Gravarna som ingen såg

Fyra fynd från lagret ovanpå en begravningarna, del av hästutrustning, mynt, spänne och del av våg.

Högar och stensättningar är en vanlig syn på gravfält från yngre järnåldern. De har uppenbarligen anlagts för att synas.

Men i Gamla Uppsala har arkeologerna blivit bekanta med ett hittills okänt fenomen, nämligen begravningar i svackor eller gropar. Ingen kunde se dessa märkliga begravningar – varken under forntiden eller när arkeologerna kom till platsen.

Det undersökta gravfältet ligger på Storby backe, öster om Vattholmavägen. Står man på gravfältet och tittar västerut, ser man Uppsala högar några hundra meter framför sig. Sammanlagt hittades 125 begravningar, men antalet gravar var inte lika många.

- En och samma grav kan innehålla en eller flera sekundärbegravningar – det vill säga begravningar som gjorts i efterhand, säger arkeologen Robin Lucas.

Detta gäller även de mystiska groparna, där upp till nio personer blivit begravda i en och samma svacka. Sammanlagt har fem, möjligen sex, sådana gropar med begravningar hittats.

Den största gropen var 30 meter lång, 9,5 meter bred och som djupast 1,5 meter. Arkeologerna kunde urskilja flera lager i gropen. I gropens botten fanns ytterligare en grop, där man kremerat den döde. Här hittades bara brända ben, inga fynd. En kol-fjorton-datering visar att begravningen ägt rum cirka 780-880 e. Kr, alltså under vikingatiden.

- Det fanns många lager i gropen ovanför denna begravning, så det är möjligt att den fyllts igen vid olika tillfällen. I ett av lagren hittades mängder av fynd, sammanlagt är det 95 fyndposter! Många av dem är verktyg som punsar, mejslar, saxar, nålar och bryne. Jag tror inte att de hamnat i gropen av en slump. Dessutom hittade vi två arabiska silvermynt, ett ummayadiskt från 739/740 och ett abbasidiskt från 801/802, ett triangulärt hästbeslag, dräktspännen, broddar, en nyckel och några amuletter, berättar arkeologen Malin Lucas.

Än är inte alla föremålen analyserade i detalj, men det verkar som att de är från vikingatiden. Denna datering överensstämmer med de andra groparna. Den yngsta är från 1000-talet. En av groparna, som låg öster om gravfältets höjdrygg, vet man inte om den är naturlig eller grävd med avsikt. Den är bara 25 centimeter djup, men här fann man sex begravningar. Den äldsta av dem är från 620-710 e. Kr, alltså från vendeltid.

Frågan är varför vissa har fått en till synes så anspråkslös begravning? Det är något som Malin och Robin Lucas kommer att fundera över framöver. En tolkning får vi förhoppningsvis när den vetenskapliga rapporten kommer ut, i början av 2017.

Men redan nu på tisdag, den 11 november klockan 18.30, kan du få höra mer om detta fascinerande gravfält. Då håller nämligen Malin och Robin Lucas föredraget ”500 år av död och sorg i (Gamla) Upsala – om undersökningar av gravfält”.

Föredraget äger rum i Upplandsmuseets hörsal och det är fri entré. Passa på att gå om du har möjlighet!      

Mörk fläck på utgrävningsområdet som visade sig innehålla en begravning.
Arkeologerna Malin och Robin Lucas