Änder

Stjärtand Anas acuta

Rastar i sjön under vår och höst. Har tillfälligt häckat i sjön. Pålitlig gäst under översvämningarna vid Trandansen i april. Under hösten gömmer sig gärna enstaka stjärtänder bland stora mängder gräs- och bläsänder utanför Fågeludden.

Skedand Anas clypeata

En mycket speciell simand. Namnet kommer sig av den skedformade näbben som används för att skumma föda från vattenytan. Skedanden har ganska diskreta vanor. Leta vid naturum, Fågeludden, Vässtorpsviken, Hornborgamaden och Sätunamaden.

Ses från mars till oktober. 35-40 häckande par (2007).

Kricka Anas crecca

Den minsta simanden, men ofta den talrikaste under vår och höst. Låter gärna höra talas om sig - ett högt visslande "krick". Därav namnet!

Ses från mars till oktober. 5-10 häckande par (2007).

Bläsand Anas penelope

Kan vara den talrikaste simanden i Hornborgasjön under hösten. Vissa år rastar tusentals bläsänder under oktober månad. Andra år räknas bläsänderna bara i några hundratal. Håller gärna till på de öppna vattenytorna och brukar ses vid Fågeludden och Ytterberg.

Enstaka par häckar i sjön. Ruggande (fåglar som förlorar flygförmågan när de under en period byter från slitna till fräscha fjädrar) bläsänder kan ibland ses i sjön under sommarmånaderna.

Ses främst under våren (mars till maj) och hösten (augusti till november). 2-5 häckande par (2007).

Gräsand Anas platyrhynchos

Den talrikaste simanden i Hornborgasjön. Vi skriver simand eftersom gräsanden - precis som krickan, snatteranden, stjärtanden, bläsanden, skedanden och årtan - söker föda genom att äta växter på sjöns botten. Gräsanden dyker inte ned i vattnet, utan tippar istället ner i vattnet. En ätande gräsand avslöjar sig genom stjärten som sticker upp ur vattenytan.

Hanarna är färggranna under våren, men förlorar sin prakt under senvåren och sommaren. Under några månader blir hannarna bruna, precis som honorna. Gräsanden tar av sig finkostymen, så att säga.

Kan ses hela året. 150-200 häckande par (2007).

Årta Anas querquedula

Häckar bara i några få sjöar i södra och mellersta Sverige, men finns i Hornborgasjön. Gömmer sig gärna i växtligheten. Ses ofta parvis, eller i grupper med flera hanar och någon enstaka hona, under våren. Sök av vattnen vid naturum, Fågeludden, Hornborgamaden och Sätunamaden. Under sommarkvällarna hörs ofta hanens spelläte från mader och strandängar. Han avslöjar sig med ett torrt knarrande, som faktiskt påminner lite grann om en gammal gisten trädörr.

Ses från april till augusti. 25-30 häckande par (2007).

Årta. Foto: Kent-Ove Hvass

Snatterand Anas strepera

Är en ganska ovanlig simand i Sverige, men vanlig i Hornborgasjön. Under hösten kan över 2 000 snatteränder rasta i sjön. Snatteränderna undviker de mest öppna vattenytorna. De vill helst gömma sig lite grann i kanterna av vegetationen. Ses ofta vid naturum (särskilt om hösten), Vässtorpsviken, Ytterberg, Utloppet och Sätunamaden.

Ses från mars till november. 130-140 häckande par (2007).

Brunand Aythya ferina

Sparsam svensk häckfågel, men finns i Hornborgasjön. Gömmer sig gärna i viggflockarna. Under hösten kan stora mängder – runt 10.000 brunänder – rasta i sjön.

Ses från mars till november. 100-130 häckande par (2007).

Vigg Aythya fuligula

Tillhör dykänderna. Kan alltså till skillnad från simänderna dyka efter föda. Dykänderna håller gärna till på de mer öppna ytorna i sjön, men kan lika gärna smyga i kanterna av vegetationen. Viggen är den vanligaste dykanden i Hornborgasjön, men främst under våren och hösten.

Ses från mars till november. 250-300 häckande par (2007).

Knipa Bucephala clangula

Framför allt den tidiga vårens och den sena höstens dykand. Kniporna föredrar de stora, öppna vattenytorna. Talrik, men eftersom kniporna gärna sprider sig som en gles matta över sjön imponeras inte ögat lika lätt som inför en tät viggflock.

Kan ses hela året. 5-10 häckande par (2007).

Storskrake Mergus merganser

Precis som knipan den tidiga vårens och den sena höstens fågel. Om vintern är mild och sjön isfri är storskraken en karaktärsfågel i området. Saknas däremot helt under sommarmånaderna, även om något enstaka par häckar i ån Slafsan öster om sjön. Storskraken, som är en mycket skicklig fiskare, är den största av våra tre skrakar.

Salskrake Mergus albellus

Den minsta skraken. Kallas ofta för israndens fågel. Häckar i lappländska skogssjöar, men tillbringar vintern i området runt Nordsjön. Rastar gärna i sjön under våren och senhösten. På våren brukar Ytterberg kunna erbjuda enstaka salskrakar. Under hösten kan ibland större mängder avnjutas utanför tornen vid Fågeludden och Ytterberg. Ibland kan det röra sig om ett par hundra salskrakar. 

Salskrakepar. Foto: Kent-Ove Hvass

Ejder Somateria mollissima

En fågel som många av oss känner igen från kusten, men som saknas helt i Hornborgasjön. Frånvaron beror på att ejdern är beroende av saltvatten och blåmusslor. Hornborgasjön har förvisso mycket att erbjuda, men saltvatten och blåmusslor är mer än vi mäktar med. Men ingen regel utan undantag. Någon enstaka ejder ses nästan årligen, om än högst tillfälligt.