Länsstyrelsen roll i Gamla Uppsala

Tina Fors, Länsstyrelsen i Gamla Uppsala.

Utgrävningar förknippas så klart med arkeologer som undersöker fornlämningar. Men visste du att det är länsstyrelsen som ansvarar för och beställer alla dessa undersökningar?

Tina Fors på Länsstyrelsen i Uppsala, är den handläggare som följer utgrävningen i Gamla Uppsala.

Tina, vad är länsstyrelsen roll när det gäller fornlämningar?

- Det är myndighetens handläggare ute i landet som ger tillstånd till ingrepp i fornlämning och som beställer arkeologiska undersökningar. Länsstyrelsen ger riktlinjer för hur undersökningen ska gå till, följer upp undersökningen och rapporteringen och mycket annat. Det är som ett trepartsförhållande med exploatörer, arkeologer och länsstyrelsen.

Nu pågår Trafikverkets bygge av järnvägen i Gamla Uppsala för fullt. Allt började med att Trafikverket, eller Banverket som det hette då, planerade att bygga ut till dubbelspår genom Gamla Uppsala. Men sedan, hur gick allting till?

- Redan på 1990-talet var planeringsarbetet påbörjat men på grund av problem med finansieringen genomfördes inte utbyggnaden. Eftersom både järnvägen och kulturmiljön i Gamla Uppsala är av riksintresse och kulturmiljön är väldigt känslig, ledde tankarna fram till att spåren skulle läggas i tunnel. En arkeologisk förundersökning gjordes och publicerades i en rapport 1996. Men eftersom järnvägsprojektet inte genomfördes gjordes då ingen ytterligare arkeologisk undersökning.

Under 2000-talet var Trafikverkets planering för utbyggnaden åter igång. Hur gick processen till då, innan de arkeologiska undersökningarna startade?

- Först måste exploatören, i detta fall Trafikverket, skicka in en ansökan om att få ta bort de fornlämningar som berördes av järnvägsbygget - allt enligt KML, Kulturmiljölagen. Som kulturmiljöhandläggare på Länsstyrelsen hade jag från 2009 flera möten med Trafikverket och deras beställarstöd, Sverker Söderberg på Kulturmiljöbyrån. Inför den kommande beställningen behövde Länsstyrelsen få ett så tydligt underlag som möjligt om vad som skulle gälla för den omfattande undersökningen.

Och sen gjordes en ny förundersökning. Varför?

- Eftersom det hade gått så många år sedan förundersökningen, och nya ytor tillkommit, fattade Länsstyrelsen beslut om att det behövdes en kompletterande förundersökning 2011. Utifrån den fick man mer kunskap, bland annat hittades delar av stolpmonumentet, men då kunde vi ju inte ana omfattningen. Mycket, som ytor i gatumark, kunde inte förundersökas, så vi förstod att det skulle komma överraskningar på vägen.

Eftersom den arkeologiska undersökningen med råge skulle överstiga 20 prisbasbelopp (ett prisbasbelopp à cirka 40 000 kronor), gällde anbudsförfarande. Vad innebär det?

- Arkeologiska företag inbjöds att lämna anbud med förslag på undersökningsplan och kostnadsberäkning. Inför detta tog Länsstyrelsen fram ett förfrågningsunderlag för att informera anbudsgivarna om vad som gällde angående bland annat vetenskaplig intresse, analyser, metoder, praktisk planering, rapportering, projektweb och visningar för allmänheten. Beträffande den vetenskapliga inriktningen bestämdes att frågeställningar kring den socioekonomiska mångfalden i Gamla Uppsala, rituella uttryck och platsens urbanitetstendenser särskilt skulle belysas. Senare tillkom också stolpmonumentet. Trafikverket tog fram en arkeologitidplan för 2012-2014 som ett stöd för arkeologerna, när de i sin tur skulle ta fram fram undersökningsplaner. Den visade vilka perioder de drygt 20 olika delytorna skulle vara tillgängliga för arkeologerna. Det var ett omfattande arbete som gjordes innan vi skjutsade iväg beställningen 2011.

Det vinnande anbudet, och faktiskt det enda som lämnades in, kom gemensamt från Riksantikvarieämbetet, SAU och Upplandsmuseet. Det var inget jobb för gröngölingar?

- Uppdraget är stort och komplext. En av landets mest kända fornlämningsmiljö skulle undersökas. En förutsättning för ett bra arbete är då kunniga, erfarna och rutinerade arkeologer och så blev det. Den samlade arkeologiska kompetensen i projektet är riktigt hög.

- Det var också stora logistiska utmaningar. Cirka 70 000 kvadratmeter skulle undersökas, uppdelat på drygt 20 olika delytor. Allt kunde inte undersökas samtidigt utan enligt arkeologitidplanen, det måste fungera både för de boende och Trafikverket. Marken under till exempel kabelstråk, bilvägar, gång- och cykelvägar fick undersökas i omgångar.

Klaffade allt?

- Jag blev imponerad över hur flexibla och tålmodiga arkeologerna var som kunde förhålla sig så bra till dessa något frustrerande förhållanden. Delytorna undersöktes ju som separata enheter, men först när de fördes samman kunde ju fornlämningarna tolkas ordentligt. Trafikverket och arkeologerna har samspelat jättebra och Trafikverket har genom projektet visat stor förståelse för att undersökningar behöver utföras och att arkeologi tar tid. Jag har också haft att göra med en mycket kompetent och strukturerad projektledare för arkeologerna, Lena Beronius Jörpeland, vilket jag är oerhört tacksam för.

Ändrades förutsättningarna under åren som utgrävningen huvudsakligen pågick, 2012-2013?

- När arkeologerna upptäckte den jättelånga sträckan av stenfundament i norr, vid Samnan och man anade vad det kunde innebära, var det en svindlande tanke. Gropraderna var ju makalösa! Men det fanns även andra förändringar i undersökningsplanen som uppkom. Periodvis har våra kontakter varit täta och både arkeologerna och Trafikverket har behövt snabb återkoppling från Länsstyrelsen. Då gäller det att vara väl förtrogen med projektet och alla delytor för att snabbt kunna förstå vad saken gäller.

Vad tycker du var höjdpunkten med de arkeologiska utgrävningarna?

- Helheten! Arkeologerna upptäckte ett jätteintressant gravfält, undersökte bebyggelselämningar med mycket information och så stolpmonumentet förstås. Varje delyta överträffade förväntningarna. Det var mer än full utdelning arkeologiskt sett!   Vilken betydelse har undersökningen haft?

- Det har varit en jätteviktig undersökning, som öppnar upp för mer forskning. Den kunskap och de erfarenheter som det här projektet genererat kommer att ju också att föras vidare, genom yrkesmässiga och sociala kontakter, till arkeologer i hela landet, säger Tina Fors på Länsstyrelsen i Uppsala.

Än är projektet inte slut. Den vetenskapliga rapporten, liksom en populärvetenskaplig bok om den arkeologiska undersökningen kommer ut först 2017. Till dess fortsätter Länsstyrelsen i Uppsala, med Tina Fors att följa projektet.