Tjärframställning!

Trattformad mörkfärgning i sanden.

Alla som har trädgårdsmöbler av trä, vet vilket pyssel det är att hålla dem i form. Annars riskerar de att bli grönaktigt hala, ruttna samman och misspryda hela omgivningen.

Tänk dig då en tid när nästan allt var tillverkat av trä! Båtar, vagnar, hus, broar, bryggor och gärdesgårdar.

Men då fanns det också ett hemligt vapen mot de skador som regn, sol, snö och fukt kunde åstadkomma: tjära. Visst, entusiaster använder det än i dag (dock ej till trädgårdsmöbler!), men man måste ändå säga att tjärans storhetstid är över sedan 100 år.

Att tjära kom till användning även i det forntida Gamla Uppsala, är självklart. Men nu har arkeologerna kunnat se att det faktiskt tillverkades på plats. Bara ett par hundra meter öster om högarna.

- Tjärgropen framträdde som en rund, brun fläck i den ljusa istidssanden. Det kunde varit avtrycket efter ett stolphål, men den innehöll ovanligt mycket sot och kol och kanten var något eldpåverkad, sanden var svagt rödfärgad på sina ställen. När den undersöktes framträdde den karaktäristiska trattformen – det var en tjärgrop, berättar arkeologen Jonas Hennius-Svensson.

I tjärgropen har alltså tjära framställts, Jonas tror att det rör sig om ett par, tre liter.

- När man gjorde en tjärgrop, grävdes först en trattformig grop med ett litet utrymme undertill. Där längst ner i botten ställdes ett kärl som kunde fånga upp tjäran. Själva tratten fodrades med näver eller granbark, och sedan fylldes den med kådrik tallved. När man tänt eld på veden täcktes själva öppningen med grästorvor eller lera. Det ska kola uppifrån och ner. Så småningom fylls kärlet undertill med tjära, säger Jonas.

Nyupptäckt fornlämningstyp

Att det var en tjärgrop som Jonas hade att göra med i Gamla Uppsala, förstod han ganska snart. Annat var det när Jonas hittade sin första tjärgrop, år 2002. Då var han minst sagt osäker på vad det kunde vara. Visst har forntida tjärgropar påträffats tidigare i vårt land, men då har arkeologerna inte tolkat dem som sådana.

- Det började med att jag undersökte en tjärgrop i Sommaränge, på E4-utgrävningen. Ingen visste vad det kunde vara. Man spekulerade i om det var någon form av järnframställningsplats, men inget slagg påträffades. Sedan började det hittas likadana anläggningar på andra boplatser längs motorvägen. Då drog min kollega Malin Lucas sig till minnes att hon sett en liknande trattformad nedgrävning i en tysk arkeologibok. Först när jag fått tag på den, kunde vi konstatera att det här faktiskt var tjärgropar. De har varit ett känt fenomen i Polen, östra Tyskland och Tjeckoslovakien sedan 1950-talet, och där har man också utfört experiment, berättar Jonas.

Sedan upptäckten i Sommaränge har över 100 tjärgropar påträffats i Uppland och även några i omgivande landskap.

- Tjärgropar dyker numera upp lite varstans, nu när vi har lärt oss känna igen dem. Med tanke på hur tätt de uppträder på äldre järnåldersboplatser runt Uppsala, är det inte överraskande att hitta en när man undersöker så stora ytor som i Gamla Uppsala, säger Jonas.

Från husbehov till storproduktion

Det intressanta är att man kan se att utvecklingen gått från husbehovsframställning till storproduktion. Under romersk järnålder (0-375 e. Kr) och folkvandringstid (375-550 e. Kr) framställdes tjäran på den egna gården, men under vendeltid (550-800 e. Kr) och vikingatid (800-1050 e. Kr) händer något.

- Under yngre järnålder tror vi att man har importerade sin tjära från de skogsrika trakterna i norra Uppland, där den tillverkades industriellt i stora anläggningar. Dessa kunde vara över tio meter i diameter och framställa 100 gånger så mycket tjära än i de små tjärgropar som hittas på boplatserna, säger Jonas.

Tjärgropen i Gamla Uppsala hittades när man tog bort Vattholmavägens asfalt. Där hittades ju som bekant också ett kilometerlångt stolpmonument. Frågan är nu hur gammal tjärgropen är och vilken typ av tjära som framställts där. Har den någon koppling till stolpraden?

När den trattformiga nedgrävningen undersöktes tog man flera prover, bland annat vedart (för att se vilket trädslag som använts) makrofossil (för att se spår av forntida växter), kemiprov (för att undersöka om det fanns tjärämnen) och 14C. Det sistnämnda provet behövs för att kunna göra en mer exakt datering. Än har proven inte blivit analyserade, men redan nu har Jonas sina aningar.

- Efter att ha grävt ganska många tjärgropar och grävt ner mig i litteraturen, känner jag mig ganska säker på att detta är en tjärgrop för framställning av talltjära. Till skillnad från de flesta andra har den grävts i sand istället för fast lera som ju annars är vanligt i Uppland. Sanden har rasat så formen är inte så snyggt bevarad, men ändå tillräckligt väl. Jag är ganska säker på att den inte har med stolpraden att göra, som är från 400-500-talet e. Kr. Snarare tror jag att den är äldre och hör ihop med boplatsen på östra sidan av Vattholmavägen, menar Jonas.

Vill du läsa mer om tjärgropar så rekommenderas en intressant artikel som Jonas Hennius-Svensson har skrivit, den går att ladda ner här.

Arkeologen Jonas Hennius-Svensson.
Arkeologen Jonas Hennius-Svensson.