Spår av forntida kult

Intervju med Olof Sundqvist
Gudabild med händerna placerade på magen.

Olof Sundqvist är professor i religionshistoria vid Stockholms universitet, och sitter med i referensgruppen som är kopplad till vår utgrävning. Hans avhandling Freyr’s offspring (Frejs avkomma) handlar om forntida härskarideologier, där mycket har koppling till Gamla Uppsala. Olof har också forskat om kultledare i fornskandinavisk religion.

En hel del föremål av rituell karaktär kom i dagen under utgrävningen i Gamla Uppsala. De upptäcktes praktiskt taget över allt - i hus och brunnar, i stolpmonumentet och på gravfältet. Det rör sig bland annat om torshammare, djurben nedlagda som husoffer, en liten gudabild och amuletteringar.

Adam av Bremen beskrev ju religiösa ceremonier i Gamla Uppsala på 1070-talet. Vilka kopplingar kan man göra mellan dessa och föremålen som nu grävts fram?

- Av de nyupptäckta fynden att döma verkar kulten höra hemma i en annan social nivå, än den som möjligtvis förekommit upp vid Kungsgården. De som levde i det nyligen undersökta området av centralplatsen hörde till en annan samhällsgrupp. De kanske tjänade och servade dem som höll till vid Kungsgården, säger Olof Sundqvist.

En föremålstyp hittades i massor. Det gäller fynden av amulettringar som påträffades såväl i brunnar som grophus och på gravfältet. På just gravfältet hittades drygt 40 stycken på ett och samma ställe. De flesta var eldstålsformade och förekom i olika storlekar. I många fall satt det hängen på ringarna, mestadels i form av miniatyrskäror och miniatyrliar.

Vad har det använts till?

- Säkert har det varit en rituell plats vid gravfältet i Gamla Uppsala där amulettringarna deponerats. Vad amulettringarna använts till är ovisst, de är svåra att tolka. Ofta påträffas de i anslutning till kultplatser som till exempel Lilla Ullevi i Uppland eller Borg utanför Norrköping, där det också funnits ett vikingatida kulthus som tycks ha haft en speciell betydelse.

I en av gravarna i Gamla Uppsala hittades en liten gudabild, som har händerna placerade på magen. Vad kan man säga om den?

- Jag har bara sett den på bild än så länge och vill avvakta rapporten, men den ser ut att utgöra en parallell till dem som hittats vid Lunda utanför Strängnäs. Den intar en rituell pose som har betydelse, men vad den representerar är svårt att säga, liksom vilken gud det rör sig om. Ibland kan man identifiera figuriner genom deras attribut, som till exempel Frö som beskrivs som fallisk. Det kan vara så att gudabilden från Gamla Uppsala har karaktärsdrag som är generella för flera gudar.

Både i stolphål till byggnader och i fundamenten till stolpmonumentet, har det lagts ner djurben som ett slags offer. Varför?

- Under forntiden ägnade man sig åt både rituella invigningar och övergivanden. I de skriftliga källorna finns uppgifter om sådana ritualer, till exempel vid koloniseringen av Island då hövdingen och kultledaren Rolf Mostrarskägg, kallad Torolf på grund av sitt samröre med guden Tor, tog med sig högsätesstolparna vid flytten från Norge. Han förde också med sig jord för att lägga under stallen, det vill säga det altare eller podium där kultbilden skulle stå.

- När man övergav platser kunde man ha en avslutande ritual, som till exempel Anne Carlie har skrivit om i ”Forntida byggnadskult”. I hallen på den södra platån i Gamla Uppsala har spiraler av järn påträffats i stolphålen. De tycks ha lagts ner där i samband med att platsen övergivits, eller när hallen brändes ner.

Stolpmonumentet i Gamla Uppsala har rönt stor uppmärksamhet. Hur tolkar du dessa stolprader?

- Den kan röra sig om en rituell avgränsning. Den viktigaste skriftliga källan beträffande Gamla Uppsala är Adam av Bremen. I en randanmärkning (scholion) till hans text omtalas ett tempelområde (delubrum) här. Under antiken kallades tempelområdena för ”temenos”, där templet och altarna som var dedikerade till olika gudomar fanns. I den fornisländska litteraturen talas det om rituella avgränsningar i samband med tingsplatser – så kallade viband (véband). Innanför vibanden gällde särskilda rituella bestämmelser som man var tvungen att förhålla sig till. Både på Helgö och i Lilla Ullevi har man påträffat hägnader som kan tolkas som sådana rituella avgränsningar.

I ungefär hälften av fundamenten i den södra stolpraden påträffades hästkranier. Finns det någon koppling mellan hästar och Frö, den gud som uppsalakungarna påstod att de var släkt med?

- Hästar har haft en viktig rituell betydelse. Adam av Bremen nämner att man offrar hästar i Gamla Uppsala och i Håkon den godes saga tvingas kung Håkon, som blivit döpt och uppfostrad i England, att äta hästlever när bönderna i norska Mære skulle blota.

- I en annan saga berättas det om Hrafnkel Freysgoði på Island, som skänkte sin häst Freyfaxi till Frö. Ingen annan fick rida honom. När så sker, blir ryttaren ihjälslagen.

- Ytterligare ett exempel på kopplingen mellan Frö och hästar är när Olaf Tryggvason avsakraliserar hovbyggnader, det vill säga kulthus, i Tröndelag. Då är han på en hovplats tillägnad Frö, där det finns hästar runtomkring. Folket sade att hästarna tillhör guden Frö. Olav stiger då upp på hingsten i syfte att skända gudomen, medan hans män leder bort märrarna. Därefter slår han Frö från stallen i hovet, stänger kultbyggnaden och rider bort från platsen.Hästar har nog haft en viktig rituell betydelse, men hur stark kopplingen är just till Frö är osäkert.

Slutligen, vilken roll i kulten i Gamla Uppsala hade härskarna?

- Härskaren hade troligen en central position i den förkristna kulten. Han var den som styrde över kultplatsen och deltog troligen även i organisationen av de offentliga kultfesterna. Dessutom kan han ha uppträtt i centrala rituella roller under kultfesterna, bland annat vid offerritualerna. Adams text, fornisländska källor, runinskrifter och arkeologiska fynd talar för detta. Kungarna i Uppsala tillämpade troligen en religiös härskarideologi. I en gammal skaldedikt kallad Ynglingatal framställs de som guden Frös avkomma. Det verkar som om de ansågs vara nära relaterade till den mytiska världen. Den positionen gav dem inte bara en religiös legitimitet, utan också en politisk framskjuten position, menar Olof Sundqvist.          

Järnring med två hängen.
En grop med en kokäke i.