Medeltida växter blommar upp

Jonas Bergman sitter i ett schakt och hämtar prover från vattenhålet.

Arkeobotanikern Jonas Bergman har gjort en djupdykning ner i ett av Gamla Uppsalas vattenhål – alltså ett ställe där man hämtade vatten till boskapen.

Där hittade han ett fång av gamla blommor och örter – visserligen i form av pollen men ändå. Utifrån pollenprov kan Jonas måla upp en bild av hur landskapet såg ut för nästan 1000 år sedan.

Vattenhålet låg på boplatsen några hundra meter öster om Uppsala högar. Det grävdes troligen vid mitten av 1000-talet, alltså under vikingatidens slut/medeltidens början. Därefter var det i bruk för vattenförsörjning fram till 1100-talet. Efter det har vattentäkten använts som ett slags soptunna fram till början av 1400-talet.  

Under tiden som vattenhålet användes, hamnade pollen i vattnet, som sedan sjönk ner till botten och bildade sediment.

- Provet är taget från ett av de yngsta sedimenterade brukningslagren, troligen 1100-/1200-tal. Så resultaten från pollenanalyserna borde representera den tiden, säger arkeologen Anton Seiler.

Den bild som Jonas Bergman kan ge av Gamla Uppsala utifrån pollenprovet, är ett skogsfattigt landskap. Här bredde ett öppet landskap ut sig, med hårt betade betesmarker, intill linfält och förmodade rågåkrar kryddade med blåklint.

I ett och samma vattenhål hittade Jonas pollen/sporer av bland annat följande växter:

  • Lin. När forntida fröer bevaras till våra dagar, beror det vanligtvis på att de är förkolnade. Eftersom linfröer är oljerika, brinner de oftast upp. Då man så sällan hittar linfröer är Jonas glad över sina två (!) fynd av linpollen. Förmodligen har det funnits ett linfält inte långt ifrån vattenhålet. Linblomman insektspollineras, den är inte vindspridd som till exempel hassel och björk. De sistnämndas pollen yr i luften och kan hamna ganska långt från ursprungsträden – men inte linblommans.
  • Pors, en vildväxande buske som kan ha samlats in och för att använda so kryddning av öl.
  • Åkerbinda. Ett besvärligt åkerogräs. Av frukterna har man kunnat göra mjöl och gryn – de kan ha använts ungefär som bovete.
  • Åkervinda. Den kan bli ett svårutrotat ogräs. I de medeltida landskapslagarna står det att man åker på prygel om man sådde åkervinda på sin grannes åker.
  • Låsbräken, en bräkenväxt som man trodde hade en magisk förmåga att kunna öppna lås.
  • Stensöta, som till skillnad från andra skogsväxter är lätt att odla själv på hustak, stockar och murar. En klassisk medicinalväxt som är bland annat är svett- och urindrivande och befrämjar upphostningar.
  • Älggräs kan växa kring vattenhål. Den kallas också karsöta eftersom man kryddade öl och mjöd med den. Ett äldre namn på örten är också mjödört. Man kan också brygga te på älggräs.
  • Trampört växer på gårdsplaner och upptrampade stigar. Den är ätlig, gillas av grisar och har även använts i nödbröd.   ·   
  • Blåklint. Frön från den här blomman avslöjar var det en gång funnits rågfält. Blåklintens frön är nämligen lika tunga som rågens. På så sätt anrikas blåklint tillsammans med rågen, och hamnar så småningom i utsädet på åkern. Fynd av frön eller pollen från blåklint, indikerar relativt säkert att det förekommer höstsådd råg i närheten.

Alla ovanstående växter hittades alltså i ett och samma vattenhål. Proverna från de andra vattenhålen och brunnarna som undersökts, har med något undantag, inte alls varit lika innehållsrika. Det kan bero på att man hade ett lock på brunnarna, för att skydda vattnet, men troligare är att inga sediment från brukningstiden finns kvar. Brunnar rensades nämligen ofta under den tid de användes.   

- Det brunnarna främst har levererat är mycket pollen från ruderatväxter, bland annat ogräs som växer på trampade ytor, vid vägkanter, på gårdsplaner och på stigar, till exempel. trampört, mållor och röllika. Vi kallar vissa av dem, till exempel gråbo och maskros/fibblor, för ”skräpmarksväxter”. De växer där mark ligger i träda, till exempel avställningsplatser, säger Jonas.

Jonas understryker hur svårt det kan vara att få fram resultat från en brunn.

- Brunnar är komplexa och problematiska att undersöka. De har ofta rensats och tömts. Ibland har de byggts om, spår av en äldre brunn kan till exempel finnas i en nyare. Vi hittar pollen och fröer i den sista fasen, innan brunnen övergivits, berättar Jonas.

I skrivande stund är det arkeobotaniska analysarbetet i sin slutfas.

- Vi jämför nu resultat med arkeologer och andra specialister för att kunna tolka anläggningar och lager med så stor precision som möjligt, säger Jonas Bergman.    

Linpollen i förstoring, sers ut som en apelsin.
Arkeologer på utgrävningsplatsen där vattenhålet upptäcktes.