Kulturlandskapet 

Hornborgasjöns historia är också människans historia. Mer än så, Hornborgasjön är människan! Utan generationers svett och möda hade landskapet och sjön sett väsentligt annorlunda ut. När du vandrar i landskapet ser du spåren av människan överallt: ängar, fädrev, stenmurar och hamlade träd.

Ängarna

Ängar är numera en bristvara i det svenska landskapet. En riktig äng är nämligen en naturlig fodermark som aldrig dikats, gödslats eller kalkats. Ängen ska dessutom slås sent på sommaren, när växterna hunnit sätta frö.

Stenmurarna

Fädreven och stenmurarna påminner oss också om forna tiders slit. För att kunna driva djuren mellan ladugårdarna i byn och utmarkernas bete anlades fägator, och för att hålla djuren i hagarna och borta från åkrarna byggdes stenmurar. Ändå är dagens stenmurar bara en återstående spillra av gårdagens. Stenmurarna var betydligt fler vid tiden för laga skifte, i mitten av 1800-talet.

Stengärdesgård och hamlade träd. Foto: Länsstyrelsen Västra Götalands län.

De hamlade träden

Hamlade träd var förr en vanlig syn i landskapet. Att hamla innebär att beskära träden för att få vinterfoder till djuren. Vid Hornborgasjön finns nyhamlade träd, inte minst vid Fågeluddens parkeringsplats.

Mångfalden är rikedomen

Ängarna, fädreven, stenmurarna och de hamlade träden skapar små men viktiga miljöer för en rad specialister i djurvärlden. Det är nämligen mångfalden som är grunden för rikedomen i landskapet - och för att klara mångfalden krävs hårt arbete.

Utan arbete klarar vi inte att förvalta arvet från tidigare generationer vid Hornborgasjön.