Tid för våroffer?

Uppsala högar på våren.

Idag, fredagen den 20 mars 2015, är det vårdagjämning. Det var vid den här tiden på året som den stora offerfesten i Gamla Uppsala ägde rum, den som på 1070-talet beskrivs i Adam av Bremen bok ”Historien om Hamburgstiftet och dess biskopar”.

Enligt Adam hade Tor, Oden och Frej sina egna präster, som frambar ”folkets blot”. Säkert uppmärksammades även andra gudar, till exempel diserna. Dessa var kvinnliga gudaväsen, som distingsmarknaden i Gamla Uppsala var uppkallad efter. Under distingsmarknaden bedrev man inte bara handel, utan då passade man också på att hålla ting och blota.

Adam av Bremen nämner dock inget om tinget och marknaden, bara offerfesten som hölls vart nionde år. Dit var alla svear tvungna att komma, men om man var kristen och vägrade att delta kunde man köpa sig fri.

Så här gick blotet i Gamla Uppsala till, om man får tro Adam av Bremen:

Offerriten tillgår på följande sätt: av varje levande varelse av manligt kön offras nio stycken, med vilkas blod man brukar blidka gudarna. Kropparna hängs upp i en lund nära templet. Denna lund hålles så helig av hedningarna, att varje träd anses ha en gudomlig kraft som följd av de offrade kropparnas död och förruttnelse. Där hänger också hundar och hästar jämte människor, och en av de kristna har berättat för mig att han har sett sjuttiotvå kroppar hänga där om varandra. För övrigt sjunger man, som vanligt är vid dylika offerhögtider, mångfaldiga sånger, som är oanständiga och därför bäst bör förtigas.

Vad kan man mer ha gjort vid de här stora festerna?

- Det är en jättestor fråga. Men värt att nämna är att kalenderfesterna hölls ”till år och fred”. Ordet ”år” betyder här både ”nytt år” och ”ny god årsväxt”, säger religionshistorikern Andreas Nordberg, som skrivit om den forntida kalendern i ”Jul, disting och förkyrklig tideräkning”.

Den fest som ägde rum ”vart nionde år” i Gamla Uppsala, skall enligt ett så kallat skolion (en kommentar till Adam av Bremens text, som han kan ha skrivit själv) ägt rum ”omkring vårdagjämningen”.

I Olof den heliges saga uppges att distingen inträffar i göjamånaden.

Hur visste man då vilken dag man skulle infinna sig på festen? När inföll egentligen göjamånaden?

Fixdatumet för den förkristna nordiska kalendern var vintersolståndet, som kan inträffa den 21 eller den 22 december. Det är då som natten är som allra längst under året, därefter blir dagarna bara ljusare och ljusare.

- Vintersolståndet var en astronomisk fixpunkt som var förhållandevis lätt att identifiera. Det var också en naturlig ”början” på och ”återfödelse” av året. Därför användes vintersolståndet som en fast punkt i den gamla tideräkningen. I denna räknades åren efter solen, men månaderna räknades efter månens förlopp. Därför varierade tiderna för månaderna något år från år i förhållande till solåret. Vintersolståndet användes som fixpunkt för att hålla samman dessa två olika cykler, berättar Andreas Nordberg.

Göjamånaden var den tredje månmånaden och började med den tredje nymånen efter vintersolståndet.

Månmånaden göja kunde som tidigast börja den 19 februari och som senaste den 20 mars. Troligtvis inföll offerfesten vid fullmånen under göjamånaden, alltså den tredje fullmånen efter den första nymånen efter vintersolståndet.

När Adam av Bremen skriver att offerfesten i Gamla Uppsala ägde rum ”omkring vårdagjämningen”, stämmer det väl överens med tiden för fullmånen i göjamånaden.

Hade sveakungen ställt till med vårblot år, är det dock stor risk att vi missat högtiden. Vintersolståndet inföll nämligen den 22 december förra året, och samma dag var det också nymåne. Frågan är om man då ska räkna den nymånen som den första efter vintersolståndet? Eller om nästa nymåne i januari ska utgöra startskottet? Festen ägde ju rum vid den tredje fullmånen efter den första nymånen efter vintersolståndet. Beroende på hur man räknar inträffar fullmånen i göjamånaden antingen den 5 mars eller den 4 april i år.

Enligt Andreas Nordberg fick man förmodligen hitta lösningar i sådana här specialfall.

- Det fanns ju inget "statligt" formellt system, utan det var överenskommelser om ett system och sunt förnuft som avgjorde hur man reglerade tiden.

Men hur är det då med midvinterblotet i Gamla Uppsala? På Carl Larssons berömda målning är det ju mitt i vintern som kung Domalde tvingas stå naken framför det gyllene templet, innan han offras.

- Säkert firades också jul i Gamla Uppsala. Mycket talar för att det var i anslutning till en ny- och (eller) fullmåne efter vintersolståndet. Det stora ”nationalblotet” som Adam av Bremen och Snorri berättar om, som även inkluderade marknad och ting, hölls däremot vid en fullmåne närmast vårdagjämningen, säger Andreas Nordberg.