårda ytor. Det är en mycket gammal djurgrupp som har funnits i över 500 miljoner år.
  • Den stora Lima-musslan, Acesta excavata, som kan bli 20 cm lång. Man vet inte hur musslorna förökar sig men tror att de börjar sitt liv som hannar och sedan växlar över till honor, precis som nordhavsräkorna.
Cylinderros och vanlig räka, foto Tomas Lundälv/Lisbeth Jonsson

På de djupa mjukbottnarna

Vid till exempel Hällsöflaket finns: Kosterpiprensaren, Kophobelemnon stelliferum, som inte finns någon annanstans i Sverige. Den står på bottnen och kan bli närmare 75 cm hög. Större delen är dock nedgrävd i bottnen. Den gröna skedmasken, Bonellia viridis, som finns på några få platser i Kosterfjorden. Honorna kan bli upp till 1,5 meter långa med svalget utsträckt. Larverna blir antingen hannar eller honor beroende på var de hamnar: en larv som råkar dala ner på en hona utvecklas till hanne, men hamnar den istället på bottnen blir den en hona.

I korallrevet

Ögonkorallen, Lophelia pertusa, är vårt lands enda revbildande stenkorall. Den finns bara i Kosterhavet. Revet i Säcken ligger på 85 meters djup och är cirka 5 000 kvadratmeter stort. I dag återstår bara omkring 300 kvadratmeter levande ögonkorall, resten är kalkskelett från äldre, död korall. Revet är en värdefull livsmiljö för hundratals andra arter, och den artrikedom som finns i dess skrymslen och vrår kan mäta sig med de tropiska revens. Här finns svampdjur, armfotingar, sjöpungar, ormstjärnor, krabbor av olika slag, och mycket mer.

Brunalger, foto Lars-Ove Loo

I skärgården

Väster om Kosteröarna finns små öar, låga kobbar och undervattensskär. Här består botten av berg, sand och skalgrus, eftersom de starka vågorna spolar bort det finare bottenmaterialet. Vattnet är ordentligt salt, eftersom det är långt till fastlandets älvutflöden. Här i den exponerade utskärgården växer stora algbälten, bland annat Sveriges mest välutvecklade tareskogar, som består av stora brunalger. Här finns också arter som inte förekommer någon annanstans, till exempel olika rödalger.

Runt grynnor och holmar simmar Västerhavets största bestånd av knubbsälar, och här häckar ejder, tobisgrissla, labb och den ovanliga silvertärnan. De mer skyddade områdena i vikar och trånga sund är havets barnkammare och skafferi. Bland ålgräs och tång kan smådjur och unga fiskar hitta både mat och gömställen, och hit söker sig rovfiskar som torsk och ål för att jaga. Grunda nakna sandbottnar är uppväxtområden för rödspotta. Skyddade grundområden fungerar dessutom som näringsrika rast- och häckningsplatser för till exempel gräsand, knipa, kricka och grågås.

På outforskade bottnar

En noggrann karta över havsområdets djup- och bottenförhållanden har tagits fram för Kosterhavets nationalpark. Hela nationalparken mättes upp från två meters djup och neråt. Förutom djupet gav mätningarna information om bottentypen (lera, grus, kalt berg, o.s.v.) och om det fanns vrak och andra föremål på bottnen. Bottnens karaktär säger en del om vilka djur- eller växtarter som kan finnas där. Mätningarna är också ett underlag för olika marinbiologiska undersökningar. Mätningarna utfördes med flerstråliga ekolod och sonar som satt fästade under ett fartyg. Fartyget kördes i parallella mätlinjer med 75 till 150 meters avstånd. Djupet har mätts på totalt omkring 300 miljoner ställen, i genomsnitt en mätning per kvadratmeter.

Undersökningen utfördes av företaget Marin mätteknik AB och avslutades i mars 2006.

 Kosterhavets bottenliv

Här kan du få ta del av olika typer av bottensamhällen i Kosterhavets nationalpark. Det finns dels en film på 4 min, dels en interaktiv karta med stillbilder från de djupa bottnarna.

Allt tack vare en avhandling på Göteborgs universitet 2011 av Genoveva Gonzalez Mirelis.