Aktivitetsytor avslöjar händelser

Två arkeologer undersöker jorden.

Vissa fornlämningar är relativt lätta att upptäcka och tolka. Dit hör till exempel stolphål som en gång burit upp taket på en byggnad, hägnader och gravar.

Men så finns det lager och lämningar som inte alls är lika enkla att avgränsa och förstå sig på – dessa kallar arkeologerna för aktivitetsytor.

- En aktivitetsyta är ett samlingsnamn för områden där olika aktiviteter ägt rum. Det kan vara metallhantering, avfallsdeponering, odling, djurhållning eller spår efter kult och ritualer. Aktivitetsytorna återspeglar brukning, berättar arkeologen Tomas Westberg.

Ett och samma kulturlager kan innehålla flera aktivitetsytor. Och de kan ha olika karaktär, beroende på bevarandeförhållanden.

- En överplöjd boplats från järnåldern har ju inte så mycket lager och aktivitetsytor, där hittar man oftast bara stolphål och härdar. Vid Storgården i Gamla Uppsala däremot är huvudbeståndsdelen just lager Den här typen av svåravgränsade lämningar i Gamla Uppsala har vi valt att lyfta fram och definiera, säger arkeologen Hans Göthberg.

- Aktivitetsytorna delar vi in i olika kategorier, till exempel ytor för matlagning. Utanför husen kan man ibland hitta koncentrationer med eldstäder. Dessa kan vara spår efter matlagning utomhus. De kan också vara spår av annan eldning utomhus, exempelvis i samband med metallhantering - men det kan vara svårt att hitta föremål eller slagg med anknytning till härdarna. Då blir eldstäderna svårare att tolka. Omvänt kan de enda spåren av metallhantering vara föremål eller slagg, men inga fysiska lämningar av själva produktionsanläggningen, berättar Hans.

Även markutjämning är att betrakta som en aktivitetsyta.

- Det var inte ovanligt att man jämnade ut gammalt avfall och byggde ett hus på det. Gammal djurdynga och lera var medeltidens betong, det var konstruktionsbärande och alldeles utmärkt att bygga på, menar arkeologen Tomas Westberg.

Arkeologerna försöker så klart datera aktivitetsytan. Är aktivitetsytan en gårdsplan försöker man till exempel se om den är äldre, yngre eller samtida med huset som ligger intill.

- Man måste också ta hänsyn till representationsaspekten. Av ett stort antal härdar på en aktivitetsyta, har vi kanske bara möjlighet att datera ett fåtal. Utifrån dessa drar man då slutsatser om den större helheten. I nuläget är inte alla dateringarna klara, vi befinner oss mitt i arbetsprocessen, berättar Hans Göthberg.

Tack vare att aktivitetsytorna lyfts fram kommer vi att få en bild av vad som ägt rum i Gamla Uppsala under forntiden.

- Genom att analysera aktivitetsytorna kan händelserna utkristallisera sig, avslutar Tomas Westberg.        

Arkeologer och skottkärror i Gamla Uppsala.