Vi som jobbar i projektet del 7

Anton Seiler
Arkeologen Anton Seiler står i ett stolphål med stenar framför sig.

Namn: Anton Seiler

Yrke: Arkeolog vid Riksantikvarieämbetet

Specialitet:

- Jag är väldigt intresserad av landskap i bred bemärkelse, i den mening hur människor utformat sitt livsrum och sin värld på olika nivåer, både fysiskt och mentalt. Det kan handla om detaljstudier av hur en gård varit organiserad, till mera övergripande strukturer, som hur en hel bygd fungerat organisatoriskt.

- Annars är jag ganska bra på fynd och på att strukturera saker och ting i den arkeologiska processen. Men som de flesta i branschen brukar jag hamna där plikten kallar, så jag har jobbat med både pyttesmå uppdrag och gigantiska projekt, med lämningar från neolitikum fram till 1800-tal, även om det är boplatser och gravfält från yngre järnålder som dominerat.

Varför blev du arkeolog?

- När jag var barn var det två yrken som lockade. Antingen skulle jag köra omkring i en food truck och sälja pommes frites, eller skulle jag bli arkeolog och hitta skatter. Nu blev livet som det blev så karriären inom frityrbranschen får vänta.

- I dag blir jag visserligen inte ledsen när jag hittar fina saker i jorden men det som är bäst med att vara arkeolog är att det är ett så mångfacetterat, varierat och kontrastfullt yrke. Ena dagen står man fullvarslad i en lerig åker i snöstorm, bredvid gigantiska grävmaskiner, och den andra dagen sitter man med fyrkantiga ögon framför en dataskärm och sysslar med avancerade GIS-analyser.

- En annan dag känner man sig som en straffånge och hackar i sten och rötter på en moränbacke, för att lite senare botanisera i böcker för att hitta paralleller till ett mystiskt fynd. För att inte tala om de olika roller man har, från kostymklädd föredragshållare inför hårt granskande forskare, lerig projektledare med huvudet fullt av logistiska utmaningar, formell myndighetsrepresentant vid ett möte med länsstyrelsen till noggrann, strukturerad och kreativ forntidsdetektiv. Man hinner aldrig ha tråkigt, kanon-yrke hel enkelt!

Favoritperiod:

- Mellersta – yngre järnålder förmodligen. Det är en fascinerande tid där äldre strukturer delvis bryts ner, och där vissa inslag blir väldigt framträdande, till exempel stormannamiljöerna i det upplänska landskapet. Vad gäller föremålsvärlden gillar jag folkvandringstiden och vendeltiden skarpt, många smycken och tillbehör hade då en elegant enkelhet som tilltalar mig, medan allt blir nästan groteskt senare under vikingatid. Hellre en kam från 500-tal än alla vikingatida likarmade spännena från OKB-projektet!

Vad undersökte du i Gamla Uppsala?

- Jag som gillar variation har blivit lite bortskämd i det här projektet. Jag har undersökt gårdslämningar från järnålder och framåt med hus, aktivitetsytor och brunnar, gravar från vendel- och vikingatid och inte minst ett antal stolpfundament i vårt numera berömda monument.

Vilka är dina tre bästa minnen från utgrävningen i Gamla Uppsala?

- Vad gäller fynd jag själv hittat var gjutformen en höjdare. Dels för hela upptäcktsprocessen, en bit murbruk blev en kalksten som blev ett sällsynt föremål, allt inom loppet på 30 sekunder. Dels för att den kan belysa produktions- och konsumtionsmönster i Gamla Uppsala. Jag hoppas att vi kan hitta föremål som passar in exakt i gjutformen i vårt fyndmaterial, närproducerade smycken helt enkelt.

- Annars är jag också väldigt förtjust i hänget med Kristusfiguren och lemuren, kanske mest för de konstnärliga aspekterna. Bästa minnet är ändå att vi undersökt, dokumenterat och tillvaratagit ett gigantiskt och mångfacetterat arkeologiskt material som kommer att ge mycket nytt kunskap kring Gamla Uppsala och regionen. Och när vi är färdiga med vår vetenskapliga rapport kommer materialet att räcka för forskningsinsatser i ytterligare 100 år, minst.

- Vad kommer du att ägna dig åt fram till dess att projektet avslutas 2017?

- Eftersom jag ingår i projektledningen blir det en hel del planering, strukturering och samordning. Just nu jobbar jag annars med en del av fyndmaterialet, till exempel det som vi idag inte riktigt vet vad det är, fyndkategorin ”obestämt”. Tillsammans med Robin Lucas ska jag försöka identifiera så mycket som möjligt, och det som vi inte lyckas bestämma ska vi presentera på ett begripligt sätt så att det blir tillgängligt för andra så småningom.

- Efter årsskiftet kommer jag också att skriva i den vetenskapliga rapporten, lyfta en del av materialet till nya vetenskapliga höjder. Många roliga uppgifter i sikte!

Varför är arkeologi viktigt?

- Arkeologin är viktig eftersom den ofta är vår enda länk med äldre samhällen, särskilt när skriftliga källor saknas. Politiskt korrekta brukar säga att kunskapen om forntiden hjälper oss att förstå vår samtid, men själv föredrar jag att se arkeologin som ett utmärkt redskap för att leverera berättelser, för det är väl det de flesta vill veta, hur det var förr i tiden…